lördag 17 januari 2009
Kattbesök
Plötsligt på andra våningen i huset känner jag mig iakttagen där jag sitter i mitt rum framför datorn.
Och visst, en av kvarterets katter har på olika sätt fixat upp sig på pergolan (vars bjälkar behöver målas till våren, det syns tydligt).
Länge sitter den och kollar läget - tre duvor går därnere i trädgården och pickar. När jag försöker öppna fönstret för att ta en bättre bild stirrar vi varandra i ögonen ett par sekunder. Sen rinner han iväg nerför bjälkar och murar och är borta i ett nafs.
Klickar man på bilden tror jag både kattens intensiva blick och olivträdet på tomten med sina svarta oliver syns tydligare. Och jag får en väldig kattlängtan, av som vi är med både Jack Russel och Maine Coon. Man får vara glad för de här trevliga visiterna!
Vingård
Vi vågar oss inte på slangat vin än, som sagt. Däremot ett antal av de här vackert ljusrosa flaskorna för 5 Euros styck. Och så passar vi på att tjuvkika in i själva vineriet.
Jättefat och märkliga jäsningsanordningar. En riktig konst är detta och just här i Provence är man så extremt stolt över sitt rosévin och sina familjehemligheter kring tillverkningen.
Vad händer här?
Ja, gissa den som kan. Vi åker till en av "våra" vingårdar för att fylla på förrådet. Vi medförde ett antal icke-systembolagsflaskor till vänner och familj i Sverige som julgåva så det är tomt på de egna hyllorna.
Själva vinbonden är skymd bakom den lila madamen. När vi kom stod de vid de här tunnorna och "dégusterade", dvs provsmakade rosévin. Nickade sen förnöjt och mannen i huset, han med den blå jackan gick sen till sin bil och kom tillbaka med en stor plastdunk.
Och vinbondemannen "pistolerade", dvs tog fram slangen som ledde in i tunnan och som var försedd med exakt samma munstycket (pistolet) som på bensinmackarna tankningsslangar. Och så slangade han i ett antal liter i plastdunken. Till det facila priset av 2.60 Euro per liter som framgår av tavlan på tunnan.
Jag blev helt paff över detta men madamen sa att det här var ett vanligt sätt att köpa sitt vardagsvin på. "Vin de table", bordsvin köper man så här men fyller sen över på glasflaskor hemma. Det är inte bra för vinet att förvaras för länge i plastdunken. Tro det.
För övrigt var det ett gott vin, samma som vingården säljer i sina bag-in-box!
Själva är vi inte riktigt lika vågade ännu men det kommer väl. Vi köper våra flaskor för 5 Euros och är nöjda med det! I Sverige hade motsvarande vin kostat det dubbla.
Vårblommor
Åh, man blir alldeles till sig i handelsträdgården. Det blommar överallt! Mina egna cyklamen har fått sig en frosttörn och en vacker slingerväxt har strukit med men HÄR, här blandas både ljungen från i julas med de underbaraste primulor (heter dom väl?).
Riktiga vårblommor. Redan! Och i rabatterna i den vackra staden Hyères har man redan planterat ut mängder med penséer.
Det är allt så att man blir lite årstidsvill. Inte vågar jag köpa några blommande sorter än heller - vi bor en bit upp i bergen och några minusgrader på nätterna brukar det bli sägs det.
Men till "riktiga" våren, oj vad det ska botaniseras här. Jag vill ha ett citronträd. Och bougainvillae. Konstiga kaktusar som den utanför tomten. Blåregn och andra snabbklättrare till vår pergola. Vindruvor kanske? En liten palm? Så jag vårdrömmer lite på min kant också!
fredag 16 januari 2009
Provencalsk trädgårdskonst
Vem vill inte ha en vacker grekisk Adonis sin trädgård? Här med en hel änglakör dessutom. Dom är inte små, statyerna, jag ser framför mig hur vår lilla trädgårdsplätt skulle fullkomligt domineras av de här vita figurerna.
Det får vara. Men nog vore det lite gulligt med ett rart lamm. Eller, häftigast av allt ett femtiotalspar på vespa där hennes kjol böljar ut och bildar en planteringsskål. VAR placerar man de här?
Kitsch? Tja.. Roligt? Jo, i det här sammanhanget. Vill ha? Nej tack!
Finns något liknande i Sverige? Kanske, har nog sett ett och annat bronsrådjur på hemmaön och nån kanin av samma slag. Var kommer detta ifrån tänker jag. Är det influenser från gamla slottsparker med just grekiska statyer och änglar?
Krukor, krukor, krukor
Franska blomsterkrukor finns i mängder. I olika storlekar från de mest magnifika som nog är tänkta att stå utanför tjusiga hotell och fina restauranger till "vanliga" i terracotta. Men också nytillkomna i riktiga femtiotalsfärger. Det enorma utbudet gör en nästan handlingsförlamad - det går inte att välja känns det som.
Nu har vi de krukor vi behöver men kika ändå lite på de vita trädgårdsstatyerna på första bilden. Det kommer mera!
Utflyktsdag
torsdag 15 januari 2009
Vilodag.. och ändå inte!
Solen skiner från provencalska himmel och efter lunch smiter vi båda ut på terrassen med vår te- respektive kaffekopp.
Vi är extremt priviligierade, vi inser det och säger det också till varandra. Bättre kan man inte ha det, det här livgivande ljuset och solen mitt på dagen ger verkligen kraft.
