Engelsklektion

Vår städerska och numera väninna C har en ung dotter, Céline, som är en mycket duktig och ambitiös skolflicka. Fjorton år och bäst i sin klass i nästan alla ämnen. Och franska skolbarn läser mycket och många ämnen. Men Céline har ett problem: när det gäller engelska är hon duktig på det rent teoretiska. Hon har läst engelska ett par år redan och kan utan större problem förstå relativt enkla texter och översätta dem med hjälp av lexikon. Hon kan också svara skriftlligen på frågor om en text, dvs hennes språkförståelse och stavning är hyfsat god.

Men, när det ställs frågor på engelska i klassrummet vågar hon inte räcka upp handen för att svara trots att hon kan svaret. Hon vet inte hur man ska uttala orden och är rädd för att göra fel, ambitiös som hon är.

Så hennes mamma har frågat mig om jag kan hjälpa Céline med engelsklektioner en gång i veckan, på onsdagar när skolbarnen har en ledig dag. Och det är klart att jag gärna ställer upp - kan man åtminstone få EN i Frankrike född person att uttala och tala elementär engelska som det ska så bidrar jag gärna till det.

Här sitter vi i solskenet på vår uteplats och går igenom olika typer av texter. Céline har fått översättningsövningar av mig som hon klarar galant. Dvs hon har översatt texten från engelska till franska men när jag sedan ber henne läsa den och frågar om specifika ord så har hon glömt dem. Den här gången är det en barnsaga som bland annat handlar om en björn. När jag ber Céline läsa den engelska texten så får vi traggla uttal i omgångar. Björnen som ju heter "bear" på engelska blir allt annat än "beär". Han får heta "biir" och vi skrattar åt att det betyder "öl" på engelska. Céline försöker igen och den här gången blir det "bäärö" och så får vi börja om igen.

Varje ord som börjar på "h" uttalar hon på franska, dvs utelämnar det. Detsamma gäller orden i pluralis som slutar på "s" - de utelämnar hon också enligt franska regler. Om något är bra, "fine", uttalar hon detta på franska, dvs just så som det är skrivet: "fiinn". Att det heter "fajn" har hon inte en aning om. Många ord är relativt lika på engelska och franska och förstås uttalar hon dem då på franskt manér.

Hon är ambitiös och duktig som sagt och lyssnar och härmar när jag själv läser den engelska texten eller ber henne uttala orden korrekt efter mig. När jag frågar om inte deras lärare brukar rätta till sånt här svarar hon att de är för många i klassen för att det ska gå och att hon aldrig fått lära sig några som helst uttalsregler. Hennes läxor består av dåliga och suddiga kopior med en text om t.ex Halloween som ska läsas igenom och läxan är sedan att svara på frågor: True or False, dvs det enda som kontrolleras är om hon förstått texten.

När jag ber henne att skriva ihop en liten historia på engelska om vem hon själv är, hur gammal, vad hon gör en typisk dag, hur hennes familj ser ut och vad hon gör tillsammans med sina vänner - ord och uttryck som jag vet att hon kan läsa på engelska blir det tvärstopp. Hon kan helt enkelt inte tänka på engelska eller formulera egna meningar. Än mindre uttala dem korrekt.

Arma unge! Hon vill så gärna lära sig korrekt engelska, kanske åka till Canada när hon blir större och hon VET att det är viktigt att kunna engelska. Men med den här typen av inlärningsmetodik som känns som min mammas på 30-talet och med noll träning i att tala och uttala rätt - inte konstigt att det blir som det blir här i Frankrike. Men övning ger färdighet och Céline är omåttligt glad över sina privata lektioner och har redan börjat våga räcka upp handen för att svara på lektionerna och bara det är ju ett framsteg!