onsdag 25 augusti 2010
Danskt hav
Det här med campingplatser har jag tidigare haft väldigt kluvna känslor inför. Jag tycker det är svårt att sitta nära varandra som man ofta får göra när det är fullt och högsäsong. Egentligen är det konstigt eftersom jag är van sedan barnsben att segla och i både naturhamnar och vanliga sådana ligger man oftast ännu tätare ihop, mitt i varandras falukorv och sill med snaps i sittbrunnarna.
Sakta men säkert börjar jag omvärdera campingplatser. De ligger oftast väldigt naturskönt. De är välutrustade med allt från toaletter, duschar, tvättmaskiner, disk- och matlagningsmöjligheter. Många har pool och stora välutrustade lekutrymmen för barnen. Man kan tömma toaletter och "gråvatten", dvs disk och tvättvatten och det finns ofta små butiker och/eller restauranger där man kan köpa det nödvändigaste eller äta enklare måltider. Små minisamhällen är det och oftast väldigt rena, prydliga, tysta och välskötta.
Nu bor vi här på Nysted Camping nära Fehmarn Belt. Det är blåsigt och ganska höstigt i luften. Det finns ett antal husbilar och husvagnar här men det märks att högsäsongen är över. Den vackra sandstranden ligger öde - säkert var den för några veckor sedan full av solbadande föräldrar och lekande och plaskande ungar.
För 50 danska kronor får vi tillgång till en internetuppkoppling med en hastighet vi aldrig varit med om. Och på fyra minuters avstånd längs stranden ligger en riktig dansk "kro" dit vi kanske går för en dejlig middag ikväll. Eller också blir det enklare mat i husbilen och danskt tv-tittande. Också sådan mottagning är förträfflig här så oss fattas verkligen ingenting. Vi har tagit en mellandag för att vila oss och vänta ut att vinden mojnar innan vi tar färjan över till Tyskland och fortsatt färd hemåt i morgon. Nu blir det en strandpromenad i blåsten för att se vad Dessi tycker om danska sandstränder. Hon kommer att "föres i snor" som det uppmanas till!
Hemresa. Med ny husbil
Som framgick av förra inlägget har vi under vår ganska långa Sverigevistelse bytt husbil. Skälet framgår av första bilden. Vi har numera varsin säng!! Så var det inte i den tidigare bilen och vi var redan från början medvetna om att detta eventuellt skulle skapa problem. Vi fick inte plats ordentligt i den trånga dubbelsäng som fanns i den och sov båda väldigt dåligt. En extrasäng fanns men för att göra den tillgänglig krävdes ett väldigt pusslande med bord, trädelar och olika kuddar och sätesdelar. Det blev trångt, bylsigt och obekvämt i hela bilen på morgnar och kvällar.
Eftersom detta är vår första egentliga testresa med husbil som koncept sa vi oss: sömn är extremt viktigt när man reser så här. Vi behöver båda kunna sova bra för att orka med. Vi måste helt enkelt byta bil till en med annan planlösning, en med sk. långbäddar, dvs var sin säng bredvid varandra. Husbilar med en sådan planlösning är inte helt enkla att hitta, de har inte funnits särskilt länge och andrahandsmarknaden är liten.
Men vi hittade en i Skåne på uppresan till Roslagen, fattade ett snabbt beslut att byta in den "gamla" (som är lika ny som den nya, har gått knappt ettusen mil) och få den levererad inför hemresan. Den nya är en halv meter längre än den andra, var dyrare - förstås - och beslutet fick fattas på stående fot vilket inte var helt lätt.
Men, ska man kunna känna efter om det här är ett bra "åka-till-Sverige"-koncept så måste de viktigaste funktionerna finnas där. Nu är det så och på köpet har vi fått en massa extra och finurliga finesser som vi tycker känns väldigt bra.
Vi både åker, äter, lagar mat, sover och umgås i "sällskapsdelen" på ett praktiskt och funktionellt sätt. Att så mycket kan finnas på trots allt så liten yta är helt otroligt. Stort dusch- och toalettutrymme har vi också och stort stuvutrymme under sängarna som ligger avskilda och en "trappa upp".
Vi har inte ens kört 100 mil med vår nya "Liberty" som den här Fordmodellen kallas. Men än så länge är vi mer än nöjda med vårt bytesbeslut. Ibland är det bra att våga bestämma sig snabbt!
Rapport från hemresa till vår franska by. Danmark
På vår avresedag blåser det fruktansvärt. Från Skåne är vår vanliga rutt numera över Öresundsbron och de danska broarna Store och Lille Baelt. Men med en hög husbil är det definitivt inte någon "höjdare" att befinna sig högt uppe på de här broarna och fångas av kastvindarna och känna hur bilen slänger fram och tillbaka. Särskilt inte som man faktiskt befinner sig väldigt högt upp och segelbåtarna under en är mindre än leksaksditon. Broräckena är en halvmeter höga och fallet blir långt om man kör igenom dem.
