Klart för avfärd

 

Så småningom hägrar de här vackra skånska bokskogarna dit vi nu längtar. Det lär ta ett par dagar men igår fick vi klartecken att börja köra mot Sverige.

En mycket barsk och sträng doktor (de är inte alla glada och vänliga), men effektiv och kunnig förklarade att maken egentligen skulle tagits till sjukhus för observation i lördags och att kompletterande undersökningar behöver göras. Men det kan vänta till i september då vi är tillbaka.

Stränga order att köra försiktigt och ta många pauser. "La Suède, c'est ne pas le bout du monde quand même" - Sverige är ju inte världens ände ändå tyckte han. Och la till "C'est ne pas le désert, non plus". Ni åker ju inte till en öken heller.

Vilket det faktiskt känns som här med denna eviga hetta. Det lär vara varmt i Sverige också och inte minst i det Europa vi nu ska ta oss igenom.

Nu börjar trots allt husbilsäventyret om än något försenat. Hur det blir med bloggmöjligheterna under resans gång vet jag inte alls. Tidigare har vi alltid bott på hotell när vi har kört och där kan man ju koppla upp sig. Nu blir det okända övernattningsplatser!!

Till alla kära bloggläsare säger jag därför tills vidare: A bientôt - et bonnes vacances! Vi ses snart igen och skön semester till alla önskar Monet med man och hund!

EKG och franska läkare

 

Det har varit mycket med hjärtundersökningar under det senaste året. EKG-pappren hopas i mannens journal - den som förvaras hemma, till all lycka.

Så skulle det vara i Sverige också tycker jag. Man får alla sina provsvar och läkarutlåtanden, röntgen och scannerbilder med sig hem efter undersökningarna. Det har blivit en stor mapp men allt finns där, inte hos olika doktorer och sjukhus som i Sverige utan hemma hos patienten.

Vilken tur alltså att vi hade sista EKG-utdraget från i juni hemma igår när den unge läkaren från SOS Médécins kom hem, en timme efter mitt samtal dit.

Jag måste igen prisa den franska läkarvården och hela systemet. Istället för att ringa 15 (motsvarande 112)och få hit ambulans med brandmän, municipalpolis och SAMU, dvs själva läkarna, blev jag rådd att ringa SOS Médécins, en organisation med ambulerande akutläkare som är öppen hela dygnet, varje dag året runt.

Man får tala med sköterska som sedan kopplar vidare till läkare som ställer frågor och gör en medicinsk bedömning per telefon. Det är annat än Vårdupplysningen i Sverige som består, i och för sig av erfarna sjuksköterskor, men som oftast säger - blir det inte bättre, åk in akut.

Här säger läkaren: det låter inte bra, han är hjärtpatient med kraftiga kräkningar, ni kan stanna hemma men håll honom under uppsikt och vi är där inom en timme. Och då har den här delen av organisationen ett mycket stort distrikt att bevaka, som halva Skåne ungefär.

Efter en timme står en ung, (vacker hinner jag notera:-), kompetent läkare i vårt sovrum och gör allt som ska göras. Tar EKG, lyssnar, tar puls och kontrollerar det som behövs. Efteråt sitter han och jag tillsammans, han jämför dagens EKG med det som tagits för några veckor sedan, skriver ut mediciner mot kräkningar, diarré, magknip och illamående. Jösses, inte har vi såna mediciner i Sverige?

Och säger ifrån om vatten, vila och kardiologkontakt på måndag och utdelar reseförbud innan detta följts upp. Men lugnar samtidigt och säger att läget är under kontroll men vid minsta förändring är det ambulans till sjukhus som gäller. Och, om allt är OK i veckan att vi mycket väl kan ta vår "kammping kaar" och köra till Sverige i lugna omgångar som det är tänkt.

Makens förmaksflimmer går spontant över senare under kvällen. Vilken lättnad!! Och idag har det ätits fisk till lunch och allt har gått bra. Nu återstår att se om vi kan ordna kardiologkontakt samma dag vi ringer, dvs i morgon. Så som det fungerar härnere skulle det inte förvåna mig! Tills dess häckar vi inne i vårt 20-gradiga hus och konstaterar att eftermiddagstemperaturen idag är på väg upp mot 37 grader!