Här har jag efterlyst svensk adventskänsla. Och den bestås oss flerfaldigt. Underligt nog har vår lilla bykyrka blivit utvald som plats för en svensk adventsgudstjänst med efterföljande lunch på ett värdshus en bit härifrån.
Det var den märkligaste av känslor. I vår lilla by, samlas ett fyrtiotal svenskar, den svenske prästen och kantorn, verksamma i södra Frankrike och Monaco är här och bjuder på en underbar stund.
Titta själva: svenska psalmböcker, granris och röda ljus. Hosianna sjöng vi och Bereden väg för Herran och fick sen lyssna till underbart potpurri på svenska julsånger på flygel.
Och på en präst som fick oss att andäktigt lyssna till annorlunda och eftertänksam text kring Jesus och hans ledarroll.
Vad är det man säger: Underliga äro Herrans vägar? Jo, idag instämmer vi helt i det!
Min syster, hon som i snart 30 år har bott i Australien, uppvisade aldrig några kyrkliga intressen hemma i Sverige.
SvaraRaderaDet gör hon nu.
I alla fall besöks Svenska Kyrkan lagom till jultid ..-)
Det här fenomenet tror jag är vanligt bland alla utlandssvenskar. Och Svenska Kyrkan i Utlandet, SKUT, är aktiva och gör saker på bra sätt utomlands har vi förstått. Det blir också en samlingspunkt just kring svenska högtider.
SvaraRaderaMen när vi bodde på ön i Stockholms skärgård blev vi också väldigt kyrkliga av oss. Där fungerade - och fungerar - kyrkan mitt i byn som samlingspunkt för allt. Inte bara högmässor, dop, vigslar och begravningar. Nej, konserter, musikevenemang av olika slag, taize-mässor, allt. Mötesplats kyrka, det var nytt för oss men väldigt trevligt!