fredag 17 juli 2009
Motorvägsfart
Nu går det undan. I Tyskland är det fri fart, något som utnyttjas av den körglade maken. Vi har nu nästan klämt hela Tyskland på en dag, vi stannar för natten en bit söder om Hamburg.
Så här ser det ut ovanför våra huvudkuddar i natt. Det är mycket furu, mycket schintztyger och mycket färg på tyska hotell.
Rent och prydligt är det också och här är ett härligt badrum med BADKAR. Och från fönstret strömmar ljuvlig koltrastsång och det är inte brunbränt och förtorkat i naturen som i delar av det heta Provence.
Här är det lummigt, grönt och lite fuktigt. Och mycket skog med både vildsvin, hjort och rådjur. Och här är alla hundar jättevälkomna dessutom och dessutom bjuder man på "Ruhige Lage", lugnt läge vilket uppskattas!
Mellan Frankrike och Tyskland
Det känns att vi kör nära Schweiz. Landskapet och vita kor på grön sluttning låter oss ana att vi är i närheten av Lausanne/Geneve.
Dessi sover gott i sin korg med leksaker på det franska hotellrummet och nästa dag fortsätter vi i ett grådisigt sydtyskland med vackra berg i bakgrunden.
Då och då dyker det upp en i makens tycke vacker gammal bil!
Sommarresa till Sverige
I begynnade hetta ger vi oss iväg på vår 300-milafärd mellan vår sydfranska by och vårt kära Roslagen.
Den uppmärksamme tittaren ser att maken speedar på rätt bra på de franska, mycket bra betalvägarna. 130 är högsta tillåtna hastighet och han lägger sig gärna runt 145. På GPS:en syns (0m man klickar på bilden) att vi är en bit upp i Frankrike och att utetemperaturen är 32 grader.
Dessi prövar vi den här gången att lägga i baksätet i den egna korgen. Normalt åker hon i sin lilla väska mellan mattens ben på golvet vid passagerarsätet. Men hon mår inte så bra där och baksätesplatsen visar sig vara en succé. Här kan hon röra sig bättre, titta ut om hon vill men framförallt ha koll på matten som känner sig iakttagen mest hela tiden när hon kikar fram.
I backspegeln upptäcker vi en svenskregistrerad BMW som roar sig och maken med att köra om och omväxlande lägga sig bakom. I några mil kör vi så här. Det var länge sen vi såg landsmän på vägen!
I övrigt är det motorvägsmil på motorvägsmil. Timme efter timme. Till sist landar vi i staden Mulhouse som ligger några mil från tyska gränsen.
onsdag 15 juli 2009
Nya vyer
Den här utsikten får vi snart njuta av.
I det lilla huset med stora glasfönster ut mot en vacker del av Östersjön kommer vi och Dessi att bo ett par veckor.
Vi har hyrt sommarhus för första gången i vårt liv - av god vän som bor intill i sitt eget vackra hus med sjötomt och bastu vid bryggan.
Men först ska vi packa ihop och köra 300 mil. Genom, som det ser ut nu, ett "regnigt Europa". Vi far norröver mot svalare och mera uthärdligare temperaturer. Bara här i Provence är det fortfarande över 30 grader varje dag.
Det är för varmt i längden - och familj och vänner väntar på vårt Sverigebesök.
Så det blir inga sydfranska rapporter på ett tag. Kanske istället lite bilder och berättelser från den stockholmska skärgården om ett tag. Bonnes Vacances. A bientôt!
(Trevlig semester och på återseende!)
tisdag 14 juli 2009
Fransk Nationaldag 7
Till den som börjar läsa här - tips att börja bakifrån med inlägg nr. 1. Det blir roligare att läsa i rätt följd.
Och för den som gjort det kommer nu den "rafflande" upplösningen av hur det gick för fallskärmssoldaterna.
Med millimeterprecision tar de sig över hela Paris och styr in mot presidenttribunen. Och alla landar, på fötterna hur lätt och elegant som helst.
Mitt emot presidenten.
Helt imponerande! Och som avslutning får ni en flygbild, visserligen tv-suddig, av det vackra Paris med sitt Eiffeltorn.
Ikväll lär tornet spraka av ett överdådigt fyrverkeri. Här i Frankrike är det inte knätofs och Skansen som gäller när det är nationaldag. Här är det på allvar!
Fransk Nationaldag 6
Den översta bilden kanske man skulle lagt in som bildgåta istället?
Den föreställer en av de åtta specialutbildade (varav en kvinna, jag tror till och med hon var chef över männen) fallskärmssoldater som kastar sig ut från planet över Paris.
