lördag 14 februari 2009
Att få en Pudel
Nu har vi haft pudel-Dessi i huset precis en vecka. Hon kom till oss förra fredagskvällen och så här fort har hennes anpassning gått.
Här står hon, liten som hon är och med fransk nospudelklippning (den ska få växa ut och bli burrig som resten av pälsen sen) och är riktigt tvärsäker och tycker det är helt OK att stå på mina fina Provencetextilier.
Lite oborstad idag men annars; vilken HUND. Vi har haft många, hussen och jag tillsammans men den här lilla känns redan som kvintessensen av dem alla.
Liten, tuff, orädd, snabb, smart, busig - söt faktiskt trots Anfader- och punkfrisyren - och lättlärd trots kiss- och bajsmissöden. Men det är bara en vecka sen hon bodde i kennel och hon har bara bestämt sig för att det är nu här hon hör hemma. Det tycker vi också!
Clos des Iles, Le Brusc
Det här är trädgården i le Clos des Iles i den lilla fiskebyn Le Brusc. Kanske har jag skrivit om den förut.
Vi brukar ta ner våra vänner till den här lilla idylliska platsen och plaska lite i Medelhavet. Och äta gott på någon av restaurangerna längs havskanten.
Vi firade också vår 20-åriga bröllopsdag här hos Susanne i höstas i romantiskt vindsrum och med fantastisk middag. Susanne kan inte bara det här med bed and breakfast, hon lagar mat som den bästa franska kock dessutom!
Så här såg det ut exakt den 14 februari 2007. Påskliljorna gav en märklig känsla, vi hade flugit från snö och halka i Sverige några dagar tidigare.
Bakom porten, bara tvärs över vägen ligger Medelhavet.
Den som känner för att bo här en stund i livet kan botanisera vidare på Susannes hemsida: http://www.clos.des.iles.com
Februari i Provence. Våren 2007
Under våra resor till Provence för att leta hus bor vi då och då hos Susanne som har den mest fantastiska villa vid Medelhavskanten.
Hon driver bed and breakfast i sitt stora hus och är man gäst hos henne har man också tillgång till den stora och underbara trädgården.
Det här året har alla sagt till oss: den värsta sommaren, den värsta hösten, den regnigaste och kallaste vintern vi någonsin har upplevt. Ja, vad svarar man på det - vi vet ju inte än.
Men de här bilderna är tagna den 14 februari 2007, alltså för två år sedan. Då blommade kallor och citroner och apelsiner gav oss en försmak av klimatet i det södra Frankrike där vi nu självabor.
Vi tror att de flesta haft rätt när det gäller det här årets märkliga väderförhållanden. Så här långt har inte våren kommit hos oss iallafall. Nu bor vi en kvart upp i bergen och det kan räcka för att det ska bli den här sortens skillnad.
Det kommer mera bilder - på utslagna påskliljor i Susannes trädgård. Ni får också hennes hemsidesadress så kan ni själva fundera på ett fantastiskt och annorlunda boende vid ett Provencebesök!
Bildgåta någon?
Det är inte så mycket nytt på valpfronten och St. Valentindagen passerar i lugn och ro här i byn. Vi skulle ha gått ner till en av våra riktigt fina restauranger och ätit en god Valentinsupé men känner att vi inte riktigt vågar lämna Dessi ensam ett par timmar än så vi bokar bort.
"Åh, det gör ingenting Madame," säger man på restaurangen. "Vi hoppas se er här snart ändå. Och TACK för att ni ringde och avbokade i tid så att vi kan ge ert bord till någon annan. Merci och A bientôt". Tänk man blir så glad över denna artighet, det kan inte hjälpas att den berör positivt.
Och medan lilla Dessi har fått massor med beröm för att ha kissat ute TVÅ gånger idag (hussen är idog med att ta ut henne nu), så har hon samtidigt satt sig på badrumsmattorna och åstadkommit annan gegga.
Så det går långsamt framåt.
