Elisabet skriver om det stora i att våga. Ta ett stort steg, byta liv, välja vid ett vägskäl.
Här är två små tavlor som på olika sätt illustrerar det. De är för länge sen inköpta i USA men har följt mig genom många år. De har suttit överallt, på olika jobb, hemma - alltid strategiskt placerade så att man kan fundera över budskapen de förmedlar lite då och då. Den första bilden av vägskälet har text av den amerikanske poeten Robert Frost (just den här dikten lästes bl.a i filmen I döda poeters sällskap). Så här står det:
"Two roads diverged in the woods, and I - I took the one less traveled by. And that has made all the difference."
Den andra bilden av en ödslig nattlig väg har text av Dag Hammarskiöld:
"How long the road is. But, for all the time the journey has already taken,
How you needed every second of it in order to learn what the road passes by"
(Jag ger mig inte på någon översättning, jag tror de flestas engelska är så hyfsad att det inte är några problem att förstå innebörden).
Båda texterna stämmer till eftertanke. Både att våga välja den minst vandrade vägen och också att förstå att även om vägen och resan kan kännas lång så har man behövt varje sekund för att förstå vad det som händer "under resans gång".
Och visst är det bra att då och då fundera över vilka de stora stegen i livet varit. Inte bara de där om jobb och utbildning, giftermål och barn. Utan de stora (eller till synes små) stegen som lett till en stor förändring.
Mitt sydfranska liv är resultatet av en sån process. För mig - och mannen i mitt liv - är det "the road less traveled by". Och inte en sekund har vi ångrat oss!
(Klicka på bilderna så syns de vackra texterna och bilderna bättre)
fredag 19 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Hem från byn
Sista biten hem från byn går man uppför smala trappor.
Överallt är det planterat. Det känns som att gå genom någons vackra trädgård men det är en kommunal gångväg upp till vårt område. Jag har visat den här passagen förr - på sommaren är det ett paradis att gå igenom med överdådiga rosenbuskar och doftande provencalska blommor och buskar.
Ser ni den väl kamouflerade katten som stillsamt vädrar efter byte i vedhögen?
Överallt är det planterat. Det känns som att gå genom någons vackra trädgård men det är en kommunal gångväg upp till vårt område. Jag har visat den här passagen förr - på sommaren är det ett paradis att gå igenom med överdådiga rosenbuskar och doftande provencalska blommor och buskar.
Ser ni den väl kamouflerade katten som stillsamt vädrar efter byte i vedhögen?
Gatuplanteringar
Överallt i vår by växer det. Utanför nästan varje port står blomkrukor och stora planteringslådor fulla med växter - en del känner jag igen som svenska krukväxter för inomhusodling. Men här trivs de, ofattbart nog, i de ganska skuggiga gränderna.
Nu är det lite magert men ändå förvånansvärt grönt med tanke på att det bara är i mitten på mars och har varit en kylig vinter. Längre fram i vår och sommar blir det praktfullt!
Det är underbara små promenader från vårt hus fram och tillbaka till byn. Varje gång hittar man något nytt att stanna upp inför.
Nu är det lite magert men ändå förvånansvärt grönt med tanke på att det bara är i mitten på mars och har varit en kylig vinter. Längre fram i vår och sommar blir det praktfullt!
Det är underbara små promenader från vårt hus fram och tillbaka till byn. Varje gång hittar man något nytt att stanna upp inför.
Bygränder
Varje gång jag går ner i byn kan jag inte låta bli att ta bilder av de smala gränderna som andas 15-1600-tal. Kommer det en bil (och det är en levande by så folk kör här) måste man tränga upp sig mot en husfasad för att inte få tårna överkörda, så smalt är det.
Överallt är det växtarrangemang och tvätt på tork. En röd ros blommar redan mitt i balkonggrönskan.
Överallt är det växtarrangemang och tvätt på tork. En röd ros blommar redan mitt i balkonggrönskan.
onsdag 17 mars 2010
Vårt bycafé
På franska caféer fikas inte på svenskt manér. Inget kaffe med dopp här. Man kan få en ost- och skinkbaguette om man vill men annars är det här det vanligaste: ett glas rosé, en "pression", dvs fatöl eller en pastis kanske. Eller för den delen, som fabrorn på bilden har beställt - un café och ett glas vatten till det. Han sitter länge där med sin tidning och har koll på alla som kommer och går.
Franskare än så här blir det inte.
Franskare än så här blir det inte.
Vår i Provence
Efter en kylslagen period har vi börjat få lite fler soliga och varma dagar. Det kan bli upp mot 18-19 grader i solen och vi har ätit lunch ute ett par gånger. Vårfåglarna kvittrar och vi har "svenska" ljud omkring oss. Bofinken Knut håller sig nära vår trädgård och det är hemtamt att lyssna till hans välbekanta sång.
På väg ner till byn passerar vi ett par andra underbara franska trädgårdar. Mimosaträdet blommar sedan ett par veckor tillbaka och nu ser man också körsbärsblom på gång. Och små primulor (är det väl) sticker upp i rabatterna.
På väg ner till byn passerar vi ett par andra underbara franska trädgårdar. Mimosaträdet blommar sedan ett par veckor tillbaka och nu ser man också körsbärsblom på gång. Och små primulor (är det väl) sticker upp i rabatterna.