Den skadade plastdelen finns inte kvar, förövaren har förstås slängt den så att det inte ska finnas bevis kvar.
Hos franska Gendarmerie Nationale, i deras "bunker" där man släpps in genom gallergrind efter att ha presenterat sitt ärende: Porter plainte - anföra besvär, tas vi emot vänligt och effektivt och det som orsakar största besväret är inte själva ärendet, det är som vanligt det här med mina personuppgifter. Vad heter jag egentligen, är det mitt första förnamn eller det andra. Som vanligt använder man sig av mitt flicknamn och inte mitt gifta efternamn och det blir en salig blandning av gamla och nya namn som gör att jag känner lätt identitetsförvirrad. Plötsligt blir jag den skolflicka jag var innan jag gifte mig och det känns märkligt.
Smulan undrar vad det är för nya franska ord jag lär mig. Ja, inte är det "merde" inför att ha blivit påkörd, det kunde jag innan. Och sa faktiskt inte heller. Man blir mera ledset uppgiven när sånt här händer.
Men här kommer en liten fransk läsövning från polisrapporten. Den innehåller ett antal för mig nya, men nyttiga ord:
"Des constations effectuées, il ressort qui'il s'agit apparemment d'un choc avec un autre véhicule alors que le véhicule dégradé se trouvait en stationnement. Dégats préjudice: Rayures diverses sur la partie du pare-choc avant gauche. Partie plastique sous l'optique avant gauche manquante. Carrosserie légèrement enfoncée sur pare-choc. Préjudice non évalué."
För den som vill tränga ännu längre in i polisfranskan kommer här vad en sån här rapport heter: ATTESTATION DE DÉCLARATION DE DÉPÔT D'UNE PLAINTE CONSÉCUTIVE A UNE INFRACTION.
Vi behöver det här dokumentet så att försäkringsbolaget ska förstå att vi själva inte orsakat skadan. Nu kommer det uppenbarligen inte att spela någon roll - den berusade grannen som vi tror - vi vet inte, ingen har sett det hända - har ju bevisligen krockat med en mur och två andra bilar i området men tvärnekar när han tillfrågas av grannarna. Här står ord mot ord och vi åker antagligen därför på att betala självrisken på 4.500 kronor. Plus besvär med att åka och få bilen besiktigad och sen vara av med den under reparationstiden.
Den unge, tuffe och beväpnade gendarmen som tar upp vårt ärende säger sig inte kunna göra något åt att en av grannarna kör omkring berusad och vandaliserar bilar och annat i vårt område. "C'est une affaire privée" - en privat affär. Off the record säger han sen att han kanske kommer att göra en tur till vår by och göra sig ärende att tala en stund med Monsieur F som grannen heter. Han har ju namn och registreringsnummer och de övriga grannarnas rapport också. Inte förrän något allvarligare händer (typ köra på något grannbarn eller en katt eller hund eller så) kan man ingripa.
Inte heller områdets förening kan göra något. Privatlivets helgd är viktigt i Frankrike. Om grannen, vars fru och dotter inte synts till på länge, ligger i skilsmässa och dricker sig full och repar sönder hela sin bil och vandaliserar andras, så är det hans ensak.
Att få vara privat är viktigt här. Här finns inga personnummer eller den transparens vi är så vana vid i Sverige. Av det skälet går inte lagen om förbud mot aga igenom heller. Jag hörde en av de franska ministrarna svara på en fråga om detta: "Det är en i vårt lands andra sammanhang inte en viktig fråga!"
Det där får mig att le .., inte åt vad som har hänt hos er, utan jag kommer att tänka på något hemifrån.
SvaraRaderaMitt ex var då chef på polisstationen i det västerbottniska samhället och alla känner förstås alla.
Så ringer telefonen och han svarar.
"Jo, hej .., det är X (ett namn), jag vill anmäla en granne som kör onykter ...", säger människan i andra änden av luren.
Och exet log och svarade .."men hej på dig - och så namnet - ...!"
Stort gapskratt från båda håll.
Ps. Ja, människan fick såklart anmäla anonymt .-) Ds.
SvaraRaderaElisabet: haha. Ja sådär är det ju i mindre samhällen. Vi hade det så på vår skärgårdsö också - där var det mycket sällan poliskontroller och vi hade notoriska rattfyllerister på våra smala kurviga vägar. INTE roligt, framförallt inte på vintern.
