"Döshvå"

Jag tror att det var Helen som kommenterade i mitt inlägg om den franskaste av bilar att den "såg ut som en leksaksbil".

Idag har vi varit på födelsedagskalas och haft så trevligt vid Medelhavskanten. Ett överdåd av god mat och champagne som kommer i ett särskilt inlägg så småningom.

Efter det behöver man besöka ett visst utrymme. Och vad står på hyllan ovanför toaletten bredvid rosenvattnet?

En liten leksaksmodell av en "döschvå"!! Det ska sägas att det finns en riktig variant av den här bilen i familjen så det kanske inte är så konstigt att man köpt på sig en minivariant också.

Maken som kan det här med bilar säger att "deux-cheveaux" betyder tvåhästarsmotor. Att bilen är från 1950-talet och framåt. Att den verkligen hade en extremt bra fjädring, den som Citroën fortfarande är berömd för.

Och lastade man denna lilla bil lite tungt fanns det en särskild manick inne i kupén som man kunde justera de roliga lyktorna med - det verkar väldigt avancerat och framåttänkt redan då tycker jag.

Själv har jag åkt i såna här bilar som ung i Frankrike. Och vet hur bra den övre delen av framrutan gav tillräcklig fläkt vid varma dagar. Och minns, och maken verifierar: jo, växelspaken var troligen av paraplymodell, dvs som ett paraplyhandtag och med lite märkliga växlingsrörelser.

När vi ett par timmar senare fastnar i rusningstrafiken i Toulon på hemväg ser jag samma bil igen. Den här gången genuint nergången, lite lappad och lagad och parkerad precis så att jag hinner ta en bild vid rödljuset där vi stannar till några sekunder.

Bakom bilens röda framdörr skymtar delar av Toulons upprustade och vackra hamn.

Det som inte syns är att det blåser småspik trots det soliga vädret - 90-1oo km säger man här idag. Föreställ er att sticka ut huvudet i den farten och högre genom ett bilfönster på motorvägen. Så känns det. Dessis öron ligger bakåtslickade!