Efter en orolig eftermiddag, kväll och natt vaknar Dessi halv sex och beter sig normalt igen.Hon dricker själv, knaprar lite av sitt foder och biter lite i mattens frukostbaguette. Leksakerna kommer fram och mattens toffel är försvunnen igen så ordningen är återställd!
Vi har inte en aning om vad detta var. Kanske var det samma magbacill som vi människor fick och som också gick över på ett dygn?
Kan andra hundar som det ju dräller av här och som alltid ska hälsa, ha smittat henne med något?
Eller blev hon så dålig av något hon fått i sig och som naturen själv klarade av?
Just ekollonen som vi har överallt är jag speciellt rädd för men hittills har hon bara tagit dem i munnen och kastat dem i luften för att leka.
Häromdagen hittade jag henne med en påsklämma, en sån där med en metalltråd inuti och plast utanpå. Jag blev fullkomligt livrädd när jag såg vad hon gnaskade på. Och VAR har hon fått tag i den - vi har inte haft några sådana hemma?
Förmodligen på en av kisspromenaderna. Snott den med sig utan att vi sett.
PUST - det är verkligen en bebis vi har i huset med ständig passning.
Jag vet inte om hon har speciellt känslig mage. Hon äter inte några kopiösa mängder - det är inte en labrador vi fått i huset precis. Hon har fått smaka på potatismos och äggröra och lite ost och det klarar hon bra. Blötfoder på burk har hon varje gång fått diarré av så det utgår än så länge. Annars tycker vi nog att hon bajsar både mycket och ofta för att vara så liten. Det sker fortfarande olyckor inne trots att hon får långa utestunder.
Hon har bebisfoder, Royal Canin's bästa och gillar det. Men vi har gett upp och har det stående framme hela tiden så att hon får äta när hon är hungrig. Det här med tre gånger om dagen funkade inte med henne, hon är helt enkelt inte road av eller hungrig nog för att "äta på beställning". Vi fyller på när det är tomt och hon äter ungefär så mycket en så här liten valp ska.
Vi har haft det så med våra andra hundar och katterna också när det gäller torrfoder och det funkar bra i vårt fall.
Men usch, det är en pärs varje gång hon har blivit dålig, rabiessprutan var ju en mardröm och det har varit några varv nu med dagar där man får vänta och se vad som händer. Men nära jourveterinär igår var vi allt!
Så skönt att höra!!
SvaraRaderaOj, så glad man blir när de börjar busa och bete sig som "vanligt" igen!
Men jag förstår precis det här med allt de hinner ta i munnen utan att man har sett något. Det är omöjligt!
Ha en bra dag!
Kram
Helen
Så bra att det vänt. Om det är någon gång jag önskar att de kunde tala djuren, så är det då de är sjuka.
SvaraRaderaPuh!
SvaraRaderaSkönt att det över, men med valpars och unghundars upptäcktslusta brukar det inte ta så lång tid innan de hittar något nytt och onyttigt som de blir sjuka av. Enda trösten är att de växer ifrån de värsta avarterna, men livet kan vara riktigt pestigt innan de kommer så långt.
SvaraRaderaBuljongkokt ris kan vara bra diet att starta en hundmage som nyss varit dålig på.
Om du tycker att hon verkar ha en känslig mage som ofta trasslar, tycker jag att du kan konsultera vetrinär vid lämpligt tillfälle. Det kan vara bra att åtminstone ha ställt frågan och fått tips och råd av dem som känner till de eventuella lokala problemen och är det inget att oroa sig för är det ju skönt att veta det också.
Även jag och Lelle R hurrar för Dessis kvicka tillfrisknanden. Visst är det en liten bebis ni har, fast med päls, fyra tassar och svans. När man får några år på hundnacken glömmer man den där oroliga valptiden.
SvaraRaderaJag är ganska snabb med att ringa veterinären. För först kommer man till en djursjuksköterska som man kan bolla problemet med - och får en massa goda råd som genast lugnar. Gränsen brukar gå vid dricker inte - då vill de gärna att man kommer in. Eller när ens älskling har satt i sig en hel chokladkaka - som Lelle R gjorde i höstas. Då är det också bråttom.
Stackars liten, det är ett elände med dåliga magar, jag har ju Rambo som har haft problem med sin sedan han var liten. Morotspuré är bra att ge dem om det är en vanlig magbacill.
SvaraRaderaPius, Hopis matte
Helen: ja det är underbart när den riktiga personligheten kommer tillbaka! Och du har rätt, det är omöjligt att kolla allt hon kommer över.
SvaraRaderaPanter: håller helt med. Igår var det ju magen, det märktes men annars vill man ju gärna veta.
Mira: ja, PUH!
Staffan: ja, det är ett sjå med detta tuggande på allt. Jag hade faktiskt glömt - det är tretton år sedan vi hade valp förra gången.
Och fortsätter det på det här sättet så ska jag prata med veterinären om att ev. undersöka den lilla magen. Hon har dubbla uppsättningar tänder också, ser ut som en haj i munnen så tappar hon inte valptänderna snart så måste vi prata om det också.
Tack för tips om buljongris. Idag har hon ätit som vanligt och allt har gått bra.
Kesu: jo, jag hade ringt till Frescati hemma i Sverige, det hade jag gjort. Men här är det lite annorlunda med franska veterinärer en söndag. Man ringer dem privat på deras mobiler och det sas uttryckligen att det var tvunget att vara mycket akut.
Och eftersom hon piggnade till lite av vatten så fick vi avvakta. Men usch vad jobbig kvällen och halva natten var! Och läbbigt med choklad och Lelle R. Hur många vet att hundar inte tål det? Fast Max älskade After Eight och det hände aldrig något med honom!
Pius: tror du morotspuré är bra för valpar också? Ja, kanske, man ger det ju till barn också. Hur mår min lille Hopi - får han plats därhemma hos din nye lille "slyngel"?
Det är en lättnad att läsa att lilla Dessi är pigg igen. Vilken liten busa hon är ;)
SvaraRaderaChristina: synd att du inte är här och ser henne in action. Det hade blivit många roliga bilder, jag lovar:-)
SvaraRaderaJamen om han håller på och får nya tänder så är det därför magen krånglar. Så brukar det ibland vara hos katter och hundar är säkert likadana.
SvaraRaderaHopigubben ser allt till att ta plats, åtminstone ljudledes, vilken katt till att ha hög röst, he he.
Pius
Pius: har inte ens tänkt på det sambandet. Så kanske det kan vara?
SvaraRaderaÄr Hopi högljudd?
Om Hopi är högljudd? Jodu, han har en röst som heter duga och pratar det gör han ofta, helst när han vill något.
SvaraRaderaDu skulle höra när han och Sangi leker/slåss, himmel, man kan tro att det är ett jätteslagsmål. Hopi skriker i högan sky i förebyggande syfte,ibland innan Sangi ens försökt busa med honom hi hi.
Pius