Svensk-fransk middag i Provence och så lite vett och etikett

Har man ett bloggnamn om livet i en sydfransk by får man ju leva upp till det. De som följer min blogg vet att vi har fått hem en ENORM oxfilé (eller huvud eller hjärta eller vad det nu är). Och att detta plus lite annat ska tillredas till våra svenska och franska gäster ikväll.

Att få gäster innebär också att se till att huset är i skick och det har inte städats på ett tag. Så vi går igång rätt tidigt på dan, Dessi väcker oss dessutom!

Ny duk på bordet, en svensk linneduk men med sedan tidigare inköpt provencalsk löpare. Först tänker jag ta fram kristallglasen men jag pratar med Mamma om vissa dukningsdelar och hon säger krasst, 83 år och med många middagar bakom sig: ta inte dom, du kan inte köra dom i diskmaskinen och så står du där med disk hela natten.

Så vi dukar med vanliga vinglas. Och Mamma säger: Från höger till vänster sätter du de glas du börjar dricka ur. Vattenglaset, alltid till höger, det förväntas du dricka ur hela tiden. Eftersom du har lax och skaldjur till förrätt, sätt vittvinsglaset därefter. Och till kötthuvudrätten placerar du rödvinsglaset efter det vita, alltså längst till vänster.

Det har jag i och för sig redan gjort och för den oinvigde eller den som tycker sånt här är rena larvet kan jag berätta att vittvinsglas är mindre än de för det röda vinet så lite skillnad är det.

Sen ska vi på franskt manér inte ha efterrätt utan före desserten en ostbricka. Jag stämmer av med Mamma "Ribbing". Jo, du har gjort rätt, man kan mycket väl ta liten kniv och gaffel och lägga omlott ovanför tallriken där man normalt placerar en efterrättssked. Är det ostbricka så är det och då markeras det med bestick så här.

Ljusen är bytta i staken, nya franska tygservietter hade jag tänkt bryta lite fint men ångrar mig när jag ser den vackra brodyren. De får ligga som de gör. Blommor har jag ännu inte satt fram - får se vad som finns i trädgården.

Med bröd, salladsskål, vin- och vattenflaskor och så diverse andra tillbehör får bordet heller inte vara överfullt när man sätter sig till bords. Nu är det dags för paus och början av matlagningen.