Kanske har ni sett de här vyerna i några av mina tidigare inlägg från i höstas. Kanske blir det för er som för mig; varje gång jag ser de här miljöerna, de här fasaderna, fönstren, dörrarna, växterna och så de otroligt vackra provencalska färgerna så blir man glad i själen.
På resan till Sverige i julas tog det inte många mil norröver förrän husen och fasadfärgerna började anta mera neutrala toner.
På återresan kändes det direkt när vi var hemma: åh, det solgula, det orangeljusa, det mättade dova mörkrosa. Och så fönsterluckornas kornblå eller lavendelfärg. Gröna ibland men oftast blå.
Allt det här pastelliga bryts då och då av brunmurrigt, gammalt och nedgånget. Men sammantaget är det en njutning för ögat med denna sorts bebyggelse. I vår egen lilla domän har man följt det här exemplet och byggt upp nästan som en liten by med olika fasader och färger i de här tonerna. Fast helt modernt förstås. Snart kommer bilder på det också.
Det är sådana här bilder jag blir glad i hela figuren av, speciellt vid den här årstiden och när det har varit gråmulet väder veckovis.
SvaraRaderaBilderna inger hopp om att det kommer att bli vår och att världen kommer att få fårg igen om jag bara har tålamod...
Åh, det gläder mig att mina bilder härifrån med färgerna ger dig hopp Milda! Det är klart solen återkommer till er och att ni får er beskärda del efter den här svåra gråmulna perioden.
SvaraRaderaOch då kanske vi sitter härnere med regn och rusk, det vet man aldrig. Men det gäller att glädja sig när man kan och se färgerna och det vackra i vardagen.