Usch, brr - obehagstankarna gör att vi istället väljer den traditionella färjevägen. Först mellan Helsingborg och Helsingör och sedan är tanken Rödby-Puttgarten. Men efter överfarten till Helsingör och längs vägen därifrån söderöver tilltar blåsten och gör resan både svår och obehaglig för chaufför och passagerare. Det platta danska landskapet tillåter kastvindarna att ge oss ordentliga körare och det gäller att hålla i ratten med stadiga händer.
Vi har inte bråttom. Vi har stressat runt tillräckligt nu och har bestämt oss för en långsam hemfärd. Så vi bestämmer oss för att inte ta färjan över Fehmarn Belt i denna "lilla kuling" på över 11 sekundmeter. Vi far till Nysted, nära färjeläget i Rödby och parkerar oss för natten.
Den uppmärksamme läsaren ser att husbilen inte är densamma som vid uppresan från Frankrike. Vi har under Sverigevistelsen bytt till en annan vilket är till allmän belåtenhet.
måndag 23 augusti 2010
Hej då Skåne och Sverige
Efter avslutningsmiddag i solnedgången över Skälderviken med syster T och hennes man på strandrestaurangen Klitterhus är det dags att börja resan tillbaka till vår by.
Vi kommer att ta god tid på oss och också passera Luxembourg och lilla barnbarnet på hemvägen. Väl hemma har vi varit borta i nästan åtta veckor så nu finns hemlängtan hos oss båda. Det är visserligen fortfarande varmt i Provence men uthärdligt enligt grannarna. Och vi ser fram mot ljumma sensommarkvällar på vår franska terrass så småningom. A bientôt när uppkopplingarna fungerar igen!
Vackra Skåne
Åh, det är så vackert i Skåne. Vi susar runt på Bjärehalvön och upptäcker de vackraste av ställen och utsikter överallt. "Skånes Guldkust" kallar man sig här och det stämmer allt. Havet är allestädes närvarande, här finns inget av det "platta Skåne" utan landskapet böljar upp och ner. Bokskogar och levande lantbruk, korsvirkesgårdar, gästgivargårdar och kaféer överallt.
Här äter vi lunch på anrika Margretetorps Gästgivaregård - idag en välbesökt krog och ett välhållet konferensställe. Väl hemma i syster T:s vackra fiskeläge direkt vid havet suckar jag igen hänfört över de två små röda stugorna med strålande havsutsikt. Sämre kan man bo!
söndag 22 augusti 2010
Bloggvänsbesök
I denna förunderliga bloggvärld händer saker man aldrig ens kunnat tänka sig, då för två år sen då jag övertalades att börja berätta om vårt liv i den sydfranska byn.
För familj och vänner var den tänkt, bloggen som visar hur vi lever till vardags och fest i Provence. Inte anade jag då att det fanns så många frankrikevänner som skulle hitta till min blogg och börja följa vårt nya liv. Men så blev det och desto roligare var och är det att veta att många kikar in och kollar vad vi har för oss.
En del har varit flitigare besökare än andra, många med egna bloggar som det varit roligt att följa. Inte minst för att det gett mig som utlandssvensk en så bra vardagskildring av det "vanliga livet" i Sverige. En av dem är Elisabet (http://cikoriatva.blogspot.com) som så målande berättar om sitt eget liv. Och andras.
Igår var vi på besök IRL i landet Halland. Om detta berättar Elisabet själv livfullt på sin blogg. Vi kan inte annat än instämma - det blev en rolig och trevlig eftermiddag med prat om det mesta. Och mannen togs på sängen helt av frågorna om storebrorskap, vänstertumme upp, stjärntecken och vilken siffra som mest stämde på hur han såg på livet. En slags "smygintervju" som storligen imponerade på honom. Vad Elisabet inte vet eller visste, snarare, är att han arbetat som personalchef under större delen av sitt yrkesliv och därför är van "intervjuare" själv och med god förmåga att snabbt bilda sig en uppfattning om människor.
Och nu vet fästeparet i Halland hur vi ser ut, hur lurvig och liten Dessi är i verkligheten och vi har med egna ögon sett de blommiga gardinerna och den lummiga verandan där bloggmadamen själv har ett blomsterinklätt fönster som inte går av för hackor. Och pElle har vi sett men inte siggenilsson som nogsamt höll sig undan.
När dikt och verklighet går samnman uppstår förunderliga och roliga möten. Tack igen Elisabet och pv för en härlig eftermiddag!