Jag surfar runt på Picasa och letar efter bilder som dottern bett mig om. Och fastnar bland bilder hur det såg ut på ön Yxlan förra året i februari. Ganska likt som jag fått det beskrivet för mig nu.
Och sen stannar jag till vid den här bilden, tagen exakt för två år sedan, hos goda vännerna i Hyères. Vi var då nere och rekognoscerade IGEN kring vilken plats och vilket hus som skulle bli vårt. Inte visste vi då att vi skulle hamna där vi gjorde. Och inte ens OM vi skulle kunna genomföra den här flytten. Så småningom ska jag berätta hela historien om hur det gick till. Från A till Ö.
Men tills vidare får ni fundera ett tag - vad har jag hittat hemma hos min väninna i Provence? Inga ledtrådar alls utan fri gissning!
"Åh, det gör ingenting Madame," säger man på restaurangen. "Vi hoppas se er här snart ändå. Och TACK för att ni ringde och avbokade i tid så att vi kan ge ert bord till någon annan. Merci och A bientôt". Tänk man blir så glad över denna artighet, det kan inte hjälpas att den berör positivt.
Och medan lilla Dessi har fått massor med beröm för att ha kissat ute TVÅ gånger idag (hussen är idog med att ta ut henne nu), så har hon samtidigt satt sig på badrumsmattorna och åstadkommit annan gegga.
Så det går långsamt framåt.
Jag surfar runt på Picasa och letar efter bilder som dottern bett mig om. Och fastnar bland bilder hur det såg ut på ön Yxlan förra året i februari. Ganska likt som jag fått det beskrivet för mig nu.
Och sen stannar jag till vid den här bilden, tagen exakt för två år sedan, hos goda vännerna i Hyères. Vi var då nere och rekognoscerade IGEN kring vilken plats och vilket hus som skulle bli vårt. Inte visste vi då att vi skulle hamna där vi gjorde. Och inte ens OM vi skulle kunna genomföra den här flytten. Så småningom ska jag berätta hela historien om hur det gick till. Från A till Ö.
Men tills vidare får ni fundera ett tag - vad har jag hittat hemma hos min väninna i Provence? Inga ledtrådar alls utan fri gissning!
fredag 13 februari 2009
Dessis första koppelpromenad
Hittills har vi bara tagit ut Dessi i vår egen trädgård. Inte en enda gång har hon kissat eller bajsat ute. Inte på tidningarna heller längre utan på natten, i ett särskilt hörn i sängkammaren, sker det i lönndom.
Inte märker man av det då så att man kan störta upp och ta ut henne.
Nu får vi sätta igång på allvar med att förstå det där med inne och ute och vad som är toalett och inte. Halsbandet har fått bytas ut mot ett mindre - för KATT. Så liten är hon alltså.
Vi går ut bakom vår tomt där stigen ner till byn går och där det finns en äng där många hundar uträttar sina behov. Förhoppningsvis låter hon sig inspireras. Det är soligt och blåser kallt då och då men är annars en underbar dag. Vem, mattar, hussar och småvalpar inräknade, kan önska sig bättre och vackrare rastplats?
Dessi ser inte de vackra bergen, den klarblå himlen och utsikten ner mot byn. Med utdragbart koppel känner hon plötsligt en stor frihet, bökar in sig i det höga gräset, far runt och snor bland dungar och växter. Tuggar på ekollon och löv och en och annan pinne. Nosar och bekantar sig, helt orädd, med detta stycke natur.
Men kissa? Nehej, inte en droppe. Vi är ute i en halvtimme och går för säkerhets skull en promenad i området också. Inte en kisstendens. Puh.
Nånting fick hon i sig igår också för nu var det matvägran och sen diarré i morse igen. Men sen gick det över, hon åt glatt igen och har som sagt begått sin första koppelpromenad. Med den äran trots uteblivna kisspölar, hon följde snällt och intresserat med och varken drog eller satte sig på tvären.
