lördag 31 januari 2009
Tankar om relationen Frankrike-Tyskland
Flera har bett att få mina tankar kring relationen mellan de två stora europeiska grannländerna Frankrike och Tyskland. Som de synes se ut idag, förstås - och det får bli mina högst personliga funderingar som inte gör anspråk på att vara vare sig historiskt eller politiskt korrekta.
Den här skylten, uppsatt vid det lilla torget i grannbyn, får vara utgångspunkt för det jag började fundera över när vi flyttat hit. Och tidigare för den delen också under våra besök och resor i Frankrike. På skylten står:
"Plaque commemorant LA LIBERATION de notre commune des hordes Germaniques par les troupes Francaises et Alliées le 20 aôut 1944. La Ville de Solliès-Toucas RECONNAISSANTE."
I ungefärlig översättning: "Denna skylt är ett minnesmärke över befrielsen av vår kommun från horder av germaner, utförd av franska och allierade trupper den 20 augusti 1944. Staden Solliès-Toucas uttrycker sin tacksamhet".
När jag i höstas fick syn på skylten häpnade jag som naiv svensk över att den fortfarande sitter kvar. Inte så mycket för att man behöver komma ihåg vad som utspelats - detta var förstriderna till befrielsen av Toulon och de började redan uppe i vår by tre dagar tidigare - den 17 augusti 1944 - det finns en motsvarande skylt i ett hörn vid posten där också. Toulons befrielse som Frankrikes viktigaste hamnstad och krigsfartygsdepå i Medelhavet var väl så viktig som invasionen i Normandie men det talas inte lika mycket om det känns det som.
Nej, det är uttrycket: HORDER AV GERMANER, som gör mig nästan generad. Naturligtvis var och kändes det så då och skylten är ett uttryck för det förtryck man lytt under och nu befriats ifrån. Men vad känner man som eventuellt fransktalande tysk om man kommer hit och läser detta? Det är inte någon gammal skylt från medeltiden om olika strider som man kan distansera sig ifrån. Detta har hänt, nästan i nutid.
Och ändå är det inte det HÄR kriget, det andra världskriget, som egentligen har satt de djupaste spåren hos det franska folket. Det är det första, La Grande Guerre, det långa, tröstlösa skyttegravskriget som orsakade miljoner döda och utplånade nästan en hel generation unga fransmän. OCH tyskar. Varav det senaste inte alls märks samma spår av som här i Frankrike.
Jag har visat det förr och ska försöka hitta en ny bild för att demonstrera hur det ser ut här. I varje fransk by med självaktning (och de kan vara hur små som helst) finns mitt på La Place, eller på en särskilt utsedd plats, en soldatstaty eller annat minnesmonument. På detta står namnen på alla från byn som stupat i det första världskriget med en text som hedrar dessa traktens döda söner. SENARE har man på sidorna av monumentet eller statyfundamentet ofta lagt till också de som dött under det andra världskriget. Men det är bara att konstatera: namnen från det första världskriget är dubbelt så många som från det andra i regel. Alla monumenten har alltid färska blommor. Någon, några (eller kommunen) håller minnet från dessa två krig levande hela tiden.
Vi har genom åren också kört mycket genom Tyskland. Inte i någon by, stad eller på annat ställe har vi sett motsvarande typ av monument eller minnesmärke. Inga skyltar om utspelade slag i gathörnen heller. Bara det här väcker en viss förundran. Varför är det så stor skillnad på hur de två olika nationerna "vårdar" sina krigsminnen. Och hur påverkar detta i vardagen?
Fortsatta funderingar i nästa inlägg.
Hej igen.
SvaraRaderaFint inlägg.. fint tänk.
Det är lite det där som är skönt med Frankrike att tiden står stilla eller ja inte stilla men de skyndar långsamt.
Att de har en fömåga att hålla kvar historien och gamla hus och ja så där. Det lilla i det stora. Det pittoreska.
Kanske därför de också vårdar minnesmärkena. Att man bara kan hitta såna där märken och inristningar i stenar och sitta och tänka och njuta. Minnas eller försöka tänka ut hur det var då.
De var ju väldigt väldigt ockuperade.
När jag var i i Södra Tyskland en gång.. fick jag en "svag vind" från kriget. Vi var i några fastigheter som användes till nåt under kriget.
De berättade om det. Vi var i en liten stad utanför Dortmünd.
Vi var på några restauranger där de hade mycket från kriget. Tidningsurklipp saker osv.
Nu är jag på november 2008 och läser. Bra blogg fantastiska bilder.
Ha en bra dag
/Susanne
Intressant!! Alltid roligt att få lära sig lite mer... Min tanke om detta är att fransmännen är väl mer patriotiska än sina grannar i Tyskland. Eller? Jag vet egentligen inte så mycket om tyskarna, för Frankrike har legat mig varmast om hjärtat.
SvaraRaderaHoppas dagen har varit bra!
Kram
Helen
Tack för kommentarer både Suzesan och Helen. Det är inte så lätt att skriva om det här - och det är heller inte lätt att prata om det. Och det är ju heller inte klokt, så här långt efteråt.
SvaraRaderaSå jag funderar vidare på detta tema till i morgon och återkommer!