lördag 4 juli 2009
Frankrike på riktigt. 4
Den som vill läsa de här inläggen om en riktigt fransk kväll tillråds börja bakifrån så att det blir sammanhang i berättelsen.
Framåt tiotiden på kvällen kommer så maten. Vips dukas det fram djupa och flata tallrikar, var och en får gaffel, kniv och sked i handen, glasen byts ut, det kommer fram vitt vin och rosé.
Vi serveras äkta fransk fisksoppa. Det är inte bouillabaisse med en massa fiskar i. Den här är tunn och ser brun och blaskig ut. Men den är hemgjord på alla möjliga färska fiskar som skurits ner och körts i mixer till soppan är helt slät. Vi instrueras i hur man ska äta den. Ganska stora brödkrutonger gnids in med en klyfta vitlök och läggs att mjukna i soppan. På brödbitarna klickar man sedan "rouille", stark vitlöksmajonnäs, också den hemgjord. Och sen toppar man med riven parmesan. Mums så vansinnigt gott!!
Sen dukas det hela ut och in kommer förrätten. Också hemlagad och alldeles väldigt exotisk för oss. Detta är "calamares" med "farci". Bläckfisk med skaldjursfärs, ugnsbakad i god fisksås. Det ser ut som stora, vita, glatta kåldolmar och har lite av samma idé över sig. Inlindad färs fast av annat slag. Till detta serveras ris och inget annat. Något som Elfenbensdamen särskilt beställt och är nöjd med.
Sen blir det förstås goda ostar och som avslutning sorbet med olika bär i god sås. Pust!!
Vilken middag! Och vilken kväll. Alldeles omtumlad och trött av att prata så mycket franska och få höra så mycket nya och annorlunda saker är jag. Maken som lär sig mer och mer har hängt med hyfsat under hela middagskonversationen och tycker också att det var väldigt kul och intressant.
Värden följer oss till bilen, det kindpussas och kramas och vi lovar att vi ska höra av oss efter semestrarna. Bonnes vacances - ha en skön semester - önskar vi varandra. Och värden är så extra nöjd med att vi haft det trevligt och att han har kunnat bjuda oss på en så internationell kväll.
Frankrike på riktigt. 3
Familjen vi besöker har en hund. Den absolut största schäfer jag sett i mitt liv. Toy heter den lustigt nog. Vår pyttelilla Dessi heter "caniche toy" eller toy-pudel på svenska.
Vi tog inte med henne. Det hade blivit för nervöst med lilla toy och stora Toy. Hon är mindre än hans huvud tror jag!
Toy är stor, lugn och tålmodig. Då och då lägger han sitt huvud i någons knä. Eller stirrar stint ner i poolen som inte är badbar, det är som sagt lite rörigt både inne och ute och man har inte orkat ta tag i att poolfiltret inte fungerar.
Och vi sitter kvar medan det blir skymning. Med våra drinkar och ingen mat i sikte. Tror vi.
Nu diskuteras kulturkrockar, språk, anpassning till nya länder, hur fransmännen är i "le Sud" jämfört med övriga Frankrike. Och så blir det prat om att vara "pied noir", dvs tillhöra den ganska stora grupp av fransmän som var födda och uppvuxna i Algeriet och som sedan "tvingades" hem till ett Frankrike de inte kände till efter Algeriets självständighet.
När jag var i Frankrike som ung varnades man för les pieds noir. De skulle vara opålitliga, tjuvaktiga och lata. Plus stora förförare som sedan skulle överge en. Jag visste inte ens att man idag kunde tala om begreppet och att folk vågade berätta att de var just "svartfötter". Men Martine, min byfrissa kommer från en pied-noir-familj och så gör också värden i familjen. Det känns mera sorgligt att förstå att hela familjer var tvungna att lämna ett land där man haft sina rötter i generationer och slå sig ner i ett nytt land, visserligen moderlandet Frankrike, men ändå att behöva börja om från början helt och hållet.
Att Frankrike är ett gammalt kolonialland blir extra tydligt ikväll. Den exotiska och vackra kvinnan från Elfenbenskusten talar ju franska som modersmål. Ingen afrikansk brytning alls vilket man kanske har fördomar om. Hon är välutbildad - är farmaceut och arbetar på ett äldreboende med ansvar för samtliga medicineringar där. Hon berättar också att hon måste vara mycket försiktig med solen - hon har en så känslig hy. Que?? Denna vackra bronserade hud och så född och uppvuxen i Afrika - är det inte just de som klarar solen bättre än vi bleka nordiska hudtyper?
