Hôpital Sainte Musse

Ja, nu har det varit dags för ytterligare ett besök på fransk sjukhus. Diverse tilltagande symptom sen Sverigeresan accentuerades igår och resulterade i ambulans med blåljus till det alldeles nya och stora sjukhuset nära Toulon.

Det är effektivt som vanligt. Inom mycket kort tid står tre vackra unga brandmän/sköterskor i sovrummet, ställer frågor, kontrollerar status och diskuterar med läkare via telefon. Själv får jag också beskriva hur jag mår för honom. Sen bär det av med blåljus direkt in i akutrum där jag togs omhand omedelbart - EKG kopplades, blodprov togs, dropp sattes, annan övervakning också. Lite senare men också inom två timmar hade man gjort lungröntgen och också kört mig igenom "scanner".

Natten har alltså tillbringats på sjukhus för observation och kontroll med kroppen full av sladdar och slangar och pipande apparater så fort jag försökte ens ändra ställning. Efter ytterligare provtagningar och kontroll av hjärta, lungor och syrsättning får jag åka hem på eftermiddagen. Med uppmaning att uppsöka både kardiolog och husläkaren för vidare utredning kring vissa av symptomen som fortfarande är kvar.

Dotter och franske svärsonen skötte det hela, ringde och såg till att hjälp kom på plats. Lite tråkigt att vi missade den tänkta middagen tillsammans med dem och barnbarnspojkarna men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Och jag är hemma igen med ännu en upplevelse av den otroliga franska sjukvården!

Sverigeresan. Lantliv i Skåne

Vi tillbringar några dagar i Skåne hos familjen. Vädret är precis lagom så här de första dagarna i juli och strax blir det bud på höbärgning, här för första gången på gården. Ett tungt och svettigt jobb vi är glada att vi slipper delta i trots min systers glada min uppe på höskullen!

Vi åker tillbaka till mamma som bjuder på lunch och ger mig sina sista smultron från trädgården. Sen är det dags att fara vidare norröver. Vi har 65 mil upp till Stockholm men kommer inte så långt som vi tänkt. Det blir en lite längre paus på en trevlig camping i Örkelljunga, den där alla är så vänliga och säger "hajj, hajj" så fort man ses.

Sverigeresan. Äntligen i Sverige!!

Vi lämnar vår fina tyska havscamping och tar det välbekanta skuttet över till Danmark och sen via Öresundsbron in i Sverige. Jag upptäcker först efter halva vägen att vi är just på själva bron, fördjupad i kartläsning som jag är. Och rätt blasé på detta också, jag vet inte hur många gånger vi kört här nu. De enda gångerna jag tycker det är riktigt läskigt är när det blåser. Husbilen är hög och det är fruktansvärt obehagligt när det kränger och svajar och man ser segelbåtarna djupt under sig, små som leksaksbåtar. Bara tanken på att köra igenom räcket och sen störta ner mot havet gör mig kallsvettig.

Så passerar vi skylten Sverige mitt på bron och jag tänker: det känns absolut ingenting. Konstigt. Nu är vi i Sverige, visserligen på en bro och snart ska vi passera en ödslig tullstation där man alls inte kan tulla in någon hund eller visa upp hennes pass så vi kör förbi och hamnar i det platta Skåne och det känns fortfarande inte alls att vi nu är "hemma". Jaha, Skåne, nu är vi här på den femte dagen, det är svalt och skönt och vi letar oss så småningom fram till min systers nya gård nära Båstad där vi ska stå med husbilen några dagar.

Åh, så fint hon bor. En alldeles nybyggd gård med underbart vackert vitt boningshus där ljuset flödar in, en fin ekonomibyggnad och ett otroligt fint stall för de vackra spanska PRE-hästarna hon och nye mannen föder upp. Allt ligger placerat så att det blir en kringbyggd gård. Utsikten är fantastisk och från övervåningen ser man havet glittra. Nordvästra delen av Skåne är den vackraste i hela landskapet, det har jag alltid tyckt,

Mamma väntar med middag så vi åker iväg till henne, några mil bort. Och där har flaggan hissats för nu har äldsta dottern och svärsonen kommit hem och det bjuds på champagne i trädgården, den vackra med utsikt mot Söderåsen.

