Försäkringskassan! En sann historia ur det franska livet.

Innan vi flyttade till Frankrike fick vi höra rätt mycket om hur besvärlig den franska byråkratin är. Vi varnades och var förberedda.

Vad vi INTE räknat med var att vi skulle få mera trassel med SVENSKA myndigheter, banker och organisationer i samband med vår utflyttning än med de franska! Med risk för att låta som gnällig utlandssvensk vill jag ändå berätta om hur just försäkringskassan agerat mot oss.

Det är försäkringskassan i Visby som är handläggande myndighet för alla utlandsbosatta svenskar. Det absolut första papper man behöver som utflyttad svensk är en blankett som heter E121. Den skickar man tillsammans med ett antal andra uppgifter till det nya landets motsvarighet till försäkringskassan, i vårt fall CPAM i Frankrike.

Vid förhandsbesked ett par månader innan vi flyttade ner sades det att E121-blanketten skulle komma att ta några veckor att få men att vi inte behövde oroa oss. Blev vi akut sjuka under väntetiden skulle svenska försäkringskassan ersätta oss för sjukvårdskostnaderna i efterskott.

När vi väl flyttat ner, var på plats, hade bostadsadress etc, begärde vi alltså våra E121-blanketter. Och fick till vår häpnad höra att försäkringskassan nu genomgått en omorganisation sedan en tid tillbaka, att man pga den hade det struligt och dessutom var underbemannad på Gotland så nu var väntetiden för denna livsviktiga blankett inte längre några veckor utan cirka 9 MÅNADER!!

För oss var det viktigt att komma in i det franska sjukvårdssystemet så fort som möjligt. Här har man husläkarsystem precis som i Sverige men om man behöver en specialistläkare kan man inte uppsöka sådan själv utan måste få remiss från sin valda husdoktor. Utan E121, inget Carte Vitale, ingen husdoktor. Ingen specialist vilket är ett måste för maken. Både för undersökningar, kontroll och mediciner.

Jag ryade och sa ifrån. Tyvärr, underbemanning och omorganisation var svaret. Till slut skrev jag ilsket och påpekade det orimliga i det hela och talade med halva Visby-kontoret om vikten av att lyfta på häcken, hämta två blanketter och lägga i ett kuvert till Frankrike. Hur svårt kan det vara?? Efter ytterligare ett par påminnelser och skärpt tonläge kom blanketterna. Vi hade prioriterats och fått gå före i kön sas det!! Under tiden blev jag akut sjuk och fick gå till doktorn och betala både honom och dyra mediciner för ett antal tusen kronor. Ingen ersättning från försäkringskassan där inte, nu hänvisades det till den franska försäkringskassa vi ännu inte skrivits in i pga av väntetiden för blankett E121!!

För ett tag sedan kom påminnelse från svenska försäkringskassan att det nu närmar sig pensionsuttag och man tillråds att ansöka om den (det måste man göra själv, det är inget som sker automatiskt) i god tid, minst ett par månader. Man lät också meddela att ansökan skulle gå vi - ospecificerad - fransk pensionsmyndighet som sedan skulle tillställa Sverige denna ansökan.

Nu har jag ägnat rätt mycket tid åt att få rätsida på CPAMs sätt att resonera och vet att ingenting stämmer där i förhållande till Sveriges sätt att arbeta med socialförsäkringsfrågor. Systemen är definitivt inte kompatibla, EU-avtal till trots. Samtidigt hade jag fått en annan och diametralt motsatt information från PPM-myndigheten och försäkringskassan där man skickat mig en svensk - och fransk - ansökningsblankett. Som skulle skickas till Visby och inte gå omvägen via fransk okänd pensionsmyndighet.

Nu började det bli riktigt rörigt och likna E121-sitsen varpå man kostar på sig dyrbara vänteminutrar i kö från Frankrike till gotländska försäkringskassan. Hänger ni fortfarande med?

