Till Annika B och andra som undrar hur det går för Dessi.
Jotack, bara bra. Nya upptäckter varje dag. Och nytt bus.
Här har hon precis fått potatismosrester efter vår lunch för första gången. Det var väldigt gott men kletade fast sig i både gommen och mustascherna så det blev ett väldigt "efter-maten-slickande".
Till min förvåning såg jag att den här pyttelilla skruttan nu klarat att ta sig upp i en av våra solstolar alldeles själv. Och med en självklar min tycks hon mena att kan vi sitta där så kan hon!
Hon är extremt "lyhörd" och för varje ny typ av ljud så skäller hon tills hon blir tillsagd. Igår skällde hon på åskan, haha! Idag visslade jag på henne för första gången och hon blev alldeles ställd. Först visste hon inte varifrån det kom och skällde för det.
När hon sen upptäckte att ljudet kom från matten la hon huvudet på sned och lyssnade i omgångar på visslingen. Till slut var hon tvungen att få komma upp i knäet och luta nosen mot den visslande mattemunnen för att riktigt förstå vad det var som hände. Hemskt charmigt var det faktiskt. Hoppas hon så småningom kan komma att förknippa detta med att hon ska komma också.
Med rumsrenheten har det hittills gått hyfsat bra. Men hussen blir lätt förtvivlad när han varit ute en bra stund och hon bara kissar och inte bajsar. Utan gör det i lönndom bakom badrumsdörren fem minuter efter att hon kommit in. Det är mycket lösspringande stora hundar vid rastningsängen, kanske att hon blivit skraj och inte har ro att sätta sig.
Vi har haft vår städhjälp här igen och det var glatt igenkännande från både henne och Dessi. "Oh, mon petit chou-chou, ma coquine",, "mitt lilla kålhuvud, min lilla busunge", ropar Carole och Dessi som ju är tvåspråkig :-), blir så glad, så glad och hoppar på sina små bakben och viftar med framtassarna som den värsta cirkuspudel.
Den här gången grät hon inte när vi gick men åkte inte på dammsugaren heller. Den hade hon skällt på istället sa Carole. Kaxig som attan är hon, svansen rätt upp och voff och grrrr så fort hon hör något eller någon, både utanför huset och tomten. Fortfarande är hon så dum i huvudet att hon tror att det är en annan hund i spegeln och särskilt sedan hon var hos "toilettage-damen" och blev trimmad skäller hon på sig själv. Lite sådär i förbigående bara när hon går förbi våra spegeldörrar i hallen.
Waff, ggrrr.Det kontinuerliga buset består i att smyga sin in under våra skrivbord och ljudlöst (hon hörs verkligen inte eftersom hon är så liten och tyst) och norpa åt sig papper eller annat skräp från papperskorgen.
Det piper hon iväg med och förvandlar till utspritt skräp på nolltid.
Att vi varje morgon saknar våra strumpor och får leta efter tofflorna har vi vant oss vid. De återfinns på de mest mystiska ställen, lite lätt tuggade på. Favoritleksak just nu är annars en fransk fluffig dammvippa som hon återkommande snodde från Carole som till sist gav upp och gav den till henne!
Klicka på bilderna så syns hon bättre!
Nu återstår nästa steg!
