fredag 13 mars 2009

Dessi snart fem månader


Om två dagar fyller Dessi fem månader. Hon har varit hos oss en månad lite drygt. Och gjort sig fullständigt hemmastadd på alla plan.

Det är ett liv dagarna i ända. Det valpsovs inte särskilt mycket numera utan det är ständigt nya upptäcktsfärder.

Lite si och så med att klara alla naturbehoven ute än så länge men hon fattar uppmaningen "Kissa, Dessi" och gör det oftast då. Är ofantligt bortskämd med leksaker men har också väldigt roligt med dem, det tuggas och ruskas och slängs upp i luften.

Hennes ögon rinner inte lika mycket, kanske har hon tårkanaler ändå och det bara varit stopp i dem. Vi får se, det är inget bekymmer, hon är tålig med allt som har med skötsel att göra. Halsband och koppel har inte varit något problem alls.

Hon hoppar väldigt glatt och självmant in i sin lilla bärväska och har nu slutat med försöken att försöka krångla sig upp i matteknäet i bilen utan nöjer sig med att böka runt i väskan och sen somnar hon bra där. Vi tror hon har lärt sig att väskan betyder utflykt och att något kul händer. Som att få gå på restaurang till exempel och låta sig beundras.

Sist blev personalen helt bedårad och som en fullkomligt naturlig service kom vårt vin och till det skål vatten till hunden! Idag hörde jag att det finns över 14 miljoner hundar och katter i Frankrike, familjedjur alltså - animaux de famille - och det märks också på attityderna. Katter och hundar går lösa och ingen retar sig på det. Och de är välkomna överallt och behandlas väldigt väl.

Dessi har redan fått flera kompisar i området, en jämnårig terriervalp, en lite större uppvaktande cockerspanieltyp. Blir han för närgången sätter hon sig bara ner och stirrar rätt fram, haha, fröken Pimpinett!

Hon sover i egen korg hela nätterna och vet också att om det är tidig frukost så somnar husse och matte om en stund på morgonen och då gör hon det också.

Det vi inte gillar är att hon har börjat bli kaxig och skäller när hon hör ljud hon inte känner igen. Hundskall på avstånd besvaras direkt. Hon gillar heller inte att vara ensam och det är snart dags att börja träna det. En gång har hon fått vara ensam i bilen när vi snabbhandlade. Hon pep och gnällde när vi stängde bildörren och gick men var alldeles tyst när vi kom tillbaka så det gick bra.

Hon vet att hon inte får tigga vid bordet men har tagit på sig uppgiften att då istället roa oss vid matbordet - då åker alla leksakerna fram och det blir ett rusande och sladdande på golvet. Vill hon tanka lite närhet kommer hon och stryker sig mot benen eller krafshoppar lite så att man tar upp henne. Hon blir alldeles lugn och stilla i knäet och somnar gärna så. Det allra sötaste är när hon ställer sig på bakbenen och småhoppar och viftar med sina små framtassar samtidigt. Man förstår att rasen varit cirkushund.

Hon var en svindyr hund (med mycket fina meriter och stamtavla) men inte en sekund att vi tänker på det nu. Vi tycker vi fått högsta vinsten när det gäller hund - en roligare, piggare och smartare liten valp finns inte. Söt som en karamell och har det jättebra dessutom - ständigt med sin matte och husse, all uppmärksamhet och omvårdnad som behövs och en helt egen trädgård att rusa runt i och hitta pinnar att gnaska på. Eller böka i rabatterna och hjälpa till med vårplanteringen.

På sista bilden tar hon ett nappatag med en tom pet-flaska. Det är särskilt roligt att brottas med dom!

Posted by Picasa

4 kommentarer:

  1. Nu fick jag en riktig chock - jag är lite närsynt, så för mig såg det först ut som om stackars Dessi låg där i tre delar! Sedan såg jag ju hennes filurögon under kalufsen. *andas ut*

    Ja, nu är det nog dags att börja uppfostra och bli flockledare! Man har inget val med hund, har jag förstått, antingen blir man ledare eller också blir hunden det. ;)

    Tack för Dessibilder och nyheter!

    SvaraRadera
  2. Vovvarna... En ständig källa till glädje och förtvivlan... Att man bryr sej så mycket. Kejsarkronor både hos dej och Chistina! Kan inte hjälpa att jag kommer att tänka på Dessi när jag ser dem...

    SvaraRadera
  3. Dessi påminner om Bob när han var valp. Hans päls såg ungefär ut så där, innan "dreadlocksen" började bildas. Kanske pudelpälsen skulle göra detsamma om man lät den vara?
    Underbara trädgårdsbilder!*Njuter*
    Ha det gott!
    Kram
    Helen

    SvaraRadera
  4. Att hon skäller på ljud mm ....hon har kommit in i "Spökåldern " .

    Det är roligt at få följa henne =)

    SvaraRadera