I den lilla museibyn Quinson parkerar vi framför La Mairie, borgmästarlokalen.
Byn är pytteliten, kanske bor här ett hundratal personer. MEN, som i varje liten by med självaktning står här den "okände soldaten" mitt i byn och med alla namnen på dem som stupade i det första världskriget ingraverade på sockeln.
Jag räknar till 22 män, alla döda mellan 1914 och 1918.
I en sån här liten by måste det ha varit majoriteten av de unga männen - inte konstigt att detta är ett fortsatt trauma i Frankrike, här är det ju både en pappa- och farfarsgeneration som bara försvann.Läs "Från Västfronten intet nytt" av Erich Maria Remarque om ni vill veta mera om hur det var.
Jag tittar numera intresserat på hur statyerna är utformade. Benlindorna, t.ex. Den övriga soldatutrustningen. Just den här mannen har tidig nittonhundratalsmustasch. Hur gick det med den eventuella gasmasken vid senapsgasanfallen?
Jag noterar samtidigt med förnöjelse att Sarkozy och Merkel återigen kindpussar varandra och ler. Häromdagen stod det i franska medier att Sarkozy retat gallfeber på den tyska kanslern genom att inför G20-mötet i London säga att "Tyskland funderar, Frankrike agerar"!
Dom ska vara sams numera, så är det bara!
Hejsan! Vad kul att du är tillbaka på bloggbanan igen!
SvaraRaderaMed flera trevliga inlägg, dessutom!
De blommande körsbärs?träden var så vackra i sin vita skrud...
*Längtar*
Kram
Helen
Helen: försöker hinna med att lägga in lite bilder från våra utflykter när vi får en paus då och då.
SvaraRaderaMandelträd tror vi att det är!
Såna här monument stämmer alltid till eftertanke. Jag tror att benlindorna var en föregångare till stövlar. Vill minnas att de övergick i hårda skydd som spändes fast, surrades, runt vaden. Sedan kom nån på tanken att koppla ihop benskydden med skor/kängor och så hade vi stövlarna. TROR jag alltså.
SvaraRaderaVarenda by i Storbritannien har också såna här monument. Stora och små. "To the glorious dead" står det ofta. Och på gamla skolor finns stora tavlor med namnen på f d elever som stupat i första och andra världskriget. Vi kan nog aldrigt riktigt sätta oss in i hur det är att bo i ett land som har förlorat så många i två stora världskrig. Hur galet man än tycker att det är, måste man ju respektera de som gav sina liv.
Remarques bok är verkligen omskakande. Brrrrrrrr!
kesu: jag håller med dig om att de här statyerna, monumenten alltid stämmer till eftertanke.
SvaraRaderaDe finns i England och i Frankrike. Men banne mig inte i Tyskland, det har jag kollat med min tyska väninna också.
Det var ju fruktansvärda krig för dem också. Men sätter de inte upp monument för att de var ockupationsland tro?