Rubriken på programmet är "Qui sont les SDF" - vilka är de utan fast hemvist (Sans Domicile Fixe)?. Jag varken kan eller noterade siffror och annan statistik men läste någonstans att bara nu i vinter har 300 hemlösa frusit ihjäl. Och antalet ökar dessutom och det är detta programmet handlar om. Vilka de hemlösa egentligen är.
Och när jag lyssnar tycker jag mig känna igen bilden också från Sverige. Förr hade man härnere mera de klassiska "clocharderna", uteliggarna som på något sätt själva valt att stå utanför samhället men ändå klarade sig. Lite som våra klassiska A-lagsgubbar. Här i Frankrike struntar man inte i de som står utanför. Det finns, precis som i Sverige olika härbärgen och många frivilligorganisationer som ser till att de hemlösa har olika tillflyktsorter och får hjälp/mat/tak över huvudet i akuta situationer.
Men ett nytt inslag är att många av de hemlösa idag också är psykiskt sjuka. Jag vet inte om Frankrike haft samma reformer som i Sverige när det gäller vård av psykiskt sjuka men uppenbarligen finns många schizofrena och psykotiska människor ute på gatorna. En situation som inte förbättras av att de ständigt lever under hot och måste värja sig och sina fattiga ägodelar från andra. Också på de olika härbärgena förekommer överfall, stölder och våld så många av de hemlösa föredrar av det skälet att sova på gatorna.
De nyaste grupperna av hemlösa är dels unga arbetslösa människor, dels människor som faktiskt har arbete men är så lågavlönade att de aldrig någonsin kommer i närheten av att kunna betala en egen bostad. Den pågående krisen har dessutom försatt många i både arbetslöshet och ekonomiska svårigheter så situationen är allt annat än bra. Frankrike brottas dessutom med en invandrarsituation långt värre än t.ex den i Sverige och klasskillnaderna är påtagliga.
Men även en "vanlig" fransman riskerar att hamna på gatan. En skilsmässa och att bli av med jobbet kan resultera i vräkning och stora svårigheter att sen komma tillbaka till jobb och tak över huvudet igen.
Intressant att du också skriver om hemlösa. Jag har också randat några rader på min blogg, fast ur ett annat perspektiv.
SvaraRaderaNär jag bodde i Paris en sprakande kall vinter 1984 har jag för mig att det fanns en lag som förbjöd stängning av métron om det var under minus, hm, kanske 20 grader eller så. det var det nämligen och därför hölls alla stationer öpnna fastän inte tågen gick, så att clocharderna skulle kunna gå ner och värma sig. Har du hört något i den vägen?
Ja, huvva, vilka människoöden det finns runt om i vår stora, vida värld.
SvaraRaderaMen samtidigt finns det hopp när andra människor agerar och engagerar sig.
Kram från ett -27 gradigt Skellefteå!
Hur ofta som helst den här vintern har jag tänkt på alla hemlösa. I Ystad finns en kvinna som är kund i affären där jag arbetar .., hon är just hemlös.
SvaraRaderaI samma stad står min lilla 1:a tom, medan jag är här.
Där finns en säng, ett bord och värme.
Har jag erbjudit henne att bo i min lägenhet nu när jag är här?
Svar: nej.
Och jag vet vad min mamma skulle ha gjort.
Precis tvärtom.
Hej!
SvaraRaderaJag har suttit och njutit av din underbara blogg nu hela fiklarasten..åh vad inspirerad jag blir!
Har en dröm (som såå många andra) att kunna få bosätta mig i en sydfransk by och njuta av livet där.
Har planer på att åka ner till sydfrankrike i vår och letar på nätet efter mysiga charmiga byar och små hotell med gamla fönsterluckor och ja, du vet, den härliga stämningen. Bytorg och vacker natur.
Det var så jag hamnade på din sida :) och det har varit underbart att läsa din blogg. Jag kommer absolut att följa den.
Kram
Mia (från ett vintrigt, strålande vackert men ack så iskallt västsverige)
Kesu: jag tror mig minnas något i den stilen. Att man håller öppet för de hemlösa. Det görs mycket för dem ideellt men själv grundproblemet verkar man inte kunna lösa. Men var gör man det?
SvaraRaderaHelen: javisst är det illa att det ska vara så svårt för en del. Usch, vad kallt ni har det, ändå verkar det inte vara kallast i Sverige?
Elisabet: jag förstår verkligen ditt dilemma. Jag hade nog inte heller lånat ut mitt hem (för det är det ju) till en okänd, hemlös. Full av oro och kanske fördomar man är. Det är ju därför det är särskilt svårt här i Frankrike för dem utan hemvist. Utan el- och fast telefonräkning kommer du inte förbi hyresvärdarna här( i Sverige måste du ha en viss årsinkomst för att passera vissa hyresvärdars argusögon. Och få har råd att betala höga depositionsavgifter.
Jag skulle sova lugnt i landet Halland och försöka tänka att det faktiskt finns andra sociala instanser som kan hjälpa din hemlösa kvinna.
Lilla Blanka: så r o l i g t om min blogg är till för just den inspiration som är avsikten med den från början. Välkommen hit och läs inte bara det "gulliga", det är ju ett verkligt samhälle vi lever i på gott och ont. Men visst har vi det otroligt bra i vår lilla lugna och charmiga by! Vill du kolla på hus - gå in på Frankrikes Hemnet, Seloger. Och på Provenceweb hittar du information om varende liten sydfransk by!