Nu ska vi bara borsta och kamma lite och tvätta av ögonen igen. Jo, hussen kom hem med en flaska "hygienvatten" för hundögon igår och hade klarat apoteksbesöket utan bekymmer. Lösningen innehåller kamomill och hamameliss, det låter som om det skulle kunna vara lite bättre än det ljumna kranvattnet.
torsdag 12 februari 2009
Dessi och hennes husse
Idag ska hussen åka och handla. Mat, mera spjälor till uteplatsen så att hon inte kan rymma och sen ska han fotografera sig i automat. Det har kommit papper på att Carte Vitale, sjukvårdskortet är i antågande. Bara för honom än så länge märkligt nog, men mitt kommer väl förhoppningsvis också.
Numera skall korten vara försedda med foto så det är bara att leta upp närmaste ställe. Hussen är en oförvägen man och ger sig glatt ut överallt i samhället och fixar med än det ena, än det andra. Ett ficklexikon i bakfickan och fusklappar från mig ibland. Han har sedan länge antagit den franska attityden "Pas de problème". Inga problem.
På lappen han fick med sig idag står det: "Chiot, caniche toy. 3,5 mois. Yeux qui coulent".
Det där ska han antingen säga eller också får han lämna fram lappen på la Pharmacie och höra om det finns något man kan torka och badda rinniga små valpögon med. Det går i och för sig bra med ljummet vatten och bomullstuss men nu har det gått några dagar och man tycker det skulle ge sig. Det är inte särskilt infekterat utan mest bara lite kladdigt och rinnigt på morgnarna men åtgärdas måste det ju.
Här sitter Dessi tryggt parkerad hos sin husse. Han går omkring med sitt svarta troll på armen mest hela dagarna och trygghetsfaktorn är mycket hög nu efter några dagar. Se så bestämt hon parkerat sin tass på hans hand medan hon hjälper till att skriva dagens inhandlingslista.
Om man vänder på papperet (och ni som är nyfikna klickar på bilden) så syns vad hussen antecknat vad som ska inköpas. Inga smålappar såna som Elisabet hittar i sin affär. Här handlas det ordentligt mycket på en gång. Det är en fröjd att handla grönsaker härnere trots att det är vinter här också.
Franska barn och mammor
Utanför mitt arbetsrumsfönster ser jag stigen som går ner till byn. Precis nedanför ligger också skolan och varje morgon vid åttatiden går föräldrarna dit med sina barn i olika åldrar.
Det är inte tal om att släppa dem själva utan man hämtar och lämnar. Man är mycket mån om barnen, det märks också när skolan slutar och den lokala bypolisen med stor skärpa ser till att alla barn som ska åka i den vita skolbussen kommer över gatan och in i bussen utan problem.
Jag blir inte klok på hur franska mammor arbetar. Barnledigheten här är sex veckor!! Så hur barnen ammas efter det fattar jag inte heller. Många är nog hemma med barnen, bara i vårt område finns flera småbarnsmammor som verkar umgås och ha trevligt med varandra. I vår by finns inget dagis "chrèche" eller krubba, tror jag skrivit om det tidigare. Däremot börjar barnen tidigt i skolan, i "école maternelle", småskolan. Eller förskola är det nog snarare men inte förrän vid tre års ålder. Så hur de tas omhand fram till dess om mammorna måste jobba vet jag inte. Kanske av dagmammor?
Varje lunch hämtas sen barnen för att äta hemma och följs sen tillbaka till skolan igen. De mammor som arbetar heltid har ett fläng för att hinna med att hämta och utfordra barnen på den egna lunchrasten.
Här kommer dagens mammor med sina småttingar. Åtminstone några av dem har hämtats från skolan. Men det går lugnt och beskedligt till, ingen stress. Mammorna pratar med varandra och barnen hoppstudsar i den kalla blåsten och pratar lika kvillrande på franska som på den där skivan med barnröster som Cornelis Wreeswijk spelade in för länge sen.
