Vår två-åring

 

 

 

 

Idag fyller Dessi, vår fullständigt underbara toypudel, 2 år. Vi har haft henne sen hon var tre månader och från första början var hon bara en sån stor och fantastiskt glädje för oss båda. Trots att vi båda haft hundar sedan barnsben har vi konstaterat: den här lilla, "Ein Spielzeugpudel", en leksakspudel, som en tysk campingägare sa i somras, så är hon trots sin litenhet en riktig liten tuffing och en av de roligaste hundar vi haft.

Hon arbetar varje dag med att tala om när någon kommer, när det är katter i trädgården eller i köksfönstret, när konstiga ljud uppstår från byn. Hon flyger och flänger, kollar genom staketet, voffar och morrar så att hon låter som en schäfer. Leker med alla sina leksaker, borrar in sig och bäddar med våra plädar och filtar, knaprar på sina tuggben och talar nogsamt om när hon tycker det är dags att s.uta sitta framför datorn och istället ta en promenad.

På nätterna sover hon förstås hos oss, är hela tiden omåttligt kelig och sitter halvtimmesvis i knäet tillsammans med oss i trädgården och lyssnar på fågelsång kvällstid. Bara för att det är trevligt att vara med husse och matte. Dessemellan markerar hon tydligt när det är dags för lek - hon krafsar och indikerar: kasta bollen, nappen (glömd här av barnbarnet), nallen, illern eller vad som nu ligger för henne bland alla leksakerna.

Hon har klarat två resor Provence-Roslagen tur och retur utan knot och finner sig tillrätta överallt. Charmar alla med sin litenhet och sin sociala förmåga. Vill man träffa någon som man möter på promenader eller restauranger går man upp på bakbenen och beter sig som en riktig cirkushund. Svansen med sin lilla pom-pom står alltid rätt upp och viftar för det mesta.

Hon väger knappt tre kilo, ryms i en liten väska som hon älskar att vara i både i bilen och på restauranger och har vi varit och handlat i en timme vet hon sen inte till sig när vi kommer tillbaka. Matten i första hand överöses av kyssar, blöta slickar, hon blir en slingrande liten pudelkropp som nästan kissar på sig av glädje.

Vilken lycka det är med denna lilla franska hund. Varje dag säger vi oss: så många leenden, så många skratt, så mycket prat oss sinsemellan kring vår gemensamma "bebbe" - det uppväger allt besvär som dessutom är minimalt.

Hon heter Dessi för att det för två år sen var obligatoriskt att hundar födda 2008 (rashundar med fin stamtavla alltså) skulle heta på D. Vi valde Desirée som betyder efterlängtad. Dessi är hennes smeknamn.

GRATTIS på födelsedagen Dessi, måtte du få stanna hos oss lika länge som alla våra andra hundar - sådär vid pass mellan tretton och femton år med tanke på att du är liten sort som ofta lever lite längre, dessutom.

För dom av er som funderar på hundras - kolla in pudlar och särskilt den minsta sorten, den som här i Frankrike heter "caniche toy". Toypudel alltså.