Operation Overlord. D-day 6 juni 1944

I morgon, den 6 juni är det Sveriges nationaldag. I Frankrike kommer dagen att präglas av ett helt annat "firande".

Det är 65 år sedan den stora invasionsdagen, D-day ägde rum på Normandies stränder den 6 juni 1944.

Hela dagen kommer man att kunna se hur detta minne högtidlighålls på olika ställen i Normandie. Presidenten Sarkozy kommer att vara där förstås och också Barack Obama. Ett antal ärrade och nu mycket gamla veteraner är på plats och överallt i städerna och byarna runt de invaderade stränderna gör man i ordning för morgondagen.

Eftersom jag lärt mig att de historiska händelserna som skett under förra seklet inte alls uppmärksammas på samma sätt i Sverige som här i Frankrike, puffar jag lite för att det ändå kan vara viktigt att komma ihåg den här dagen ur ett annat perspektiv än det svenska.

Operation Overlord som det hela kallades var ju början till Hitlers och Nazitysklands fall och en fantastisk militäroperation vars like man inte sett sedan dess. För den som vill veta mera eller bara uppdatera sig kring det hela är det bara att googla. Mängden information och bilder är enorm.

Jag lägger ut ett par av den berömde fotografen Robert Capas bilder, tagna från de allierades landstigningsfartyg. Det är intensiva bilder, nästan magiska.

Tycker jag, som tidigare när vi trodde att det var Bretagne vi skulle flytta till, själv varit på nästan alla de här stränderna. Gold, Juno, Omaha Beach bland andra. I den lilla kustorten Arromanche som var en av de första att invaderas ligger fortfarande stora betongblock kvar ute i vattnet och vittnar om de enorma och sinnrika bryggkonstruktioner som gjordes för att få iland stridsvagnar och annat materiel. Där och på andra ställen finns också muséer med otroligt fint gjorda beskrivningar av de olika skeenden som ledde till att Frankrike så småningom befriades och Tyskland tvingades retirera.

Krigskyrkogårdarna ligger tätt i det här området av norra Frankrike. Stupade unga soldater från USA, Kanada och England ligger här på fransk mark tillsammans med de lika unga fransmännen. Varje nation har sin egen kyrkogård med mängder med vita kors i snörräta rader.

Jag glömmer aldrig sommaren vi tillbringade nära dessa stränder som vi besökte i omgångar. I en av de små byarna som intogs av de allierade, L'Eglise St. Marie, fastnade en fallskärmshoppare i själva kyrktornet mitt inne i den pyttelilla byn. Vi letade oss dit på smala vägar - inte många turister åker längre hit. Och såg: han hänger fortfarande kvar!!

I kyrktornet hängde en docka, iklädd soldatuniform och med den fastnade fallskärmen ovanför sig. Då över 50 år senare.

I morgon blir det en tv-dag för mig. Jag älskar det här sättet att "commemorera", hålla minneshögtider över för Europa viktiga skeenden. Som Natos 60-årsdag härförleden med alla Europas regeringar representerade och också Barack Obama närvarande. Eller Stilleståndsdagen för Första Världskriget som också sändes i timmar i tv, den gången från skyttegravarnas Verdun. Jag vet att det kanske bara blir någon liten snutt i svenska medier kring detta.

Och har äntligen läst en bra beskrivning på varför. Bodil Malmsten (och jag citerar fritt), som är bosatt i Bretagne sedan många år lär ha sagt: svenskarna liknar alla andra europeer i det mesta. Det som skiljer är en krigssorg.

Och det är helt sant. I Sverige är de stora krigen inte närvarande som här. Varje familj har någon förlorad son, antingen i det "stora", dvs det första, eller i det andra kriget. Trots att tiden gått är det ständigt närvarande, det som hänt. Inte så i Sverige, det är en av de påtagliga skillnaderna man märker när man bor mitt i Europa som vi gör nu.

Hur man ska hantera den nyfunna och väl vårdade vänskapen med Tyskland i såna här minnessammanhang ska också bli intressant att se i morgon. Idag åker presidenten Obama till koncentrationslägret Buchenwald t.ex.

Det blir lite tv-reportage på bloggen i morgon. Från mig som tycker det är viktigt att inte glömma. Och jag tänker för den skull inte känna mig som stolt och glad svensk utan sätta fram vår svenska flagga på middagsbordet! Kanske att vi till och med nynnar lite Du Gamla, Du Fria:-)