Och inomhus har mamma dukat så fint, så fint och gjort en underbar lax med urgott "täcke" på sig. Till det en fantastiskt god citronsås och så svensk färskpotatis. Åh, nu känns det ändå att vi är hemma. Hemma hos mamma som sina 87 år till trots alltid trollar fram gourmetmiddagar. Som synes, uppskattas det också av min syster T och familjens ålderman H, 96 år snart!

Sverigeresan 2012. Genom Tyskland mot Danmark

Det är roligt att köra av Autobahn och köra de lite mindre vägarna också. Dock fick vi nästan nog av detta då vi plötsligt hamnade i Stau som det står på bild nummer två. KÖ. Här visade det sig att man helt stängt av motorvägen och alla leddes in i småbyar och in på smala slingriga landsvägar. I snigelfart körde vi i två och halv timme, trippmätaren visade att vi då kört cirka tre mil och när vi väl leddes ut på motorvägen igen var det TVÅ kilometer från där vi leddes av.

Man får uppmuntra sig med mycket efter den sortens upplevelser och resten av färden gick snabbt och bra över en vacker del av Tyskland. Vi kom så småningom, efter att också ha suttit fast i Elbetunneln i Hamburg (ja, usch, det är läskigt, den är ganska lång och går faktiskt under den breda floden Elbe) orkade vi inte ta oss över till Danmark som vi tänkt. Vi svängde istället av på ön Fehmarn där Puttgarden ligger, färjeläget där båtarna till danska Rödby går.

Vilken tur vi hade, vi körde rätt ut i landskapet till en camping jag hittat i en av våra stora campingguider. Och se, precis som vi trodde låg den rätt vid havet vid Fehmarn Belt. Underbara stränder och nästan inte en kotte där. Snäckor, stenar, sand och tång och havskänsla. Dessi visar igen att hon är en vattenhund - zum Pudeln betyder på tyska "att traska i strandkanten" och det är precis vad hon gör. Hoppar i vattnet efter stenar och fångar tång som hon ruskar.

Vi beställer Brötchen till nästa dags frukost av den vänlige campingägaren och pratar i omgångar med vänliga holländare och tyskar som alla förstås stannar för att hälsa på Dessi. Här i Tyskland kommenterar nästan alla när vi säger att hon är en Toypudel med: "Ach so, ein Spielzeugpudel". Och så skrattar man högt åt detta med att vi har en "Leksakspudel". Tur att Dessi bara förstår franska och svenska.

Nästa morgon tar vi färjan till Rödby utan att köpa så mycket som en taxfreegrej på de här överfyllda köpcenterbåtarna och landar i Danmark. Nu är vi nästan i Sverige och temperaturerna är behagliga, vi har kommit ifrån värmeböljan hemifrån tack och lov!

Sverigeresan 2012. Genom Ett Regnigt Europa och första tyska ställplatsen

Från Luxembourg kör vi lite österut för att undvika det trafiktäta Ruhrområdet. Det regnar som nästan alltid när vi kör här. Vi tänker oss att köra över de vackra Kasselbergen och kommer då också att passera min ungdoms tyska stad Göttingen. Men innan dess letar jag reda på en av de otaliga tyska sk. Stellplätze som finns överallt vid sidan om autobahn.

I Tyskland har man, till skillnad från övriga europeiska länder, däribland Sverige, insett att man som husbilsägare ofta bara stannar till över natt och det man behöver är endast tillgång till el och ev. kunna fylla på vatten. Ställplatser, som man säger i Sverige finns därför överallt till mycket lägre pris än en campingplats och ibland också på udda och fina platser.

Många tyska småstäder har restaurang med hotell mitt i byn. Vill man stå på deras parkeringsplats och dessutom äter middag hos dem kostar uppställningen ingenting. Här har vi letat oss fram någon mil från autobahn till ett ställe med anor från medeltiden som är ett lokalt utflyktsmål med restaurang, café, lekträdgård för barn och ölställe.

