Höst i byn

Nu har vi höst också i Provence. Ovanligt kallt för perioden sägs det och det är kyliga morgnar och kvällar även om det är strålande sol på dagarna. I mellersta Frankrike varnar man för snö, upp till tio cm idag och i morgon. Alla skojar med oss och säger att det är väl ingenting för oss som kommer från Sverige. På liten promenad hem från frissan ser jag att popplarna och platanerna har tappat sina löv men att den frodiga bougainvillean fortfarande blommar. I slutet av november!!

Tålmodig matfriare

Den här svart-vita ungkatten har vi sedan några månader utanför köksfönstret mer eller mindre permanent. Tålmodigt sitter den där och väntar på mat. Tror vi att det är iallafall. Den blir extra jamig och påstridig om jag öppnar köksfönstret lite på glänt för att vädra under matlagning och bryr sig inte ett dugg om att Dessi skäller och hoppar upp mot fönstret.

Fin är den bland mina cyklamen!

Vingårdsutflykt

I den klara höstluften, i strålande sol, åker vi en söndageftermiddag till en rekommenderad vingård några mil hemifrån. En sömning vinodlare som ägnat stor del av dagen åt den aktuella vildsvinsjakten tar emot och visar in oss i det typiska "avsmakningsrummet". Dégustation som det heter och som man kan göra precis när som helst. Det är bara att köra in till vingårdarna, ringa på om det är stängt och så får man smaka på gårdens olika viner och lyssna till av vilka druvor de är framställda och pröva olika årgångar.

Just den här gården producerar högkvalitativt vin och priserna är därefter. Vindistriktet här heter Bandol och är ett Frankrikes mest välkända. Närmaste lite större by heter La Cadière d'Azur, en charmig medeltidsby som, precis som så många andra ställen här, klättrar uppför en bergssluttning.

Vi åker hem med ett par spännande rödvinsflaskor att spara till något speciellt tillfälle.

På franska småvägar

När vi köpte vårt franska hus för lite drygt två år sedan visste vi faktiskt inte att naturen och vägarna runt ikring oss var så fantastisk. Vi hade visserligen åkt runt men inte riktigt förstått att just norr om vår by slingrar sig vägarna upp mot bergen genom dalgångar, vinodlingar och fantastiska utsikter. I det tättbebyggda Provence är det en lisa för en svensk allemansrättssjäl att få åka i de här obebyggda landskapen där nya vackra vyer öppnar sig efter varje kurva.

Att sen fransmännen kör vansinnesfort och gör omkörningar på de här smala vägarna som gör att man tappar andan är ju en annan sak. De lägger sig också en meter bakom och hetsar vilket gör det här till en stressfylld körning om man ger efter för det. Numera kör maken åt sidan och lämnar plats istället. Motorcyklisterna kan man dock inte göra något åt - de kommer i självmordsfart och kör om mitt i kurvor utan sikt och förlitar sig på att mötande bilar håller undan. På motorvägarna kan man bli omkörd i höga hastigheter på fel sida om bilen - det är ofta fransmän i övre medelåldern med tofs utanför hjälmen som är värst. Så är det många motorcykelolyckor här också.

Barbara

Javisst var det Barbara Hendricks som vi lyssnade på i somras. Hon är bosatt på Blidö i Stockholms skärgård och brukar uppträda där, antingen på nyrenoverade Blidö Bio eller i Blidö kyrka där det för övrigt alltid pågår fantastiska kulturella aktiviteter.

På bilderna från franska tv2 ses hon här i ett berömt pratprogram, Thé ou Café som går tidigt på lördags- och söndagsmorgnar. Programledaren Cathérine Ceylac är fena på att dra till sig aktuella kulturpersonligheter, skådespelare, författare och andra intressanta personer som hon intervjuar med både skärpa, integritet och stor värme. Det är väldigt bra och givande program, särskilt om man vill få en uppfattning om vad som rör sig på det kulturella planet här. Nyttig franskövning också då programmen sänds direkt och det inte går att titta på textremsorna som då inte alls ligger i fas med "pratet".