Ett par av våra goda vänner som haft ställe härnere i många år men nu också flyttat ner permanent beskriver det som att vi är "klimatflyktingar". Jag är böjd att hålla med. Inte för att jag tycker att det här med att flytta "till värmen" var det viktigaste när vi bestämde oss för Frankrikeflytten. Nej, dagarna med upp mot fyrtio grader i somras var verkligen vidriga och DÅ undrade jag vad vi egentligen gjort.
Men det är ljuset, att dagarna är längre och inte tar slut vid tretiden på eftermiddagen så här års som är den stora vinsten. Så, inför väderleksrapportens utsaga om att det soliga vädret snart tar slut så passar vi på att vända också våra vinterbleka ansikten mot solen. Idag har jag suttit och kikat på mina tre ungar som symboliskt sitter i en liten gunga i den närmaste eken.
Den lilla lerskulpturen med tre gungande barn är inköpt på Hawaii för över trettio år sen men får nu hänga i ett provencalskt träd och påminna om barnen som själva nu har barn.
Dagen i övrigt har gått åt att börja sätta sig in i det franska sjukvårdssystemet och försöka klura ut vad en "mutuelle" egentligen är och vad den innebär. Och om den behövs överhuvudtaget. Jo, så är det, tilläggsförsäkring behövs, det är bara att inse. Ganska dyrt också men nödvändig. Kring detaljer återkoms för den som står i begrepp att emigrera som vi.
Vi är extremt priviligierade, vi inser det och säger det också till varandra. Bättre kan man inte ha det, det här livgivande ljuset och solen mitt på dagen ger verkligen kraft.
Ett par av våra goda vänner som haft ställe härnere i många år men nu också flyttat ner permanent beskriver det som att vi är "klimatflyktingar". Jag är böjd att hålla med. Inte för att jag tycker att det här med att flytta "till värmen" var det viktigaste när vi bestämde oss för Frankrikeflytten. Nej, dagarna med upp mot fyrtio grader i somras var verkligen vidriga och DÅ undrade jag vad vi egentligen gjort.
Men det är ljuset, att dagarna är längre och inte tar slut vid tretiden på eftermiddagen så här års som är den stora vinsten. Så, inför väderleksrapportens utsaga om att det soliga vädret snart tar slut så passar vi på att vända också våra vinterbleka ansikten mot solen. Idag har jag suttit och kikat på mina tre ungar som symboliskt sitter i en liten gunga i den närmaste eken.
Den lilla lerskulpturen med tre gungande barn är inköpt på Hawaii för över trettio år sen men får nu hänga i ett provencalskt träd och påminna om barnen som själva nu har barn.
Dagen i övrigt har gått åt att börja sätta sig in i det franska sjukvårdssystemet och försöka klura ut vad en "mutuelle" egentligen är och vad den innebär. Och om den behövs överhuvudtaget. Jo, så är det, tilläggsförsäkring behövs, det är bara att inse. Ganska dyrt också men nödvändig. Kring detaljer återkoms för den som står i begrepp att emigrera som vi.
onsdag 14 januari 2009
Vår by från ovan
Så här ser byn ut från höjden där vi bor. Inte konstigt att vi hör kyrkklockan klinga varje hel och halvtimme - ni ser väl det vackra basilikataket som jag fotograferat förr?
Faktiskt ganska praktiskt de gånger man vaknar på natten och inte vet vad klockan är. Snart nog plingar det i mörkret och man konstaterar: jaha, sex på morgonen, en stund kvar innan det är dags för frukost alltså.
Cirka tvåtusen invånare bor här. Snart ska jag berätta om byns historia - här finns ett slott och en berättelse om en berömd man från sextonhundratalet och mycket annat intressant. Men det blir en annan dag.
Vilda växter
Jag har inte en aning om vad de här växterna heter. Men fascineras av att de växer vilt. Kaktusen hittade jag gömd i gräset på baksidan av tomten. Blommar den eller vad är de lila knopparna?
Och den gula busken med blommor som ser ut som margueriter verkar vara en mästare i överlevnad. Hela hösten och vintern blommar de - överallt och oförtrutet.
Naturfenomen utanför knuten
Utanför tomten har någon för länge sedan tagit ner och sågat upp dessa jätteträd. Som lustiga urtidsdjur ligger de och gonar sig i gräset. Området småbarn är här och leker då och då. Jag förstår dem, det är fantasieggande att klättra runt på de här mjuka kurviga stockarna.
Hela området vi bor i - en "domaine", ett slags villaområde men med olika typer av hus, vackert färgade och utformade i provencalsk stil men alla väldigt olika, ligger på en höjd ovanför vår by.
Här var förut bara skog. Martine, min byfrissa har berättat att här lekte hon som barn och hade mycket roligt i ett spännande skogsområde. Någon/några måste ändå ha hållit till här i skogen, här finns rester av murar och små hus, "cabanon". Vi har ruinerna av ett på vår tomt och just det lilla huset var Martines!
Växter och olivträd varav vi också har ett på tomten, visar att någon typ av odling skett här. Men nu är det igenvuxet och vilt, ett litet stycke vildmark precis utanför vår tomt.
Promenad runt tomten
Tänkte att ni kunde få se hur det ser ut i den absoluta närmaste omgivningen. Två steg från tomtgränsen börjar stigen som leder ner till byn. Man skymtar de närmaste hustaken.
I bakgrunden de vackraste av berg. Här tränar jag mitt öga inför vårens kommande utomhusmåleri.