När vi närmar oss Bretagne på vår resa dit kommer vi först till klipphöjderna ovanför den lilla kustorten Arromanches.
Tidvattnet har sjunkit undan, det är ebb och vi ser på avstånd rester av de enorma stålpontoner (kallades Mulberry lär vi oss) som utgjort fundament för den konstgjorda hamn med stora bryggor som behövdes för landsättning av stridsvagnar och allt annat krigsmateriel.
Vi åker in i Arromanches - Gold Beach - och går ner på stranden. Här kom de första soldaterna iland minns jag - i huvudsak kanadensiska.
Under dagens ceremoni kommer mycket att sändas just från Arromanches, en idyllisk liten plats numera men med mycket tydliga minnen från invasionsdagen kvar. Igårkväll var här ett enormt fyrverkeri som sändes i fransk tv - och med äldre franska invånare som berättade hur det kändes med det enorma bombardemang som uppstod i samband med landstigningen och tyskarnas moteld.
Även om de togs på sängen och länge hade trott att en invasion skulle ske på annat ställe än just den här kuststräckan så fanns ju både soldater och befästningar längs kusten och motståndet var hårt.
Den som sett "Den Längsta Dagen" och "Saving Private Ryan" har ju fått en ungefärlig uppfattning om hur fruktansvärt det hela var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar