Provence-oliver

Det är inte svårt med motiven den här sommaren 2002 i Provence.

Bara att knipsa av en olivkvist och måla av.

Det är varmt, säkert upp mot 30 grader i skuggan. Men vi sitter på gräsmattan under stora pinjeträd med utsikt mot bergen och havet i fonden. Det är tyst och stillsamt, syrsorna hörs förstås men man har vant sig vid det ljudet. Jag målar, mannen läser god bok.

När det blir för varmt och pustigt tar vi ett dopp i den svala poolen och lite senare på eftermiddagen bjuder Christine in mig i sitt kök där den trevliga katten ligger på det kalla klinkergolvet och svalkar sig. Hon repar några blad "verveine" - vet inte riktigt vad det är på svenska - men en myntaliknande och rogivande ört är det. Hon gör en "tisane", dvs häller hett vatten över bladen och låter dem dra som te.

Sen sitter vi där i hennes vackra provencalska kök, dricker vår hälsodryck och pratar om ditt och datt. Hon och hennes Frédéric har en sällsynt romantisk kärlekssaga - de träffades när hon fortfarande bodde i Östtyskland och efter många turer så flydde hon faktiskt till honom i Frankrike. Ett barn har de fått, en pojke på nio år som säkert skulle fått någon form av bokstavsdiagnos här i Sverige. Lätt autistisk känns han som, lite "egen" men snäll och rar. Jag "lär" honom att måla en varm eftermiddag och han åstadkommer en tavla som fyller hans föräldrar med häpnad och glädje.

Att det är en sorg med sonen som inte riktig är som andra, det förstår man. Så glädjen över konstverket blir mycket stor och den får genast en hedersplats över öppna spisen!

Vi åker sen hem till Sverige genom Tyskland och Danmark, inte den första och heller inte den sista resan de många milen mellan södra Frankrike och Stockholms skärgård. Många gånger till ska vi återkomma innan drömmen om Provence slår in!