I Frankrike pågår just nu en diskussion om man skall införa en lag mot barnaga. Eller rättare sagt mot "fessées", det som lite eufemistiskt kallas för smisk på stjärten på svenska.När jag googlar på begreppet så får jag förstås upp en massa porrsajter och kommer att tänka på den märklige Hans Scheijke eller vad han nu hette, den skäggprydde mannen som smiskade kvinnor på stjärten på nåt undangömt ställe där han höll hov.
Men det här är något annat. Och det visar sig att det inte alls är helt naturligt för franska folket att avhålla sig från att smiska sina ungar på stjärten. I Sverige förbjöds barnaga 1979. Finland och Norge kom efter 1983 respektive 1987.
Ganska sent ändå kan man tycka men i Norden var man uppenbarligen först med att förstå att det här är en förkastlig barnuppfostringsmetod. I de sydeuropeiska länderna är man ju van vid att se föräldrar klippa till sina ungar offentligt för att i nästa stund överösa dem med kyssar. Men faktiskt har Italien infört förbud mot barnaga 1996 och Spanien så sent som 2007. Så insikten om att barn inte skall utsättas för våld sprider sig söderöver också.
Utom till Frankrike. Det finns föräldrar som är väl pålästa och kan sin barnpsykologi och varken slår sina barn och också är för den här lagen. Men diskussionen kantrar åt ett håll: man vill helt enkelt inte ha en lag som talar om vad man får göra inom familjen med sina barn, det är för privat. Och förespråkarna kör med de gamla argumenten om att "lite stryk har aldrig skadat" och att detta är milt våld som måste få finnas för att få ordning på barnen.
Örfilar, gifles, utdelas också men verkar ha gått tillbaka som bestraffningsmetod. Istället ökar smiskandet. Eller smällandet. Stryket.
Det är inte länge sen det var så i Sverige. Många med mig fick vänta in faderns hemkomst och sen utdelades smäll på stjärten för någon oskyldig företeelse som den naturligaste sak i världen. Många misshandlades säkert ordentligt - i Jan Guillous Ondskan ges en övertygande bild av hur det såg ut även i det finaste familjer.
Också i skolan slogs man. Inte barnen mot lärarna utan tvärtom. Jag minns min hetlevrade skollärare som slängde kritor och linjaler rätt ut i klassrummet, örfilade pojkarna som inte kunde svara på frågor och dängde en av dem rätt in i ett gammaldags element så blodet sprutade. Efter det lugnade han sig, pojken svimmade av och han blev rädd. Samme lärare åkte till USA på semester och kom tillbaka med fantastiska presenter till varje elev, snäll och aggressiv på samma gång. I just USA är det fortfarande tillåtet att slå skoleleverna med en slags planka i 21 av 50 stater läser jag på Wikipedia. Vilket mörker!!
Den här osäkerhetskänslan lever många franska barn med dagligen. Sitter man på restaurang och det är barnfamiljer närvarande kan smockan hänga i luften och ungarna kurar ihop sig. Det är fullkomligt gräsligt att vara med om och är det något jag önskar så är det att den här lagen går igenom. Inte för att föräldrar kommer att sluta slå men för att visa på vad man som nation tycker är norm ändå.
Det är just det lagstiftning handlar om: att visa barnen att de har oavvisliga rättigheter och att samhället står på deras sida, ovillkorligen.
SvaraRaderaOch när det väl finns en rad sker också en normförskjutning i dess spår, det har man kunnat se i flera liknande "privata" frågor. Till exempel den helt förfärliga laglucka som tidigare påstod att det inte kunde finnas något sådant som våldtäkt inom äktenskapet...
Får hoppas lagen går igenom - det finns inget våld som kan vara privat.
SvaraRaderaDet unnebär att man kan straffa mig för spanking
Raderadrawing lovisa fuchs lovas full frihet. Hon ja
Här i Singapore är det lagligt med aga. Man mår så dåligt när man kan se en vuxen människa slå den lilla 4-åringen som bara står där helt kall utan att röra en min, inte en endaste tår. Man tänker hur mycket stryk har barnet fått tidigare.
SvaraRaderaHär är spöstraff vanligt som vuxenstraff, även hängning förekommer. Skickar med länk att läsa för den som är intresserad.(otäcka bilder)
http://www.corpun.com/singfeat.htm
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaSmisk i fosterhem förekommer dock även i Sverige idag !
RaderaHar själv skrivit ,forskat i ämnet och haft utvecklings samtal med sociala om detta !
Kanske ska du skriva en kolumn till lokaltidningen i ämnet..? Eller blir det spöstraff på torget för både dig och make då? :-)
SvaraRaderaVad jag vill säga är att du skriver så himla bra och engagerande i samhällsfrågor. Jag saknar tiden då du skrev - fantastiska - kolumner.
"man vill helt enkelt inte ha en lag som talar om vad man får göra inom familjen med sina barn, det är för privat."
SvaraRaderaJust ett snyggt försök att komma ifrån sakfrågan och manövrera bort från det faktum att samhället, precis som du konstaterar i din slutkläm, måste sätta normer för vad som är ok och vad som inte är det. Ett av det sätt samhället använder för detta är just lagstiftning.
För övrigt finns ju FNs barnkonvention och Frankrike är medlem i FN, så varför skulle inte Frankrike också ta steget fullt ut?
Helt otroligt att det fortfarande är tillåtet. Hoppas verkligen att lagen går igenom. Som Staffan skriver borde de faktum att de är med i FN och FN har en barnkonvention ha någon sorts tyngd i frågan.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaAnonyma kommentatorer som tre år efter det här inlägget gjordes försöker få igång en debatt som handlar om att barn ska ha smäll på stjärten göre sig icke besvär. Kommentarerna tas bort direkt.
SvaraRaderaMed andra ord: A l l a reaktioner från svenska folket ska bort!!!!! Men då försvinner även de reaktioner som passar ER!!
SvaraRaderarw6319@gmail.com
Det står helt klart sedan man har tagit del av innehållet att det bara ärvissa åsikter som ä tillåtna. Den djupare avsikten är att skrämma bort Svensson från alla sajter där man fortfarande får tycka fritt.
SvaraRaderaÄr det förresten inte en rätt för barnen att faktiskt BLI uppfostrade och inte förfalla til såna lymlar man idelighen stöter på.