Franskt köpcenter och lite annat

..eller köpcentrum kanske? (Inte ett "köpcentra" som många envisas med att skriva. Då vaknar språkpolisen i mig). Här var vi igår för att tala med franska Telias motsvarighet Orange om att vi fått betala alldeles för mycket telefon, internet och tv-kostnader under vår förra abonnemangstid. För att inte tala om mobiltelefonkostnad, både för abonnemang och samtal. Dags att ändra på det.

Precis som i Sverige pågår här ett priskrig mellan det statliga France Telecom med sin operatör Orange och andra operatörer som bjuder över varandra i antal fria telefonntimmar och abonnemang som numera på en enda faktura tar upp fast telefoni, internet och olika stora utbud av tv-kanaler. Hittills har vi bara haft TNT, dvs de statliga franska kanalerna plus någon kommersiell kanal. Det börjar kännas lite för lite, i synnerhet för maken som då och då gärna vill kunna se program på engelska, inte minst nyheter med lite annan vinkling än de franska kanalernas.

Efter uträttat värv där vi på ett bräde sänkte våra "kommunikationskostnader" med en tusenlapp per månad och med en dekoderbox i påse gick vi en liten tur i detta ENORMA köpcenter som heter Grand Var. Grand Var är bara en liten del av själva området som är kilometerstort och där IKEA, Printemps, bilfirmor och stora andra kedjor som byggvaruhuset Castorama, inredningsvaruhuset Conforama och de stora "elgiganten-företagen" Darty och Boulanger också finns. Plus skovaruhus, möbelkedjor, djurbutiker, växtvaruhus, ja precis, precis allt.

Inne i Grand Var dominerar matvaruvaruhuset Carrefour, en av Frankrikes större matvarukedjor i konkurrens med Casino, Intermarché och Auchan för att nämna några. Här finns också Netto och Liedl förstås.

Just detta Carrefour är fullkomligt makalöst stort. Jag tror aldrig jag varit i ett så stort varuhus tidigare. Gång efter gång med matvaror och allt annat utbud och meter efter meter med kassor. Ett besök därinne kan vara i timmar om man vill, allt finns och tappar man bort varandra är det bara mobiltelefon som gäller. "Jag står vid gång nummer xx".

Att lära sig hitta i det här stora området har tagit sin tid. Ändå ska vi inte klaga. Vi bor i en liten by med ett bra basutbud när det gäller all service. Men det tar inte mer än tjugo minuter med bil så har vi tillgång till precis allt det här!

Igår, på svenska trettondagen, var det inte helg utan vanlig vardag i Frankrike. vilket syntes på att det inte var särskilt fullt i varuhus och butiker. Det var ändå en slags helgdag som här kallas "Epiphanie" och där man äter en "Galette de roi", en jättegod "kungskaka" som man köper tillsammans med en guldpapperskrona. Inne i denna mandelmassekaka ligger också en liten sak inbakad, ungefär som vi har vår mandel i gröten. Får man den i sin tårtbit blir man "kung för en dag". Säkert har det hela en religiös betydelse. Efter denna dag är det meningen att man kastar ut julen.

Vilket vi också ska göra i helgen. Lika roligt som det är att pynta, lika skönt är det att återgå till vardagen - vi verkar inte vara ensamma om att tycka det!

Överraskande bakgård

På hemväg från julfirande i kalla och snöiga Luxembourg stannade vi för övernattning i likaledes kalla och snöiga Dijon, senapsstaden ni vet. Vi hade bokat hotell mitt inne i staden som har en vacker stadskärna. Vi kom dit på juldagen, en söndag vilket innebar att allt var stängt, inte en restaurang eller grill eller bar öppen. Maken gjorde en heroisk insats och gick ut och letade upp en pizzeria och vi satt sen på hotellsängen och åt en fransk variant av Quattro Stagione eller något liknande. Själva rummet var inte särskilt märkvärdigt om än något dyrt men det hjälptes upp av fri internettillgång och så den här otroliga utsikten från fönstret.

Vackrare bakgård har jag sällan sett och det blev bara mer och mer magiskt ju mörkare det blev med de här upplysta tornen. Undrar vad det var för byggnad. Kyrktornet var heller inte sämre att vila ögonen på. Den här sortens överraskningar förgyller alltid våra resor, det är det som är så kul med dem!

