onsdag 21 oktober 2009

Ett riktigt skrämskott


Det har varit mardrömslikt under en tid i vårt idylliska sydfranska liv. Men efter en otroligt snabb och professionell fransk sjukvårdsinsats - från omhändertagandet hemma till ambulansfärd och insatser på sjukhuset kan vi nu pusta ut.

Hjärtinfarkt. Ja. Operation. Ja. Åtgärdade kranskärl och ett hjärta som slår i rätt rytm igen. Dagens teknik är otroligt sofistikerad och det är bara att vara tacksam över att leva i en medicinskt avancerad tid som denna.

Trots det allvarliga läget är maken nu tillbaka hemma, mår bra och livet återgår sakta till normala rutiner. Men det finns också känslomässiga efterdyningar - man blir sårbar och utsatt när det mest oväntade och skrämmande helt plötsligt dyker upp. Och i ett främmande land dessutom där språk och annat bara måste fungera i ett läge som detta.

Tack och lov att det gjorde det. Den franska sjukvården är omvittnat god och professionell och nu vet vi det av egen erfarenhet också.
Posted by Picasa

8 kommentarer:

  1. Men oj, så ruggigt! Du får ge honom en klapp på kinden och säga att vi gläds med er, att han nu är hemma igen!

    Och så skönt för dig också.

    Stor och varm kram! från syster Elisabet.

    SvaraRadera
  2. Så skönt att allt fungerade och maken blev bra omhändertagen.

    SvaraRadera
  3. Grattis till ett nytt liv i det nya livet. Grattis till ett lagat hjärta. Vilken tur.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
  4. S t o r <3-kram till er båda .

    SvaraRadera
  5. Himlenvarelovad!!!

    Det var då för väl att det går åt rätt håll nu. Täppta kranskärl är ett otyg. Har han fått stent nu eller har de gjort en bypass?

    Margaretha, Christina och jag har instiftat en Vandringspusspokal (på grund av en lite lustig felläsning i en kommentar) och jag beslutade på eget bevåg att den först skulle gå till dig. Så varsågod! En vandrigspusspokal till dig och din käre från oss!!!

    SvaraRadera
  6. Det är en stor lättnad att veta att maken klarade krisen och är hemma igen!
    En stor kram till er båda, och som Mira skriver så är du den första att mottaga vandrigspusspokalen!
    Puss puss!

    SvaraRadera
  7. Sårbar och utsatt....jag vet precis hur du känner dig. Jag hade samma upplevelse i somras, då min man hade en hjärtinfarkt.

    SvaraRadera
  8. Oj oj så fort det kan gå! Vad skönt att allt gick bra.
    Krya på - hälsningar!

    SvaraRadera