De fyra första har också flaggor fastbundna vid kroppen. En fransk (även om fallskärmen har trikolorfärger). En tysk eftersom Angela Merckel är med vid firandet. En indisk för att hedra landets premiärminister. Och en EU-flagga vilket jag tycker är oerhört sympatisk - Frankrike gör ingen hemlighet av att man är en autonom stat men att EU är en oerhört viktig och central "funktion".
Under en andlöst spännande sekvens får man se fallskärmarna segla lägre och lägre ner över Paris hustak och Seine. Hjälp, var ska de landa någonstans? Kommer de att fastna i något kyrktorn som invasionssoldaten gjorde i Normandie 1944.
Upplösning i nästa inlägg.
Fransk Nationaldag 5
Och så mera formationer av olika flygplan. Frankrike visar sin styrka.
Svenska grannen ringer mitt under det hela och tycker att det här känns som Röda Torget och förlegad maktdemonstration à la Russie.
Jag håller inte med. Frankrike är en stormakt, ett Nato-land och det är en tradition att visa upp sin försvarsförmåga på just den här dagen. Ungefär som Ryssland brukade göra men det här känns annorlunda ändå. Det är en demokrati och inte en diktatur som stolt markerar vad man kan.
Bygga och flyga flygplan, det kan man också. Titta på de häftiga bilderna på Mirageplanen över Seine - det var verkligen en spektakulär tv-show också.
Och sist kommer helikoptrarna. Till dem har jag en speciell anknytning. I mitten på 1960-talet när min pappa inte längre var pilot i Flygvapnet var han den som såg till att den franska (första readrivna) helikoptern Alouette togs till Sverige och började serietillverkas på SAAB. Inte i Linköping men i Norrköping där jag därför gick ett par år i skola.
Hemma hos oss har suttit mången fransman (inklusive konstruktören av denna helikopter som användes av svenska försvaret under många år) och min pappa var också ofta i Paris. Och utbildade sig till helikopterförare. (Att jag nu bor i Frankrike har många anledningar, säkert har detta också bidragit).
Oj så stolt man var när vi var på sommarlandet i östgötaskärgården och han kom susande förbi med sin helikopter och landade den i ko-hagen över helgbesöket. Där stod den parkerad med sina slokande vingar och på måndagmorgonen klev han in i den och for iväg till jobbet som om det var ingenting. Som barn fick vi ofta åka med och sitta i den där genomskinliga plastbubblan och "jaga" kaniner på låg höjd på de skånska fälten.
Så det är klart att jag är partisk när det gäller hela den här manifestationen!
Fransk Nationaldag 4
Och så kommer dom: Mirageplanen i perfekt formation, rätt in över staden.
Och släpper ut de franska trikolorfärgerna mitt över Champs Elysée.
Som pilotdotter har jag varit med om ett antal flyguppvisningar och vet hur häftigt det är med dessa precisionsflygningar, ofta på låg höjd. Jag hissnar framför tv:n och får barndomens "kill i magen" när jag ser de här skickliga franska piloterna utföra sin uppgift helt perfekt.
Blir man inte nationalistiskt sinnad innan så blir man det nu!
Fransk nationaldag 3
Framför den uppbyggda tribunen på Place de la Concorde blir det en helt otrolig uppvisning av det franska kavalleriet.
I över ett år har man tränat på dessa olika manövrar där hästarna med millimeterprecision rör sig i olika mönsterformationer. Till hög militärmusik dessutom.
Inte blir det lättare av att ryttarsoldaterna bara har en hand att tygla hästen med. I den andra håller man ett standar.
Titta själva: formationen här nedan kallades för att göra en "escargot", en snigel. Jag tror ju att det är "snäcka" som avses med tanke på de invecklade cirkelformerna.
Framför tv:n HÄPNADE mannen och jag. Aldrig har jag sett något liknande och det blev stående ovationer från tribunen där presidenten, hela franska regeringen och de övriga inbjudna statsmännen satt. WOW vad dom kan, fransmännen!
Fransk Nationaldag 2
Här marscheras det på Champs Elysée, Carla Bruni Sarkozy sitter redan på en tribun tillsammans med Indiens premiärministerfru och väntar på sin man.
Hon är som en Jackie Kennedy både i klädsel och stil. Eller en Lady Diana. Leende, sval men ändå mycket folklig - tar alla i hand, klappar barn på huvudet. Och är otroligt förälskad i sin man - besvarat är det också det ser man - de går alltid hand i hand även i officiella sammanhang och när de möts här om en stund så stryker hon honom på kinden; "une geste affectueuse" som tv-reporten förnöjt säger.
Sen spelas Marseljäsen och le Chef d'Etat lyssnar med allvar som sig bör.
Sen börjar paraden. Jösses vilket välrepeterat och imponerande skådespel!