Frusna vågor 3

Den här märkliga januaridagen år 2006 lade sig vår fjärd Vamban vid vårt förra hus på ön Yxlan i Stockholms skärgård. Isen frös i vågor som går att se i nedanstående inlägg. Det var alldeles ofattbart och helt magiska vyer som mötte oss på vår hundpromenad.

Inte bara frusna vågor hade naturens egna konstnärer åstadkommit under natten. De mest otroliga isformationer klänger sig fast på bryggräckena. Fascinerande!

Jag längtar inte efter snö, det gör jag verkligen inte. Den fanns i Luxembourg under vårt julbesök där och halva vägen hem tillbaka till Provence. Smutsgrå, på sina ställen vit och vacker men kall, isig och moddig. Men när jag ser de här bilderna och framförallt den sista som är tagen från vår förstutrapp ut mot havet, då, ja då kan jag känna hur lagom kallt det var, hur det knarrade under skorna, hur vår glada Jack Russel Max for fram med nosen som en plogbill i snön och hur gnistrande vackert det var med solen som åstadkom det livgivande ljuset och de underbara snökristalleffekterna.

Det är skönt att inte längta utan bara bli glad av minnet och njuta i tanken av alla de fantastiska år vi fick där på vår ö precis i havskanten.

Frusna vågor 2

Fortsättning från förra inlägget med bilder från den magiska januaridagen 2006 vid vår fjärd på skärgårdsön. Frusna vågor runt vår strand och vår lillebrygga. En helt otroligt märklig syn som vi varken sett före dess eller efter!

Frusna vågor 1

Elisabet berättar i ett av sina inlägg från en promenad nere vid sitt västerhav att det ibland kan formas som frusna vågor. För mig såg det mera ut som om isen gått upp på sina ställen. För jag har varit med om annat. Såhär såg det ut den 22 januari 2006 på vår förmiddagspromenad ner till vårt österhav, fjärden Vamban utanför Yxlan i Stockholms skärgård.

Under natten hade det blåst och snöat och isen hade lagt sig. Och precis som Elisabet skriver - havet hade stelnat mitt i vågrörelserna. Dels inne vid stranden (och det är inte översnöad uppspolad vass som ligger där utan bara is) där vågorna bokstavligen frusit mitt i steget. Och hela fjärden var full med vattrade, frusna småvågor.

Detta var helt magiskt, vi hade aldrig sett något liknande under alla år på ön och ingen annan heller. Det kommer fler bilder på vad isen kan skulptera, alldeles av sig självt!

Nyårsafton II

Vi äter gudomligt god mat hos vännerna i Le Brusc vid Medelhavskanten. Brasan sprakar och samtalen virvlar runt bordet. Så fiffigt är det också numera för utlandssvenskar att om man vill se nyårsfirandet från Solliden är det bara att koppla upp sig och se det hela i realtid. Så Körbergs Anthem och Malmsjös klockor lyssnade vi till samtidigt som alla andra i Sverige. Och vi konstaterade alla att medan det snöade i Stockholm efterföljdes vårt provencalska tolvslag av ostron och champagne i elva plusgrader på altanen!

Dock inga fyrverkerier - det kör fransmännen mest med på nationaldagen men inte så mycket till nyår. När vi sedan körde hem i den ljumma natten genom Toulon upplevde vi en vacker och ljusupplyst stad. Och lugn. Inga fyrverkerier, inga smällare, inga fulla, skränande personer, mycket lite trafik och inga rapporterade fyllebråk eller knivskärningar. Detta är verkligen skönt här i Frankrike - nog för att det kan vara bråk och upplopp då och då men normalt sett är det väldigt lugnt kring helger och heller inte så upphaussat - här är man "coulle"och de flesta går och lägger sig ganska tidigt - också till vardags.

Vår nya dag började inte med ispropp i avloppet som i ett visst hus i landet Halland. Dock med det omvända - läckande bussningar till nya duschtermostaten så dagen har gått åt till att torka vatten och stänga av huvudkranen för åtgärder i omgångar. Vi hoppas förstås att detta inte är symptomatisk för det nya året utan tröstar oss med att som husägare händer sånt här - i Sverige eller varstans.

Här i Frankrike får man först idag säga Gott Nytt År. Så det gör vi på franska - Bonne Année alla bloggbesökare och en god fortsättning på det nya 2011!