Första trimningen. Vi har lämnat vår bébé i okända händer och vet inte hur hon kommer att klara två och en halv timmes klippning, stående på ett bord.
Vi blir (service-Frankrike igen) uppringda en halvtimme innan hon är klar så att vi ska kunna tajma vår egen körning i rusningstrafik med att hon blir klar.
Dessi, lilla valpen - såklart att hon undrat vad som hänt henne. Har hon blivit dumpad av matte och husse till nya människor som dessutom ger sig på hennes päls i flera timmar?
Och titta vilken glädje - hussen tar sin lilla favorit i famnen när vi kommer tillbaka till "salongen" och hon tyr sig som den bebis hon är till honom. Vägrar röra på sig. Ska bara vara nära.
Lite får trimningsdamen visa vad hon gjort - klippt bort halva valppälsen, fixat punkluggen, rakat tassarna (fast det ska vi nog skippa nästa gång) och handklippt hela hunden.
Och hon har inte ord nog för denna hund. Så söt, vacker, trevlig, social och hon får pussar på nosen och blir utsatt för mentala stöldförsök igen.
Väl hemma ska det tas bilder på nya apparitionen. Dessi är urtrött, mindre road. Men ställer ändå stoisk upp i hussefamnen.
Och nosar sig fram till att hon är hemma igen, hon blev inte övergiven utan har bara gått till frisören. En gång var tredje, fjärde månad är det sagt.
Som sagt: en fransk pudel!
Underbar bild på husse och Dessi...och jag blir så glad (fast jag inte har med det att göra det allra minsta) att ni inte tänker låta raka tassarna nästa gång ;)
SvaraRaderaJättefin blev hon och jag håller med Christina .., dom ser bara tillgjorda ut och som prydnadshundar när dom blir alltför friserade.
SvaraRaderaMen det är ju min egen åsikt det .-)
(Ja, vems annars ...? skulle min yngsta dotter säga ..).
Christina: Javisst är det en härlig bild. Lyckan var total för båda. Efter tre timmars separation! Och nej, tassarna är rakade för sista gången.
SvaraRaderaElisabet: du skulle se hur pudlarna kan klippas - det här är normalklippning, bortsett från tassarna kanske.