Nu, i regnet är det helt tomt på folk och på den tillhörande ställplatsen står endast några enstaka husbilar, de flesta från Holland. Vi bestämmer oss för att äta middag här - maken älskar sina Schweinekotletten - och det får han också. Immig kall öl och en god kall Riesling för mig som äter kalkon ingår. Liksom "Pfifferlinge", kantareller som det nu är tid för. Överallt i Tyskland serveras kantareller, som här oftast i gräddsås.

Den lätt bukfete värdhusägaren lagar själv till maten, serverar den rykande nylagad och het och berättar fryntligt om platsen vi är på. Vi konstaterar att om vi skulle bo i Tyskland vore det svårt att ens hålla nuvarande vikt - portionerna är jättelika, maten fet och panerad. Men så här på genomresa är det himlans gott i all sin enkelhet!!


Den som vill träna sin tyska kan klicka på bilden med hälsningstext till gästerna från 1492

Canicule!!

Nu är det varmt i Provence!! Canicule-varning är utfärdad, det vill säga ordentlig värmebölja. Det är nog svårt att i Sverige föreställa sig hur det känns när det är 38,5 grader i skuggan. Inte en vindpust utan bara stekande sol men tack och lov inte mer än 40% luftfuktighet. Stiger också den blir det outhärdligt.

Livet blir helt annorlunda under den här sortens förhållande. Majoriteten av fransmännen stänger in sig bakom sina fönsterluckor efter de första någorlunda svala morgontimmarna (sådär 27 grader!!) och livet i byarna och i vårt område är som efter ett atombombsanfall - man ser inte en människa. Affären stänger, bageriet likaså, frissan tar siesta liksom alla andra. Möjligen är caféerna öppna, vi har inte kollat det eftersom vi följer det franska mönstret och håller oss inomhus. Och alla klagar förstås - det är inte bara vi nordbor som tycker att detta är alldeles för hett, fransmännen själva förbannar också denna augustihetta och så fort man ses är det vädret som är på tapeten.

Det som skiljer oss åt från fransmännen är att vi inte stänger våra fönsterluckor. Det blir då helmörkt i hela huset och känns som en svensk vinterdag klockan tre på eftermiddagen hela dagen. Vi har ett "klimatiserat" hus, tack och lov så vi har uthärdliga 22 grader i varje rum och låter därför ljuset komma in i huset.

Men mycket gjort blir det inte. Det är som om hettan ändå smittar av sig och man blir seg och trött och orkar inte företa sig något alls. Vi tar lite i det som behöver göras i vardagen och just nu är sonen med sambo och lilla gulliga L på besök och den lilla 9-månadersbebisen ser på olika sätt till att hålla oss alla aktiverade. Här sitter den lilla familjen i skuggan i vår trädgård på förmiddagen och den lilla får plaska i plastpoolen vilket är mycket uppskattat.

Franska tidningar varnar för denna extremhetta och ger de sedvanliga råden om att dricka mycket, hålla sig inomhus eller i klimatiserade områden som köpcentra eller i bil med AC. Och dricka mycket förstås och hålla särskild koll på spädbarn och aldrig lämna hundar i bilen etc. För några år sedan drabbades nästan hela Frankrike av en enorm värmebölja och det blev en efterföljande katastrof - tusentals gamla människor dog i sina hus och lägenheter och det gick upp för fransmännen att många gamla levde ensamma och utan tillsyn och därför inte klarade av de här extrema förhållandena.

Här kan man som svensk känna sig trygg. Svenska konsulatet i Nice säger på sin hemsida att om man är svensk och bor härnere och är ensam och kanske känner sig orolig kan man komma överens med konsulatet att de ringer till en ett par gånger per vecka för att bara höra hur man mår eller om man behöver hjälp med något eller har några frågor. Kostnadsfritt. Det känns jättebra med en sådan inställning, man månar om sina utlandssvenskar här.

Det är svindelvackert därute. Klarblå himmel och strålande sol. Och väldigt konstigt att man inte kan vistas ute - värmechocken är påtaglig när man öppnar dörren och möjligen framåt åttatiden på kvällen kan man sätta sig och äta middag på terrassen. Och då är det fortfarande över 30 grader!!