lördag 19 juni 2010

Parisinfluens

 

 

 

 


Trenden kommer från Paris - det är ju alldeles uppenbart. Victorias bröllopsklänning har samma skärning och samma detaljer som dotterns pariskreation som hon bar vid sitt bröllop för snart fyra år sen. Väldigt roligt att se!

Vi har, som sagt, kunnat se detta live också här i Provence. Vilket bröllop, vilken fest. Och vilken lycka - det strålar om Victoria och man kan inte bli annat än rörd. Den nye prinsens tårar vid vigselakten berörde också mig.

Hans mamma verkar däremot helt oberörd, något coolare har jag då aldrig sett, vi som ändå är i åldern när man gråter i kyrkan för allt.

Annars är det helt otroligt med dessa kreationer och alla kungahusen samlade till fest. Och så Stockholms gator fyllda av glada människor - det var och är speciellt att sitta i södra Frankrike och följa detta i ögonblicket. Unga människors lycka, det kan man faktiskt ta till sig, rojalist eller inte.
Posted by Picasa

9 kommentarer:

  1. Visst var det fint!

    Som icke-varande royalist...så kom det nog en liten tår ändå...

    Prins Daniels mamma...ja, jag skulle inte vilja ha varit i hennes kläder!
    Tror att hon var jättenervös! På något sätt var hon lite malplacerad bland alla dessa fantastiska kreationer! T o m gråklädd! Men hon vänjer sig nog...?

    SvaraRadera
  2. Ja,det var verkligen nästan på pricken samma typ av klänning!

    Och kronprinsessans svärmor .., ja, hon är väl en stadig kvinna från Gästrikland som kanske rörs mera inombords.

    Jag minns att Babben Larsson en gång berättade om ett uppträdande hon hade i Västerbottens inland. Efteråt var hon knäckt. Ingen hade skrattat.
    Men så kom massor av människor fram och sa att detta var då det bästa dom hade sett ..! Det var bara det att dom kanske inte visade det på samma sätt som sörlänningar .-)

    SvaraRadera
  3. Verkligen lika! Och snygg är den klänningen, stilren och vacker! Tänkte också på Daniels mor, hon kom i bild rätt ofta när det var lite känsligare och man själv blev berörd fast man överhuvudtaget inte är inblandad:-). Och hon såg lika cool ut hela tiden, kan ju vara varm för det. Men tycker hon var helt ok klädd genom alla fester, riktigt fin och stilig, som en äldre lärarinna sa på dotterns skola: "jag klär mig efter min figur och det borde alla göra":-) hon tyckte kollegorna var för tillpoppade.

    SvaraRadera
  4. Hon var väl alldeles i chock Daniels mamma kan man tänka!

    Jag tyckte inte brudens mor såg särskilt känslosam ut heller! Lite kontrollerat intresserad bara.

    Dotterns klänning var verkligen jättevacker! (Och så tänker man lite skamset på sin egen gräddbakelse anno 1989... inget stilrent där inte...)

    SvaraRadera
  5. Men oj, så likt! Fantastisk klänning både på dottern och sessan!

    Jag håller med, mamma Eva var kanske tagen av stundens allvar, men hon gjorde ett ganska allvarligt och blekt intryck.

    SvaraRadera
  6. Eva och Olle Westling var de mest trivsamma personerna i detta sällskap! De såg ut att vara underbara och sansade personer.
    Tycker jag ;)

    SvaraRadera
  7. l*eva: det var verkligen fint. Och så roligt med de här lika klänningarna tycker förstås jag.

    Kanske hon vänjer sig Eva Westling. Men hon verkade liksom inte ha KUL heller?

    Elisabet: roligt att du också ser hur lika klänningarna var. Och du har nog rätt - hon är en stadig kvinna från Gästrikland som Victoria säkert haft mycket stöd av det tror jag. Men vid egna dotterns bröllop då för fyra år sen rann mina tårar då hela tiden under vigseln, jag fick sminka om ögonen efteråt. Så hur båda mammorna kunde sitta där och vara coola, DET begriper inte jag!

    Monica: visst är det snygga och stilrena klänningar. Och svärmor Eva var också diskret och snyggt klädd. Men liksom inte "uppklädd" som de andra utan mera "tantklädd". Och det kan man ju få vara. Men man kan ju le LITE och verka lite glad, pappan var ju uppenbart det.

    Love, literature: ja, kanske är det lite chockartat men de har ju haft tid på sig att vänja sig vid Victorias föräldrar, de måste ju ha träffats massor med gånger under de här åren. Gräddbakelse, hehe, jo men så var ju modet då!

    Bloggblad: jag håller helt med dig. Både om klänningen och också intrycket man fick av Eva Westling. Sååå himla allvarlig och tyst behöver man ju inte vara när sonen gifter sig. Han gör det ju av kärlek, det framgick ju väldigt tydligt.

    Smulan: jag håller med dig om att Daniels själv och också hans pappa verkar vara sunda, sansade och jordnära personer med en varm känsla för Victoria. Det intrycket gav INTE Daniels mamma, det får du mig aldrig att tycka. Men vi är alla olika personligheter och hon kanske är en kolugn och distanserad person som inte visar så mycket känslor. Utåt. Då måste det förstås inte vara så lätt på den här sortens tillställningar.

    Som jag ändå gillar, vilken FEST det var och en sån LYCKA och GLÄDJE över alltihop. Jag är fortfarande helt tagen över hur kärleksfullt det var och hur glad Victoria såg ut. Daniels tal var också överraskande bra och innerligt. Jag tar tillbaka alla fördomar jag haft (jo det har jag, jag har inte förstått vad hon har sett hos honom men så känner man ju honom inte heller) Han kommer att bli en utmärkt man, pappa och stor hjälp i hennes framtida jobb!

    SvaraRadera
  8. På flera bilder i dagens kvällstidningar finns bilder av Eva Westling när hon kramar/stryker på kinden om både sonen och Viktoria. Och vad jag förstått av tidningarnas reportage så har Viktoria en mycket fin och varm relation till sin svärmor. Jag har ALL förståelse för att Eva W. inte sätter upp ett påklistrat leende i 24 timmar i sträck, som de kungliga (även Daniel numera), har lärt sig att göra.

    Ska jag vara lite mer kritisk ;) så är jag glad att far och son Westling med råge kompenserade det urdåliga och opersonliga tal som kungen framförde. Även ärkebiskopens tal i kyrkan var hur konstigt som helst.

    Men.. brudparet var lyckliga, och det är huvudsaken!

    SvaraRadera
  9. Är det inte från Paris som modeinfluenserna traditionellt ska komma? ;-)

    Kul att ni kunde se bröllopet live hemma hos er i Provence. Själv ägnade jag mig för ovanlighetens skull åt att sitta framför teven i åtskilliga timmar och jag är både glad och tacksam för att teveteamen fick vara med i så stor utsträckning som de faktiskt fick.

    SvaraRadera