torsdag 9 april 2015
Fransk funkis på hög nivå
Vi gör en söndagsutflykt tillsammans med goda vänner. Närliggande staden Hyères bjuder på många spännande ställen att besöka och vi börjar med en traditionell och mycket god marockansk lunch - tajines som de olika grytorna med lamm och kyckling med dadlar, aprikoser, nötter, russin och apelsiner heter.
Högst upp på en kulle vid den äldre delen av stan ligger ett fantastiskt hus dit vi sedan trasslar oss - Villa Noailles - döpt efter paret som lät bygga det 1923. Det är funkis i sin bästa form och trädgården och utsikten är helt fantastiska. Paret var konstmecenater och här har alla dåtidens berömda konstnärer vistats och förlustat sig, det känner man tydligt när man går runt och ser på bilder från tiden. Man Ray, Dali, Picasso och mängder med andra har bott och verkat här.
Mme Noaille var född 1902 och min mormor var bara ett år äldre . Hon och min morfar byggde också ett hus i den här nya stilen om än inte alls lika stort förstås. Men så jag känner igen mig när jag går runt här. Det är något med ljuset, de raka linjerna och så att det är så supermodernt för sin tid förstås. Mme Noailles är klädd i tidstypiska vackra tjugotalskläder och skulle kunna vara fransk syster med min mormor!!
Under kriget ockuperades huset av italienska armén och gjordes om till sjukhus men återgick sen i familjens ägo för att senare köpas in av staden Hyères. Huset är nu centrum för diverse konstaktiviteter igen och att det drar publik märktes - mängder med besökare en vanlig söndag!!
måndag 6 april 2015
Vår magiska trädgård
Nu har vi firat påsk på traditionellt svenskt sätt med allt vad som ingår - för oss själva och med goda vänner och svenska grannar. Återstår att göra detsamma nästa vecka när barnbarnen kommer på¨påsklov men då med lite mera franska inslag.
Under tiden rensar vi och fixar i trädgården, sätter igång bevattningen, och får bort de sista envisa eklöven. Och ordnar med kvällsbelysningen som ger magiska effekter i provencenatten.
Vi som bytte vår havsutsikt i skärgården mot bergen i södra Frankrike har inte ångrat oss en enda sekund. Kan man få det vackrare än så här?