Jo, ni hade rätt, de flesta av er! Det var den vackre mannen till vänster. Här syns han nu på avstånd och ni fick bara snabbkika några timmar på de tre vackra männen.
Jag låter inte bilderna ligga kvar, det KAN ju vara någon som känner igen och det vore inte så bra.
Det var väldigt kul att läsa hur ni identifierade honom och beskrev de andra killarna. Att pv som är lärare kunde se vem som var kollega tycker jag var imponerande. En del gick på tofsen, det var skarpsynt.
Andra på att han var snyggast eller hade mest olivgröna ögon. Att Elisabet tyckte att mittenmannen såg så energisk ut stämmer också, han var den som slet hårdast, en liten, senig och envis karl!
Och att trädgårdsmästarbehovet är stort visar detta. Även hos dom som inte har trädgård men som vill ha BÅDE butler och trädgårdskarl, som Annika B.
Det är ett styvt jobb med ogräset här. Efter två timmar sade också den här unge mannens rygg ifrån vilket kändes som en viss lättnad - det inte bara är jag som får ont i kroppen av den här sortens jobb.
Två timmar senare kikar jag ut genom fönstret och ser det här vackra himlafenomenet. Vi har haft hyfsat soligt men KALLT, det blåser nordliga mistralvindar och då kan det ibland se ut så här vid solnedgången. Vackert iallafall!
Godmorgon, Monet! Både rektor och trädgårdsmästare. Det tycker jag låter som en ypperlig kombination. Då har man känsla för det växande...
SvaraRaderaJag tänkte också på tofsen. Men - har ni plastgräs? Har jag aldrig hört om förr utom på balkonger! Funkar det?
SvaraRaderaMira: ja, jag håller med dig. En väldigt rar och sympatisk kille är det, fin med sina ungar också!
SvaraRaderaab: det ante mig att frågan skulle komma:-) Och när förslaget kom härnere ställde vi oss lika tveksamma som du.
Men om man har mycket dålig jordmån (vilket vi har i den här gamla bergiga skogen där vårt område byggts) är det näst intill omöjligt att få en fungerande gräsmatta. Vi skulle ha behövt ta hit tonvis med jord, chansat på att gräset skulle ha tagit sig och sen ordnat med "arrosage automatique", automatbevattning över hela mattan.
Grannarna intill har haft samma problem, två gånger har deras matta, trots alla ansträngningar bara dött. Det blir så himla torrt och varmt härnere under sommarperioden att allt grönt bara vissnar ner och blir brunt och fult. Bevattningskostnaden blir dessutom mycket hög, läs bara Bodil Malmstens "Priset på vatten i Finistère"!!
Därför används härnere mer och mer syntetiska gräsmattor. Många golfbanor anläggs så och i många kommunala rondeller och parker finns de också. Kommunerna har insett att skötselkostnaderna blir minimala jämfört med äkta vara.
Nu ser de här mattorna till förvillelse likadana ut som "äkta". De har samma gröna färg, har mjukt gräs som är skönt att gå på, de har en slags sand i botten som gör att de inte lägger sig efter regn och det är lätt att kratta upp dem. Den är vintergrön, bleks inte i solen, kan figurformas. Tio års garanti, ingen gräsklippning (maken blåser bort löv och ekollon som faller på den).
Anläggningskostnaden var förstås högre men vi ångrar oss inte alls. Alla som kommer hit beundrar den och intygar att den både ser och känns äkta ut! I fler och fler privata trädgårdar har man också börjat lägga den här sortens matta, just för att det är så svårt att underhålla de riktiga. Så är det!
Kära nån, det måste ha tagit sin tid att vänja sig vid tanken för er svenskar - vi är ju uppfödda med trä och naturligthet i alla lägen!
SvaraRaderaMen nu har vi konstgräs i min närmaste park också, på fotbollsplanen, så det praktiska vinner nog i längden.