Det ser kanske skönt och soligt ut men titta på de påpälsade ungarna. Nordliga kalla vindar idag!
onsdag 11 februari 2009
Svar på bildgåtan
Eftersom det blir olidliga spänningar här och var på bloggarna kring vad vissa saker egentligen är så avslutar jag också min lilla bildgåta i förväg.
Det finns en klar vinnare: Mira, som direkt skrev: jagvet, jagvet, jagvet. Och det visste hon!
Gummitutor eller lådor för istillverkning. Bilderna tagna hemma hos min bästis som då var purser på SAS och reste jorden runt. Antagligen har hon köpt den här konstiga prylen någon annanstans än i Sverige. För jag håller med ab om att den inte är vanlig i svenska hushåll.
Om Mira skickar mig sin adress på monica.axen at gmail.com så kommer ett fint litet intyg från Frankrike om vem förstapriset gick till!
Tack ni andra för att ni brydde era huvuden en stund en vanlig onsdag i februari!
Femtiotal i byn
Den här fina porslinsbyttan från femtiotalet finns hos vår svenska granne här i byn. Vi bjöds ju på ost och vin hos henne i förra veckan och då visade hon oss det här och lite till.
Det ser ni om ni går in på Libbys fina blogg: http://femtiotalsjakten.blogg.se
Det ser ni om ni går in på Libbys fina blogg: http://femtiotalsjakten.blogg.se
Bra dag
Såhär klarblå himmel har vi i södra Frankrike idag. Någon enstaka molntuss men annars så soligt att vi måste ha gardinerna fördragna.
Annars ser man inte vad som står på dataskärmen och det blir faktiskt också för varmt!
Lite kylslaget ute eftersom det blåser rätt kraftigt, efterdyningar från gårdagen. Men 14 grader varmt och skön solstund i solen efter lunch. Man kan ha det sämre.
Provences mest fotograferade hund?
Just det undrade någon i en kommentar. Tja, kanske det. Antagligen till och med, iallafall just nu.
Men eftersom det delvis blivit vappebloggar här och var så kommer en eftermiddagsrapport. Som visar att Dessi gör som valpar ska, inte bara busar utan också sover ganska mycket.
Just här i hussens arbetsrum på en fårskinnskudde som hon förstås med förtjusning intagit. Nära husse och matte skall man också vara. Sitter vi vid våra datorer ska hon vara i någons rum.
Just nu är det husserummet som gäller. Klicka på sista bilden om ni vill se något gulligt. Klok som en pudel, det syns redan på blicken!
Djurblogg
Någon skrev om att många bloggar förvandlas till veritabla djurditon. Jag erkänner skamset att sen valpen Dessi kom i huset har jag hamnat i den kategorien.
Jag har också lagt ut bilder på våra egna fina Maine Coon-katter som bor kvar på ön Yxlan, på hunden Max och på franska katter som besöker oss här i byn.
Nu hittar jag gamla bilder från tiden då Jack Russelterriern Max hade sin storhetsperiod. Rasen är ursprungligen framavlad för grävlingsjakt men är också känd som stall- och råttfångarhund.
Med en riktigt storjagande Cayenne-katt i huset tror man väl inte att råttfångarhunden ska behöva använda sina talanger. Men precis så är det. Varje gång.
Cayenne tar in sina byten och börjar på katters vis sin katt- och råttalek. Leka lite med, släppa taget om så att musen/sorken/råttan får pila in och gömma sig någonstans.
Max står inte ut med detta. Som synes försöker han lägga sig i leken och när den arma musen till slut är så sönderstressad att också katten tappar intresset - DÅ smäller Max till med käkarna och musen är mycket DÖD. Och slängs i soptunnan av handskförsedd husse.
Sånt slipper vi här i den sydfranska byn. Inte en mus i sikte och vad Dessi skulle göra om hon fick syn på en vet man inte. Just nu stoppar hon allt annat i munnen: löv, pinnar, dammråttor, tidningspapper, hushållspapper, mattfransar och blomfnas.
När hon inte sover vet vi att vi lever!