Här är Barbara intervjuad i Etiopien (tror jag det var) vilket är ovanligt. Normalt sker intervjuerna i en särskild studio. Men här har det franska tv-teamet sökt upp henne för att följa henne under någon typ av välgörenhetsarbete på plats. Tyvärr avbröts jag mitt i programmet av besök så jag kunde inte se färdigt. Men jag imponerades av Barbaras engagemang också i den här sortens frågor.

Under våra skärgårdsår blev vi bortskämda med att ganska enkelt och för en billig penning kunna lyssna till henne. Vid en av hennes konserter i Blidö kyrka berättade hon att hon den kvällen egentligen skulle ha uppträtt i Tokyo men faktiskt hade bokat bort detta engagemang för att istället sjunga för sina kära ö-bor. Det känns som ett stort privilegium att ha fått lyssna till henne många gånger och så nära som det blir i en liten biosalong eller i en kyrka där man också lätt får ögonkontakt.

Hon är en bedårande operasångerska men själv älskar jag mest när hon sjunger gospel eller hymner som Ave Maria. När hennes sista toner klingar ut brukar det vara andlöst tyst i lokalen. Sen bryter ljublet ut och det blir stående ovationer som ofta leder till att hon bjuder på ytterligare några sånger.

Lyssnar man på vad hon säger när hon intervjuas - hon var med i ytterligare ett stort pratprogram här ganska nyligen - så får man bilden av en stark, trygg och engagerad person med mycket karisma och en lugn vänlighet som också genomsyrar hennes uppträdanden. Från min faster får jag information om att hon ska ge en konsert i Stockholm i december. Ni som kan vara där, boka biljetter!!

Hemlig gäst

I den här förtätade stämningen uppträdde i somras en världskändis. Scenen är mycket liten, byggnaden där hennes konsert framfördes är en oansenlig skärgårdsbyggnad.

Här i Frankrike, precis som i övriga världen är hon mycket stor. Bara sista veckorna har hon framträtt i franska pratprogram på tv två gånger. Hon är född i USA, har bott i Schweiz och talar därför flytande franska. Hon är mest känd som operasångerska men sjunger också soul och gospel som förstås har med hennes svarta bakgrund att göra.

Hon bor i Sverige sedan många år på den omnämnda ganska stora skärgårdsön tillsammans med sin svenska man. Det händer att hon prioriterar att sjunga för ö-borna istället för att uppträda på de stora internationella scenerna. Så var det nu i somras vid vårt sverige-besök då vi lyssnade till henne i det här huset. Hennes avslutning med Ave Maria ger gåshud och andlös tystnad.

Inga foton fick tas under föreställningen, den stora stjärnan kräver absolut tystnad för koncentrationens skull. Därför blir det bara scenbilder. Vem tror ni att det är?

Franska regndroppar

I det omväxlande regn- och åskväder vi har just nu uppenbarar sig diverse himlafenomen. Det är ömsom tvärgrått, ömsom uppklarnande och så mitt i alltihop får vi en fantastisk stor regnbåge över bergen. Och jag upptäcker när jag lägger in bilderna att de fallande dropparna också fastnat på bilderna. Klicka och titta!

Åska

Vi har ett omväxlande väder just nu. Från strålande sol och därmed uteluncher till ett par plusgrader och häftig åska som MULLRAR mellan bergen. Blixtarna avlöses direkt av kraftiga knallar - vi hoppas att det slår ner i bergstoppar och inte hos oss i floddalen.

När det regnar i Provence är det sällan stilla droppar. Det är hällregn och skyfall och en stunds hagel däremellan. Himlen skiftar mellan gråsvart, blygrått och försök till uppklarnande.

Uteväder är det inte.