The King!!

VAD har Elvis Presley med mitt sydfranska liv att göra kan man undra? Svaret kommer i slutet på historien.

Som börjar med att en annan bloggväninna som fördjupar sig i 1950-talets alla sidor (http://femtiotalsjakten.blogg.se/) så småningom kommer in på begreppet "tonåring" och när det myntades.

Detta leder till diskussion om Elvis P kontra Tommy Steele där den första var de tuffa brudarnas idol. Raggarbrudarna och spättorna, där var det Elvis som gällde.

För de mera sedesamma läroverksflickorna var det den snälle, brittiske Tommy som hängde på flickrumsväggen.

Det är klart att det var raggarbrudarna som hade rätt. Elvis, när det sen blev rumsrent att lyssna på och fascineras av, var ju en gudabenådad sångare, one of a kind. Mer behöver ju inte sägas om honom. Mer än att det vore kul att åka till Graceland någon gång och se hela monumentet över honom.

Någon efterlyste en speciell konsert med honom (det ska sägas att jag är inte fan of Elvis under hans senare år, de där han drogad och fet och iklädd märkliga paljettbeströdda pyjamasar med jättekrage, släpades in och ut på Las Vegas-scenerna).

Den HÄR konserten däremot (och nu länkar inte jag för det funkar inte för mig) hittar man på Youtube om man letar efter: "Elvis. The Full 1968 Comeback Special". Den finns i olika sekvenser, Part One, Part Two etc.

Detta är the KING. Han sitter tillsammans med sina fyra musiker i en boxningsring, pratar, skämtar och sjunger något så otroligt bra. Vilken karl!! Lyssna och njut själva!

Elvis och Frankrike då? Jo, ett av eländena med detta land är den uttalade okunskapen i engelska. Ett av skälen är att man fortfarande, efter decennier, envisas med att dubba allt som inte uttalas på franska. Dvs samtliga filmer på engelska bl.a. Och första gången jag kom i kontakt med detta både irriterande och märkliga fenomen var när jag, sexton år gammal, bodde i fransk familj en sommar. Ingen franska kunde jag, men som svenska var jag ju redan då duktig på engelska. På sextiotalet var detta.

En kväll gick familjens ungdomar och jag på bio i den lilla byn. Storfilmen hade kommit: Jailhouse rock med Elvis!! Jag vred mig i biostolen filmen igenom. Elvis PÅ FRANSKA, det var bara för mycket!!

Det är likadant fortfarande. Jag klarar inte Al Pacino, Julia Roberts eller Commissaire Barnaby som med osynkade läppar talar ett visserligen vackert men för dem helt fel språk. Inte ens Barack Obamas röst får man höra här, de inledande orden tonas direkt bort och efterföljs av fransk speaker som "låtsas" vara presidentkandidaten.

Men Elvis då? Jo han SJÖNG på engelska. Det kunde de inte ta ifrån honom Och jag var den enda i hela biosalongen som förstod hans texter!