Vårlunch med svenskar och franska koder

Då och då ordnas det trevliga sammankomster för svenskarna som bor nästan överallt här i Provence. Den här gången var det lunch med föredrag i vårt departement - Var - i den fina lilla staden St. Maximin la Sainte Baume. Ett fyrtiotal svenskar samlades för att äta lunch och lyssna på föredrag om kulturkrockar och koder som gäller när man bosatt sig i ett annat land. Man kan konstatera att vårens färg är lila - alla som samlas kring Dessi och vill gulla med henne är klädda i denna vårfärg, så ock hennes matte faktiskt!

Under det intressanta föredraget konstaterades det återigen att, trots att vi svenskar är ett europeiskt land, ligger vi rätt långt från andra europeiska värdegrunder. Varför? Jo, för att vi inte haft krig på vårt territorium på ganska länge är en av förklaringarna.

Jag håller helt med om det. Härnere i Europa där man för bara femtio år sen slogs mot varandra med förödande kraft sitter minnen och känslor kring krigsupplevelserna kvar. Och påverkar också i vardagen, i tänkandet och just värdegrunden. Jag är förstås tacksam att Sverige slapp uppleva detta men det gör ju också att vi många gånger inte kan förstå och kanske till och med uppskatta sånt vi bara tar för givet?

Vår föredragshållare, född i Tyskland, gav oss också en insiktsfull tanke kring hur vi behandlar dem som kommer som invandrare till vårt land. Vi förstår inte när de "öppna" och kanske socialt pratsamma europeerna tilltalar oss; på bussen, i hissen och i kön till biografen. Vi skyggar, svarar inte, vänder bort huvudet, tror att det handlar om dårskap och alkoholism.

I Sverige berömmer vi oss dessutom för att vara artiga och framförallt "tacksamma". Vi säger TACK hela tiden får vi höra. Men när vi får besök härnere av vänner och familj som inte riktigt kan språket och koderna måste vi hela tiden påminna om tre ord som man klarar sig väldigt bra på. Ihop med ett leende och att se folk i ögonen. De är: Bonjour. Au Revoir. Merci. Goddag, Adjö, Tack.

För här säger man Goddag så fort man kliver in i en affär, hos doktorn, frissan eller hos borgmästaren. Man säger också Adjö till alla när man går därifrån. "Au revoir, Messieurs-dames" säger alla och vi svarar alla unisont: Au revoir tillbaka.

Tillresta svenska vänner slår sig ner på café eller restaurang och vill ha en öl eller en kopp kaffe. Och jag slås av den stora skillnaden hur man hanterar servicepersonal. Här i Provence är det otänkbart att göra som i Sverige: titta upp som hastigast mot en servitris och bara säga: "En öl". Eller översatt: "Une bière". Eller för den delen, när man detaljstuderat en meny, bara säga: "Un steak avec frites". Man glömmer helt enkelt att lägga till:" S'il vous plaît och/eller Merci".

De här små artighetsorden betyder så mycket - utan dem ser man ju att den franska personalen direkt tänker: snorkig utlänning. Och man blir sen behandlad därefter. Och så föds den stereotypa uppfattningen att fransmän är otrevliga och ohjälpsamma och inte kan engelska som man dumt nog envisas med att försöka prata. När ett enda litet "tack" på franska gör all skillnad.

Jag har bestämt mig för att inte klaga på Sverige och svenskar när jag nu bor i södra Europa. Så det här är bara tips för den som vill resa runt härnere och få den bästa av service och de gladaste av leenden. Det är inte svårt!

För den som undrar visar sista bilden de klassiska boulespelande gubbarna, de som finns i varje ort med självaktning!