torsdag 9 september 2010
Utlandsröst
Vi har som sagt röstat. Redan. Trots att det verkligen inte är lätt att följa de olika valargumenten. För varje gång jag kopplar upp mig på SvtPlay och försöker lyssna på olika debatter blir jag bara TRÖTT. Alla står där och lovar ungefär samma saker. En del ska bort, annat ska till - alla vill förstås det bästa för Sverige fast på lite olika sätt.
När jag sen hör att Ohly lägger sig i hur länge kvinnor ska amma - i jämställdhetens namn - blir man ju först förbannad och sen full i skratt. Det där är sånt man hörde på 70-talet, mannen verkar överhuvudtaget befinna sig där kring allt. Här i Frankrike pågår amningsdebatt för fullt och det handlar mera om att franska kvinnor är på väg att inse amningens betydelse och verkligen bemödar sig att gå in för det. Hur det nu ska gå till om de är förvärvsarbetande - mammaledigheten är bara några veckor här och hela barntillynssystemet är ljusår från det svenska. En fransk 40-talistkvinna, filosofen Elisabeth Badinter går också ut och varnar för att vara hemma för länge med barnen, eller ve och fasa, bli en "maman au foyer", en hemmafru vilket faktiskt många franska kvinnor är. Då är det slut med all jämlikhet och man är tillbaka på ruta ett varnar hon.
Om RUT-avdrag och annat vet jag längre ingenting. Mer än att vissa vill att det ska avskaffas? Varför det undrar jag som bor i det servicevänliga Frankrike. Här finns motsvarigheten, ett antal hushållsnära tjänster som kan köpas för avdragsgilla låga penningar. Här får man allt från promenader, manikyr, högläsning i hemmet (det ni!!)omhändertagande av hunden eller alldeles vanlig hemtjänsttillsyn med mat och medicinering och hygien och städning skött på ett professionellt sätt. Och ingen tycker det är konstigt alls - själva har vi en fantastisk städhjälp och periodvis hjälp med trädgården och det är det underbaraste som hänt oss båda - att slippa tjafs om städning och att ligga på knä och rensa trist ogräs är jätteskönt, det har vi gjort nog i många herrans år, dessutom i kombination med krävande heltidsyrken.
Det parti som bryr sig om och ser vikten av att både barn, gamla och de numera helt sönderstressade barnfamiljerna får lite bättre villkor skulle definitivt få min röst. Utan en massa gamla och förlegade diktatoriska förslag om hur alla ska bete sig enligt statens sätt att se det. Inte hittar jag något som är fokuserat på det, allt valprat känns bara som gammal skåpmat faktiskt.
När vi nu ska rösta från utlandet för första gången kommer från Valmyndigheten en massa papper och instruxer om hur man ska lägga sin röst i litet kuvert, försegla det inför vittnens närvaro, de ska dessutom skriva på med personnummer och allt. Från Valmyndigheten kommer neutrala valsedlar, det är meningen att man själv ska fylla i vilket parti/person man röstar på.
De enda som skickar med "personlig information" och egna valsedlar är Moderaterna. Varför bemödar sig inte de andra partierna om utlandssvenskarna på samma sätt? Bara här i Frankrike är vi över 50.000 - hur det ser ut totalt i världen vet jag inte. Man undrar lite och tycker nog att Moderaterna är lite mera smarta i sin "marknadsföring". Tänk så mycket enklare det är också att bara ta den färdiga valsedeln precis som i vallokalen i gamla tider i Sverige. "Din röst kan avgöra valet" säger Reinfeldt. Kanske har han rätt?
onsdag 8 september 2010
Tillbaka i Provence
Tillsammans med gästande goda vänner med liten pojke, Lilla B, åker vi till medeltidsstaden Le Castellet. Här har vi varit många gånger nu men det är alltid lika trevligt att besöka den här vackra orten. Dels ligger den otroligt vackert och med svindelutsikter åt alla håll, dels är den välskött och väldigt pittoresk.
Många affärer förstås och mycket turister men det mesta håller hög klass och avsaknaden av "tingel-tangel" är befriande.
Maken och Dessi tröttnar dock efter ett tag och tar igen sig på kyrktrappan i väntan på oss andra.
Det är härligt att vara hemma igen. Vi har visserligen fått hantera ytterligare en mindre flimmerattack i morse och ska till hjärtdoktor i morgon och det har gått i ett sedan ankomstdagen och almanackan fylls med olika aktiviteter väldigt snabbt.
Vi ska nu för första gången betala den årliga inkomstskatten vilket verkar vara ett äventyr så ett besök på lokala skattekontoret väntar så att vi får besked om hur vi ska göra. Vi har röstat i svenska valet för första gången som utlandsboende, också det en ny och annorlunda upplevelse. Eftersom jag inte följer valdiskussionerna i Sverige annat än undantagsvis är det inte så lätt att veta hur man ska rösta. Det känns heller inte så aktuellt eftersom vi nu som bosatta i annat land inte kommer att beröras av vad som sker efter valutgången.
måndag 6 september 2010
Sista biten hem till Provence
Sista dagen på den långa resan hem startar strax norr om Lyon. Det är kallt men soligt. När vi tankar cirka 15 mil från vår sydfranska by är temperaturen uppe i 30 grader!! Ett märkligt fenomen detta, att det liksom går en värmegräns där Provence "börjar".
Åh, jag blir så glad av de numera hemtama skyltarna, de fina franska motorvägarna där man susar fram med underbara bergsformationer i bakgrunden, alla olika efter varje kurva.
Äntligen hemma!! Och varmt är det, mellan 25 och 29 grader har det varit sedan vi kom för några dagar sedan. I morgon väntas dock regn och vind - annars var det tänkt en segeltur till ön Porquerolles med goda vännerna men det får anstå till bättre väder.
söndag 5 september 2010
Fransk landsbygd
På väg mot Provence kör vi av motorvägen och letar oss fram till en liten camping strax norr om Lyon. Det har regnat mest hela vägen men nu lättar det och vi kör på vackra mindre franska vägar i ett landskap fyllt av majs- och solrosfält.
Inte en vinodling så långt ögat når. Och då är vi ändå mitt i Bourgogne vilket är förbryllande. Men här är lugnt, stilla, vackert och med små välskötta byar - village fleuri - blommande byar - vilket är helt sant. Man överträffar varandra i blomsterutsmyckningar på gator, parkeringar, rondeller och torg.
Men än är vi inte i Provence. Landskapet är inte detsamma, husens utformning inte heller. Vi är nära hemma, cirka 35 mil, men ändå inte. Det är fortfarande svensk höstkänsla, ett par plusgrader på morgnarna, inte mer än 18-19 grader mitt på dagen. Och aprilväder med skurar.
Hem till byn
Sedan ett par dagar är vi hemma i vår provencalska by. Vi har passerat Tyskland och Luxembourg på vägen och där ser man tydliga spår av den lilla barnbarnet, 15 månader gammalt. Pipmugg och nappflaska för honom. Och för oss sushi - efterlängtat eftersom det är en sällsynt rätt i Provence.
Svenska damtidningar fascinerar också. Oerhört tramsigt och löjligt med rubriker om att Victoria och Daniel ska ha barn men sådär är det ju. Semesterläsning om inte annat!