Förändringens vindar

 

Välkommen till verkligheten Sverige. Tänker och känner jag inför valutgången. Så här ser det ut i många andra länder - även här i Frankrike där man sedan länge har Le Pens Front National.

Varför skulle Sverige för alltid vara förskonat från det som mera liknar missnöjesyttringar än rasism och främlingsfientlighet? Jag kan inte särskilt mycket om Sverigedemokraternas politiska inriktning numera och väljer att konstatera att de funnits ett bra tag, man har försökt att ignorera att strömningar som deras finns i Sverige och det blir därför en chock att se att cirka 5% av Sveriges befolkning faktiskt valt att rösta på dem.

In i själva riksdagen kommer de alltså men för mig som befinner mig utanför Sveriges gränser är det obegripligt att man kan reagera med sån förstämning och uppgivenhet inför detta. Skumläser jag rubriker och svenska och utländska artiklar om det som hänt verkar det som om Sverige skulle gå från demokrati till extremhögerland över natt på grund av detta. Räntan går upp, arbetslösheten stiger, marknaden gillar inte detta, det blir instabil politik med ett vågmästarparti som SD. Som har fått 5% av rösterna. FEM PROCENT.

Men HALLÅ!! Det finns väl ändå ett annat sätt att se på saken: Alliansblocket -eller de borgerliga -har faktiskt, vilket är helt unikt i Svriges historia, fått ytterligare fyra år på sig att genomföra sin politik. Bra eller inte, men fyra år är för lite och nu ges de ytterligare en möjlighet på fyra nya år. Ibland måste man ju också i regeringställning kohandla något och om det blir med SD eller MP får ju framtiden utvisa, det är väl ändå alldeles för tidigt att sia om vilka förskräckligheter Sverige ska drabbas av.

Varför denna surmulna svenska inställning undrar jag - majoriteten av folket har ju faktiskt ändå sagt att de vill att allianspolitiken ska få fortsatt mandat och det är väl bra så. Gläds åt det istället för att måla fan på väggen direkt.

Att partier som inte anses "politiskt korrekta" eller står långt ut på höger eller vänsterkanten också måste få utrymme i en demokrati tror jag de flesta inser. Sverige måste inse att också i vårt land finns det åsikter om invandrarfrågor som vi inte tycker är klassiskt svensk demokratiska och toleranta. Varför blev det så chockartat att det kom idagen?

Så är det som sagt i många andra länder och det är bara att inse att Sverige inte kan hålla sig utanför den sortens verklighet heller. I Katrineholm, läste jag, har man exakt samma problem som här i Frankrike med "les gens de voyage", resandefolket eller romerna som de också kallas som bara dyker upp och helt olagligt parkerar sig lite varstans. Och sen vägrar flytta på sig. Hur tacklar man sånt? Ja inte lär kommunfolket i Katrineholm på sikt agera annorlunda än i våra franska grannkommuner där problemet faktiskt är ännu värre.

Jag tänker inte egentligen diskutera politik på min blogg eftersom den är tänkt att beskriva vårt sydfranska vardagsliv. Men eftersom jag lever utanför Sverige sedan två år i ett stort europeiskt land där den här sortens frågor både är dagsaktuella men också invanda sedan länge - vill jag förmedla ett litet "stopp och belägg". Ibland får man inte alltid som man vill hela vägen ut. Det är väl bra att vi slapp ett regeringsskifte redan efter ett par år igen och de tvära kast sådana alltid innebär med existerande lagar och reformer som ska rivas upp och göras om. Gläds åt det istället för allt detta "vojne, vojne".

Man säger oss att det går så bra för Sverige. Vi lever inte längre där och kan bara lyssna på vad som sägs, vår franska verklighet är en annan. Är det så bra i Sverige som det sägs kommer det säkerligen att gå fortsatt bra, med eller utan Sverigedemokrater!