Nej, säger hon. Svart hud är mycket känsligare än vit. Solar de för mycket blir det också solbrända - mörkare i huden och bränner sig lätt. Så hon har stark solskyddsfaktor och solar aldrig. Jag skulle i och för sig heller inte göra det om jag hade haft så vackert brun färg själv.
Frankrike på riktigt. 2
Här dricks, pratas och röks. I väntan på någon måltid går jag ett varv i trädgården och kikar på vackra hibiskussläktingar.
Diskussionerna böljar fram och tillbaka. Damen från Elfenbenskusten talar om den långa tid det tagit för henne att bli "europeiserad". Ett himla temperament har hon men alla skrattar åt henne och kallar henne för en liten "vedette" som egentligen betyder filmstjärna. Men här menas att hon har en stark personlighet och gör lite som hon vill.
Det märks. Det tunisiska (!) rosévin som serveras faller henne inte alls på läppen och det säger hon med avsmak. Och genast kommer det fram en annan sort. Hennes italienskfödde man låter oss alla förstå att det inte alltid är lätt med denna kvinna men rolig och vacker är hon. Och frigjord. Länge pratas det om manlig och kvinnlig omskärelse och det blir upprört mellan henne och en av männen som blev omskuren som bebis.
Han anser att hon inte kan veta ett dugg om för- eller nackdelar med detta. Det är hans upplevelse och inte hennes och förresten hade han inte en möjlighet att värja sig mot detta i späd ålder. Jag får veta att detta är en rit, görs det inte i spädbarnsåren så när pojkarna är på väg mot puberteten. Många är också av föreställningen att detta "borklippande av skinn" som de kallar det, gör att snoppen blir större och sen hamnar diskussionen i såna detaljer att jag blir både häpen och full i skratt över denna frigjordhet. Det är inte plumpt - faktiskt bara intressant.
Frankrike på riktigt
Sen länge är vi inviterade till nyfunna franska vänner på middag. (Vi gör annat än festar härnere men mycket socialt har det varit sista tiden).
Vi träffades i höstas på en restaurang och har sen dess setts och gjort saker tillsammans vid olika tillfällen. Vi har tagit en apéro före restaurangbesök hemma hos dem men nu är vi bjudna på middag.
Det som så många säger är sällsynt - fransmännen släpper inte in så lätt i sina hem.
Nu kör vi inte så långt. Till närmaste grannbyn och parkerar i ett typiskt sydfranskt villaområde. Och tas emot, väldigt avslappnat av herr och fru D., han är seglarcoach och vice borgmästare i byn, hon är före detta statspolis men sysslar nu med kultur och välgörenhet. De bor i ett ganska slitet hus, franskt rörigt, lite bohemian chic sådär. Men en liten trädgård med pool och vacker utsikt och vackra växter. Ingen clim, man får stå ut i den 34-gradiga värmen.
Tre andra gäster kommer också, en grannfru, född i Tunisien och ett grannpar där hon är från Elfenbenskusten och han ursprungligen född i Italien med stor familj kvar där.
Bordet är inte dukat, det står några glas och väntar på oss och snart sätts det fram snacks och bjuds på whisky, martini, gindrinkar och annat starkt. Jag får rosévin, de vet att jag helst dricker det. Vi sitter så länge med våra drinkar att jag snart börjar tro att vi nog är bjudna enbart på en apéro och inte middag. Ingenting verkar förberett, det är väldigt glatt och laidback och det börjar genast komma igång väldigt intressanta diskussioner.
fredag 3 juli 2009
Grannfest igen. 3
I kylens dunkla djup, därav suddigheten, väntar förrätten. Enklast av det enkla men alltid gott. Honungsmelon och här en ljuvligt varmrökt skinka från Savoie. Yum!
En av gästerna har precis anlänt till Provence från Sverige. Och måste förstås prova vår från Sverige medflyttade hängmatta. Den har vi haft i många år och på skärgårdstomten passade den utmärkt med sin båtinspirerade form. Den känns lika skön i Provence bakom våra Afrikablå liljor.
Notera de stängda fönsterluckorna på grannhuset. Så här har det sett ut sedan vi flyttade in. I varmt och kallt väder håller man luckorna stängda. Ljuset får de från andra hållet antagligen. För oss är det jättebra, ingen insyn alls! Och vår häck växer sig högre och högre med hjälp av O:s tillsyn och daglig bevattning i hettan.
Längst ner i trädgården står husets herre och grillar. Och vi äter, pratar och njuter av den ljumma mörka medelhavsnatten.
Grannfest igen. 2
Bara lite bildsmakprov från gårdagens grannfestmiddag.
Härliga haricots vert, övertäckta av handduk för att hålla värmen. Sallad, alltid fräsch härnere och nu börjar tomaterna smaka tomat också!
