Vårt olivträd

Vi har ett väldigt fint olivträd i vår trädgård. Det har säkert många år på nacken och planterades redan "färdigvuxet" när huset byggdes. På franska heter den "olivier" och passande nog sköts och beskärs den av vår granne Olivier som hjälper oss just med beskärning av växter vi inte riktigt klarar själva.

Första året dignade trädet av oliver och jag gjorde minsann egna inläggningar med goda provencalska kryddor och vitlökar. Två år i rad har det sen varit sparsmakat med skörden men i år - nu minsann kan man se att det kommer att bli överflöd igen. Titta på översta bilden så syns det hur tätt blommorna sitter. Det här har blivit ett riktigt vårdträd och vackert placerat vid hängmattan är det också. Inne i trädet hänger mina "tre ungar", en rolig keramikfigur med tre små gungande barn som representerar de barn som i mitt hjärta alltid är just barnen. Den är inköpt på Hawaii för länge, länge sen när barnen var just i den här åldern. Men här sitter de och evighetsgungar också i mitt sydfranska olivträd.

På kvällar och nätter lyser hela härligheten - maken har satt en strålkastare vid trädfoten och det blir bara magiskt vackert!

Vår terrass

Så här ser vårt nuvarande "vardagsrum" ut. Det är så varmt nu både på dagarna och kvällarna att vi tillbringar större delen av tiden utomhus. Lunch och middag intas vid matbordet, ett glas rosé med lite tilltugg och småprat ägnar vi oss åt i solstolarna bland våra överdådiga Flammentanzrosor.

En eftermiddagssiesta kan man ta sig i den stora hängmattan som "hängt med" oss till alla trädgårdar hittills och som funnits sin franska plats också. Och från övre delen av tomten ser man knappt nu ner mot den nedre eftersom lavendeln skjutit i höjden och kommer att börja blomma vilken dag som helst.

Dramatik

Här i vår sydfranska by har vi vant oss vid att det ständigt luktar av brandrök. Man eldar i öppna spisar, sätter fyr på trädgårdsavfall och det ligger allmänt ett blåskimmer över bergen och luktar av speciell ved som vi inte har i Sverige.

Idag kom dock röken ganska nära. Det gick inte att ha fönstren öppna, det bolmade stickig grå rök fram och tillbaka under hela förmiddagen. Igår var kommunalarbetarna här och slog hela ängen utanför vår trädgård och idag kom de tillbaka för att sätta fyr på det slagna gräset istället för att räfsa ihop det. Därav röken in i vår trädgård och in i huset.

Jag har varit med om sånt här förr. I synnerhet när vi bodde i Stockholms skärgård på ö  där det blev riktigt läge och vårt hus blev hotat en bra stund innan brandkåren från Norrtälje räddade oss. Smygrökande tonårsbarn hade då satt eld på sin koja och halva skogen brann ner.  Så éfter sånt man är något observant kring rök för nära inpå.

Efter ett par timmar bolmade det så pass att någon av närmaste grannarna uppenbarligen ringde les "Pompiers", brandmännen. Hade de inte gjort det hade jag gjort det själv.

Direkt var de här, parkerade utanför vår trädgård. Som alltid är det glada, tuffa, muskulösa och proffsiga män som fixar det som behövs. Grsäsbranden, bara meter från vår tomt fixades på nolltid och vi fick mycket snart lugnande besked. Och komplimanger för vår vackra trädgård som inte alls skulle brinna upp eller ned, nu var allt omhändertaget, marken genomblöt och "pas de soucis, Madame", gör er inga bekymmer, Madame, nu har vi tagit hand om detta.

Åh vad jag älskar den här mjuk-tuffa franska attityden. Så proffsiga de är och samtidigt så ömsinta och empatiska. Här står de utanför vår trädgård och vattnar bort problemen!

Sämre kan man ha det!

Vi åker till den lilla kust- och hamnorten Sanary sur mer för att äta middag hos god väninna. Hon bor alldeles fantastiskt som ni kan se med en vidunderlig utsikt mot havet. Vi sitter på en av hennes terrasser, högt upp och med hav, kust och staden som på ett vykort intill oss.

Och vi trakteras med goda små snittar som sen efterföljs av provencalsk middag med goda viner förstås. Och väldigt trevligt sällskap. Framåt kvällskvisten glittrar det nerifrån Sanary och det är lika vackert som när solen skiner.

Så här trevligt kan man ha det en alldeles vanlig tisdag i södra Frankrike. Ljummet är det också, mitt i natten är det över 20 grader varmt!

PS. Och det j-a Blogger krånglar. Antingen kan inte jag göra inlägg eller skicka kommentarer eller också kommer andras kommentarer inte fram och det blir felmeddelande. Sorry!

Svensk-franska rosor

Nu blommar dom - flammentanzrosorna, importerade av oss själva och av god väninna första året. De har inte alltid stått så här mot husväggen utan fått nöja sig med kruka.

Efter ett år i marken och med klätterstöd har de tagit sig så att det sprakar om det. Det är tanig lerjord och inte särskilt djupt för rötterna men värmen och solen härnere tycks göra underverk. Vi har en buske till i själva trädgården och just nu är det underbart vackert överallt. Alla blommor är inte utslagna än, det här är kanske hälften!!