SvaraRaderaMen usch, så obehagligt att anmäla en granne som man kände. Och när det någon gång var poliskontroll såg färjekillarna till att ryktet gick så alla visste om det och höll sig hemma. Schysst!!
PS: Inte vill du ha en ordagrann översättning av vår anmälan? Jag la in den mest på kul för att visa hur det ser ut. Men att kollision hette "choc" visste jag inte, heller inte att kofångare heter "pare-choc" så lite lär man sig ju alltid.
Monet: nej, det behöver du verkligen inte besvära dig med! Någon måtta får det vara på vetgirigheten (min, alltså ...).
SvaraRaderaJag visste det. På Lisettes blogg har vi pratat långa, sammansatta ord. Det här är fransmännens motsvarighet med alla sin à och de och så vidare. Precis som jag minns det från min korta sejour i Paris. Det gäller att hålla reda på ordföljden och pilla in de rätta prepositionerna. Puh!
SvaraRaderaJag kan ha sagt det förut, men säger det igen: jag bodde som alla andra fattiga studenter (gud så romantiskt det låter i efterhand) i ett litet vindskrypin på sjunde våningen. Ett sådant kallas chambre de bonne, alltså husans rum, eftersom husa hette bonne och husorna inhystes i de uschliga rummen. I månader gick jag runt och sa att jag bodde i ett bonne chambre och alla nickade vänligt. Det betyder helt enkelt ett fint rum - vilket det inte var. Jag hade alltid svårt att få orden i rätt ordning.
Bonne nuit - eller möjligen Nuit bonne! ;)
Det är sådant som detta som får mig att inse att vi är rätt stränga med vissa saker i Sverige, de lokala varianterna som angivits i kommentarerna undantagna, jämfört med utlandet. Trist historia med er påkörda bil (även om ni till vidare uppenbarligen måste gilla läget) och jag hoppas att de berusade misstänkte grannen åtminstone inte kör på något levande.
SvaraRaderaNi får väl "uppvakta" grannen tillsammans, ni som fått era bilar påkörda. Hehe.
SvaraRaderaElisabet: som sagt, det var ett sätt att illustrera polisfranska. Och säger egentligen bara det som hände, att vi blivit påkörda när vi stått parkerade.
SvaraRaderaKesu: franskan är ett oerhört vackert språk tycker jag. Jag njuter varje dag av att lyssna till det och också tala när det beger sig. Men det är heller inte helt lätt, grammatiken ligger en bit från vårt eget system och den formella skrivna franskan har sina mycket speciella uttryck. Så jag förstår precis vad du menar.
Men det viktiga är att kommunicera i vardagen och då är minhållning: hellre prata på och att det blir lite "ormet kryper"-fel än att sitta still och fundera över en grammatiskt korrekt mening. Som man aldrig får tillfälle att säga för i det snabba franska ésprit-flödet talar man redan då om något annat.
*ler* åt ditt bonne chambre. Dotter T. har bott i ett antal chambre de bonne med toalett som hål i golvet i korridoren och jag har varit livrädd för vad som skulle hända om det började brinna. Men så var det också för henne under studieåren i Paris. Jag har stånkat mig upp för många höga trappor till såna rum och vet precis hur 1800-talsaktigt det är.
Staffan: ja nog är det skillnad på synsätt fast jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Inte heller en svensk polis skulle komma till ett område och börja tala med en nekande vandaliserande granne där man inte har bevis? Den franske gendarmen påpekade också att man såg mycket allvarligt på kombinationen alkohol/bilkörning. Men först när något hänt, det är ju det som är det svåra.
Men hur gör vi i Sverige egentligen - ringer vi polisen när vi ser en berusad granne kliva in sin bil? Och vad gör polisen - rycker ut direkt? Svårt att säga tycker jag som levde med detta på skärgårdsön där alla skyddade varandra.
Libby: för min del känner jag att jag inte vill träffa honom - han var gullig i början och gav oss hemlagat citronvin (sic!) men han har en läbbig uppsyn och jag tror inte de andra grannarna vill konfrontera honom vidare. Ska bli intressant att se hur det blir när hans försäkringsbolag upptäcker att tre grannar anmält honom som skyldig mot hans nekande samtidigt!!