Pensionsdagen infaller i november, alltså om drygt sex månader. Jag vill veta: ska jag skicka ansökningsblanketten direkt till Visby som det sägs i ena fallet, eller ska jag böka mig igenom det franska systemet och försöka ta reda på vilken fransk pensionsmyndighet som troligen inte alls vill att det ansöks om svensk pension via dem?

Svaret jag får är blir en chock.

"Gör båda delarna", svarar handläggaren i Visby. Vi är omorganiserade (jo, vi vet) och underbemannade (jo, vi vet det också men det var ju nästan 8 månader sedan, har man inte fått rätsida på detta än?) så man får nu räkna med att det kan ta upp till ETT ÅR efter det att man skickat in sin ansökan tills pensionen betalas ut!!

Jag tror inte mina öron och säger: om ansökan kommer till er ett halvår i förväg, måste ni ändå ha ytterligare sex månader på er för att ordna utbetalning av pensionen? Och ja, tyvärr, omorganisation och underbemanning (åhhhh) gör att det kan bli så.

Jag frågar den unga handläggaren hur hon föreställt sig att man ska leva under detta halvår utan inkomst alls? På det svarar hon att pensionen när den väl kommer då betalas ut retroaktivt. Men under väntetiden, försöker jag igen - av vad ska man leva då? Ja, tyvärr ... och resten kan ni räkna ut själva.

Jag blir faktiskt förbannad. Att få sin pension utbetalad samma månad man är berättigad till den är en lagstadgad rättighet, inte något en enskild myndighet kan förvägra en med hänvisning till interna svårigheter och brist på personal.

Jag uppmanas att skicka ansökan till Sverige fast den egentligen, fast det vet man ju inte, ska gå via franska pensionsmyndigheten: "för utan ansökan kan man inte göra ett prioriterat ärende av det hela". Jag blir inte bara förbannad utan också full i skratt. "Ett prioriterat ärende" att få pensionen utbetalad i rätt tid när man dessutom haft sex månader på sig att fixa det hela??

Jo, det som också tar tid förklarar den unga handläggaren, är att man från svensk sida genom kontakt med franska myndigheter måste försäkra sig om att man inte uppbär pension från båda länderna. Och denna franska kontakt kan ta lite tid. Men hon ger mig adressen till den myndighet de brukar vända sig till och jag förstår ju när hon läser upp den att hela proceduren kan ta just tid. "Min franska är inte så bra", säger hon och det är alldeles väldigt sant. Vi får bokstavera så att det blir rätt.

Hur ska det då gå i de verkliga kontakterna med Frankrike funderar jag? Och har jag otur är det väl den enda fransktalande personen i Visby som är bortrationaliserad också.

Jag har använt en hel dag för att fylla i ansökan, bifoga olika intyg och passkopior och bifoga ett långt och uttömmande brev till försäkringskassan där jag begär att pensionen ska betalas ut om ett halvår och sen får det vara sluttjafsat om underbemanningen och omorganisationen för min del. Egentligen skulle jag skriva till högsta ansvariga vederbörande i Sverige också och berätta hur det ser ut IRL och be om personal till Visby. Det ville den unga handläggaren gärna ha hjälp med också sa hon. Tro det?

I Frankrike genomförs nu en reform där alla Carte Vitale görs om. De utformas så att de innehåller all information om den socialförsäkrade och är försedda med chip och foto. Vi har själva nyligen fått våra efterlängtade sådana. Detta görs för samtliga Frankrikes invånare, ett stort antal miljoner. Det är inte ett pip om att proceduren är besvärlig eller tar tid. Eller att CPAM är underbemannad och under omorganisering. Visserligen begriper de inte det här med svenska personnummer och att man vill heta M och inte A som man är döpt till i Sverige.

Men effektiva är de, artiga, serviceinriktade och ringer genast tillbaka med förklaringar om det behövs.

Sverige, Sverige, föregångslandet - landet som står som förebild för många, inklusive Frankrike, med sin berömda "svenska modell". Bevare mig, säger jag - modellen är nedmonterad sedan länge. Och kvar står resterna av den som ruinerna i Visby.