Det obligatoriska brödet, här i en jätterolig tygbrödkorg vi fått av bästa väninnan vid besöket hos oss nyss.
Och så trattkantarellsås som också på bild misstänkt liknar ogräddad internetsurdegen Herman. Men som var jättegod. Kan det bli annat när det är tillagat på smör, grädde, vin och portvin? Och så lite japansk soja som smak- och färgsättning.
Grannfest igen!
Nu är det vår tur att bjuda svenska grannarna på middag. Något oroliga är vi om det ska bli åska med skyfall men det klarnar upp och vi dukar utomhus på altanen som det är tänkt.
"Fördrink" här i Provence är rosévin. Alltid. Svalt och gott. Oliver, pistagenötter och en av maken särskilt älskad partykorv brukar ingå.
Ibland gör man sig till och gör provencalska röror: tapenade och anchoïade - såna som innehåller oliver och sardeller, olivolja och vitlök. Nyttigt!
Alla gästerna är svenskar. Och igenkänningseffekten blir stor när de här i Frankrike ser den svenska arveservisen i blått: Svenska Slott.
Att vi satt de obligatoriska vattenglasen på servietterna beror på att en ljum men kraftig kvällsbris drog genom trädgården.
torsdag 2 juli 2009
Åskvärmedag
Stillsam inomhusdag. För varmt att vara ute och när som helst brakar hällregnet igång igen. Dessi tråkar sig.
Maken ägnar sig åt favoritsysselsättning. Datorpatiens.
Lyfter han blicken ser han berget utanför fönstret och den vackra rabatten med lavendel, oleander och olivträd.
Själv har jag lagat trattkantarellsås med portvinssmak till dagens grillmiddag med marinerad entrecôte, haricots vert, sallad, ost och tårta. Torkade trattkantareller, inköpta i ett stånd för en tid sedan.
Ger lite svensk höstkänsla men så är det gråväder också.
Visste ni förresten att det korrekta uttalet på köttbitarna ovan faktiskt är "entrekått". I Sverige säger vi ju alltid "entrekå" men e:et på slutet indikerar att t:et ska uttalas. Och här får man inte samma associationer som i Sverige:-)
Det regnar i Provence
Så heter en film har jag lärt mig. Och inte för att det har regnat särskilt mycket sista tiden, tvärtom, vi har "canicule" eller värmebölja. Sådär 25 grader på förmiddagen och upp mot 35 på eftermiddagen.
Och så blir det värmeåskväder av sällan skådat slag. Bilderna gör inte detta rättvisa men igår kväll kom ett skyfall och fullkomligt dränkte trädgård, dynor och parasoll.
Vårt hus är byggt utan stuprännor (fråga inte mig utan arkitekten varför) och det innebär att vattnet fullkomligt rasar ner från taket och skvätter upp mot husfasaden. Att öppna altandörrar eller fönster är ogörligt.
Idag är det samma sak. Det blir disigt i luften efter lunch, att vara ute är outhärdligt, värmen i kombination med hög luftfuktighet gör att det rinner om hela kroppen efter ett par minuter. På vägskyltarna på motorvägen ombeds man att dra ner farten till 80 km/tim, det är tunt ozonskikt och mycket avgaser så man får köra långsammare helt enkelt.
Nu mörknar det bortåt bergen och dundrar och knallar. Åskan låter verkligen här, det blir väldiga ekoeffekter mellan bergskedjorna.
Inte mycket att göra. Mer än att stanna inne och glädjas åt att vi har vår klimatanläggning som gör livet levbart och uthärdligt. Lite tråkigt är det - ikväll är det vår tur att bjuda svenska grannarna på middag och vi har förberett grillkväll i trädgården. Blir det samma hällregn som i går får det bli inomhussittning!
tisdag 30 juni 2009
Ljuvligt!!
Det här landar i min inbox. Lilla barnbarnspojken, snart fyra månader har en rolig stund med sin pappa.
Och jag pratar med hans mamma och får tillstånd att visa mina bloggläsare de här underbara bilderna.
Hans pappa sjunger en särskild sång, det är det som får den lille gossen att skratta så härligt.
Visst blir man "inutivarm" som Elisabet brukar skriva.
måndag 29 juni 2009
Det goda (i) livet
Det här är vår trädgård i kvällsljus. Sen lång tid är det minst 30 grader långt in på kvällen.
Dessis husse fyller år och det firas med älsklingsrätten marinerad entrecôte på den nya fina grillen.
Det som ser ut som en obakad Herman (brr) är gorgonzolasås - en annan favorit.
Om det var gott? Mycket!